.....

Jag vet inte varför jag kom att tänka på det, men jag antar att det är SATC som får mig att tänka på alla dåliga dejter och ragg jag haft,genomlidit etc etc.

Hursomhaver. Tönten/dvärgen, kärt barn har många namn. Han har varit borta och jobbat och vi försöker styra upp en träff. Jag ska komma över. Han säger att han ska på dop och som en idiot väntar jag mig att han då ska ringa runt säg femtiden. Men icke. Istället ringer idioten halv elva och undrar om jag vill komma över. Och eftersom jag gillar honom så sjuuukt mycket så gör jag det. Ja, jag skäms så här i efterhand, behöver inte någon som påpekar hur jävla dum jag var.

Jag frågar hursomhaver om han har något att dricka och att jag förväntar mig vitt vin. Och när jag äntligen är framme hos honom ute i obygden så är han givetvis snabb med att fråga om jag vill ha det där vinet och jag frågar då om det varit på kylning. Jag förväntar mig att alla som läser min blogg vet att vitt vin ska serveras kallt. Men icke. Det har han haft stående i rumstemperatur. Och det är väl ingenting om han ändå ställt in flaskan när jag bad om just det timmen innan jag dök upp. Men det är det han gör sen som är det konstigaste. Han blir lite osäker och säger att jag får vänta ett tag och ställer in glaset i kylskåpet. Jag fick jobba hårt för att inte börja skratta hejdlöst. Istället sa jag att det inte hade någon betydelse.

Men alltså. Det är ju så gulligt hur han försökte tillfredställa mig och hur lost han kände sig. Hans osäkerhet. Hur en man på över 35 som tjänar mer än någon annan jag känner, och borde vara så mycket mer världsvan blir osäker på grund av mig. Smickrande minst sagt.

Ah well. Vad har det för betydelse nu egentligen när han tre månader senare förklarade att han nog aldrig skulle träffa en tjej som dög. Men sen ändå fortsatte höra av sig och berättade hur mycket han saknade mig, längtade efter mig och hela den visan. Hur går det ihop? Du saknar mig och längtar efter mig och tänker på mig men du vill inte fortsätta dejta? Beats me.