Lägesrapport

Tönten har gått och kärat ner sig i någon annan. Jag har mina misstankar, men tydligen är kvinnan som sovit över hos honom , bara en "vän". Att hon dock inte likt jag, blev lämnad vind för våg för att jobbet kallade, känns väl så där.

Häromsistens när min kompis spelade skivor, råkade hon, vännen alltså, som av en händelse vara på samma ställe. En mer självupptagen kvinna har jag nog aldrig stött på. Då var hon ju i och för sig där med någon annan jeppe, och såg till att verkligen hålla hov för alla män i hennes närhet som ville lyssna, men jag litar inte ett jävla dugg på varken henne eller honom.

Jag kan beredvilligt erkänna att jag fällt en tår över denna man. Inte för att jag egentligen gillar honom, utan för att jag var så jävla dum att jag gick på all jävla dynga han kastade min väg. Att jag tålmodigt suttit och väntat när han gång på gång efter påstått sig ha mycket med jobbet. Jag har väl förhoppningsvis lärt mig min läxa!

Weel, så då kan jag ju koncentrera mig på något nytt. Bara det att det inte finns något vettigt där ute. Det som finns är kontrollerande galningar som efter att man pratat med dem i fem minuter, blir sura när man kollar åt ett annat håll. Män som levt tjugo år i Sverige och har lika många barn som min pappa, men som ändå envisas med att prata engelska. Tack gode gud för att min pappa föregått med gott exempel, det gör det så mycket enklare för mig att peka ut den ena losern efter den andra. Män som när man råkar yppa att man ska gå ut, försöker inbilla mig att de inte alls kommer dyka upp där själva, utan påstår sig vara på väg någon helt annanstans. Jag känner mig inte alls kvävd när du gör så...Män som å ena sidan skriker efter min uppmärksamhet men som när de får den endera förolämpar mig ( han kallade mig big mama) eller avvisar mig. Och sen när jag konsekvent ignorerar dem gör allt för att göra mig svartsjuk, och till slut går till handbegripligheter. Alla dessa män har förmodligen en sak gemensamt. De blev inte sedda tillräckligt som barn, och skulle behöva lägga ut i runda slängar mellan 5 till femton tusen på terapi.

Så ligger landet. Och kommer väl fortsätta ligga antar jag. Vilket i och för sig är bra. Att jag ser hur det ligger och inte låter mig själv bli indragen alltså.Det ger mig en massa tid åt att jobba med mig själv, och på hur jag ska bli en bättre människa.