Mitt Chris Martin-hat når nya oanade höjder.
tisdag, november 29, 2011
måndag, november 28, 2011
måndag, november 21, 2011
And people in hell all want slurpees
I helgen blev jag inte igenkänd av inte mindre än tre herrar. Den första har jag stenkoll på, han förolämpade mig, har haft en grej med en kompis och är ett klockrent praktarsle. Detta berättade jag för honom, i den ordningen och först sa han bara att näe näe jag har inte kallat dig fet. Ba jo own up to it istället, det är lugnt, jag är van, jag blev retad pga min övervikt hela grundskolan. Och jag vet att du sa det bara för att du inte klarar av den där gnagande känslan av att inte ha kontroll över situationen. Den och det faktum att du inte kan ta ett avvisande. För det kan du inte.
Jag borde väl veta bättre än att ge killar hobbypsykologiska analyser när de fått ett par glas eller två, eller ge dem det över huvud taget men just honom vill jag ändå tro att det finns hopp för. Jag behöver bli överbevisad för på sista tiden har det gått upp för mig hur djupt rotat kvinnoföraktet verkligen är i det här landet vi kallar världens mest jämställda. Behöver bli överbevisad om att det finns vettiga män som sedan länge övergett hora/madonnakomplexet och som har tillräckligt med självinsikt för att våga rannsaka sig själva och ta ansvar för sitt handlande.
Just det här att i ena stunden fullkomligt bli ignorerad, för att i nästa, låt gå att det passerat ett halvår, kanske till och med tre, bli uppvaktad som om man vore någon slags gudinna, det skaver. Jag har varit här hela tiden, du har bara inte sett mig, och jag kan inte låta bli att fråga mig hur det kommer sig. Därmed inte sagt att det är jag som förändrats, det skulle vara konstigt annars, men just att det krävdes att jag skulle göra det är vad som är så sorgligt.
Jag borde väl veta bättre än att ge killar hobbypsykologiska analyser när de fått ett par glas eller två, eller ge dem det över huvud taget men just honom vill jag ändå tro att det finns hopp för. Jag behöver bli överbevisad för på sista tiden har det gått upp för mig hur djupt rotat kvinnoföraktet verkligen är i det här landet vi kallar världens mest jämställda. Behöver bli överbevisad om att det finns vettiga män som sedan länge övergett hora/madonnakomplexet och som har tillräckligt med självinsikt för att våga rannsaka sig själva och ta ansvar för sitt handlande.
Just det här att i ena stunden fullkomligt bli ignorerad, för att i nästa, låt gå att det passerat ett halvår, kanske till och med tre, bli uppvaktad som om man vore någon slags gudinna, det skaver. Jag har varit här hela tiden, du har bara inte sett mig, och jag kan inte låta bli att fråga mig hur det kommer sig. Därmed inte sagt att det är jag som förändrats, det skulle vara konstigt annars, men just att det krävdes att jag skulle göra det är vad som är så sorgligt.
söndag, november 20, 2011
fredag, november 18, 2011
Favorit...
plagg: Har en sån där magtröjeliknande trasa från Gina Tricot som är svartvitmönstrad med kluttar på. Älskar allt med den.
låt: Idag, I love my life med Demarco eftersom jag desperat försöker få upp ångan efter att ha insett hur ful jag är.
man: Idris Elba.
kvinna: Mamma.
inredning: Svensk hemslöjd möter teak möter loppis möter minmalism.
Jag hatar: väldigt lite och väldigt få. Däremot finner jag likgiltighet skrämmande.
Jag älskar: känslan av trygghet, självförverkligande, förväntan. Och min familj.
Jag brinner för: rätt mycket.
Svart/vit
Bio/Hemmakväll i soffan
Fisk/kött
Bohemiskt/ljust o fräscht
alkohol/alkoholfritt
kladdkaka/morotskaka
lägenheten: Våningen min kompis föräldrar äger som ligger precis i Vanadisrondellen. Jag dör för den läggan, bortsett från att köket är alldeles för litet. Men annars, helt underbar.
När jag var 20 hade jag precis: Flyttat till Stockholm och börjat JMM, bodde som "gott inflytande" på psykiskt instabila socialfall i ett hus i Stureby och hade noll street smartness, noll klädsmak och ingen studieteknik.
När jag var 10 fick jag: min mens. Freakade totalt trots att jag läst miljoner ex av KP, ringde mamma, fick skäll av min styvmorsa för att jag inte anförtrott mig till henne och var allmänt förvirrad.
Jag kommer aldrig: Never say never, det enda jag tagit med mig från en Disneyfilm.
Så, nu ska jag sluta leka Alfons och träna.
låt: Idag, I love my life med Demarco eftersom jag desperat försöker få upp ångan efter att ha insett hur ful jag är.
man: Idris Elba.
kvinna: Mamma.
inredning: Svensk hemslöjd möter teak möter loppis möter minmalism.
Jag hatar: väldigt lite och väldigt få. Däremot finner jag likgiltighet skrämmande.
Jag älskar: känslan av trygghet, självförverkligande, förväntan. Och min familj.
Jag brinner för: rätt mycket.
Svart/vit
Bio/Hemmakväll i soffan
Fisk/kött
Bohemiskt/ljust o fräscht
alkohol/alkoholfritt
kladdkaka/morotskaka
lägenheten: Våningen min kompis föräldrar äger som ligger precis i Vanadisrondellen. Jag dör för den läggan, bortsett från att köket är alldeles för litet. Men annars, helt underbar.
När jag var 20 hade jag precis: Flyttat till Stockholm och börjat JMM, bodde som "gott inflytande" på psykiskt instabila socialfall i ett hus i Stureby och hade noll street smartness, noll klädsmak och ingen studieteknik.
När jag var 10 fick jag: min mens. Freakade totalt trots att jag läst miljoner ex av KP, ringde mamma, fick skäll av min styvmorsa för att jag inte anförtrott mig till henne och var allmänt förvirrad.
Jag kommer aldrig: Never say never, det enda jag tagit med mig från en Disneyfilm.
Så, nu ska jag sluta leka Alfons och träna.
torsdag, november 17, 2011
Cool & deadly riddim
Cecile går väl vinnande ur den interna rytmstriden om ni frågar mig. Tror inte Busy kommer våga sova på denna, lär trilla in fler cuts vad det lider.
Killar gör sånt, man måste vänja sig
När man läser något sånt här det lätt att bli arg, frustrerad och provocerad. Den där ilskan kan lätt ta sig uttryck på fel sätt, i förakt, i en vilja att hämnas, och det är okej, så länge det inte bara stannar vid ren och skär ilska eller övergår i direkta handgripligheter. För många människor tar ursinnet över och de kan inte kontrollera sig. Istället för att försöka förstå och hitta en förklaring, nöjer de sig med att de förmodligen aldrig kommer att förstå eller vara ens i närheten av att begripa.
Själv drivs jag av en nyfikenhet av att i alla fall försöka sätta mig in i, försöka förstå något, oavsett hur svårt och krävande det än må vara. I vissa fall är det svårare än man kan föreställa sig, men det betyder inte att man ska ge upp. Det är först när man försökt förstå som man kan försöka komma underfund med hur man förhindra samma sak från att hända igen.
Själv drivs jag av en nyfikenhet av att i alla fall försöka sätta mig in i, försöka förstå något, oavsett hur svårt och krävande det än må vara. I vissa fall är det svårare än man kan föreställa sig, men det betyder inte att man ska ge upp. Det är först när man försökt förstå som man kan försöka komma underfund med hur man förhindra samma sak från att hända igen.
onsdag, november 16, 2011
Intensity riddim
När jag först hörde den här rytmen blev jag rätt besviken. Chimney har precis som vanligt lagt väldigt mycket energi på att hajpa den, och jag kände att den inte levde upp till mina förväntningar. Men då var det Beenie Mans cut jag hörde. Nu när jag hört I-Octane är jag beredd att omvärdera min uppfattning. Visserligen är refrängen lite för lång men med I-Octanes insats växer andra delar av rytmen fram på ett mycket imponerande sätt.
måndag, november 14, 2011
Ashley...
Jag ger er Ashley Horner. Hon och alldeles för mycket hjärnspöken var vad om fick mig genom 66 minuter cirkelträning.
söndag, november 13, 2011
Heart & soul riddim
HEART & SOUL RIDDIM _ NOTICE PROD _ PROMOMIX By T-Zion by iRiE CrEw
Som gjort att typ städa, laga mat, eller hångla till. Själv tänkte jag jobba lite på 1000-bitarspusslet jag köpte för 20 spänn på Läkarmissionens loppis i torsdags innan jag ger låren en omgång.
Som gjort att typ städa, laga mat, eller hångla till. Själv tänkte jag jobba lite på 1000-bitarspusslet jag köpte för 20 spänn på Läkarmissionens loppis i torsdags innan jag ger låren en omgång.
söndag, november 06, 2011
fredag, november 04, 2011
Till den det berör
Säsong två av Love & hiphop har premiär 14/11. Måste ses! Om inte annat så för att jag älskar att hata Jim Jones alkade cp-morsa.
Dagens snokartips
Detta må vara old news för somliga vars snokarskills vida överträffar mina men nu kan man alltså inte bara söka på förnamn eller efternamn på Birthday.se, man kan också se vilka som är skrivna på samma adress och i och med att Skatteverket nu kräver att man anger lägenhetsnummer går det att se vilka som är samboende.
Och vad kan man om möjligt ha för nytta av detta kanske någon underbegåvad människa frågar sig. Well låt oss ta ett hypotetiskt exempel. Du träffar en kille som vi för enkelhetens skull kallar Stig. Stig och du flörtar lite men några veckor senare ringer en kvinna och påstår att Stig är hennes kille, att hon är i femte månaden med hans förstfödde son, och hon tycker du borde sätta dig in i hennes situation, och pratar vitt och brett om systerskap, och att hon varit i din sits också, som om hon hade minsta tillstymmelse till vad du och Stig har.
Om du då drar in Stigs namn i Birthday.se och sen klickar på "på samma adress" så kan du snabbt se att kvinnan som du precis pratat med mycket riktigt bor ihop med Stig. Till nästa gång du träffar en kille kan du då dra in hans namn innan något hunnit hända, och nästa gång han ringer fråga vem hans sambo, kvinna tre år yngre än honom själv, är, och hur länge de känt varann.
Nu kommer kanske vän av ordning dragande med argumentet att detta ju förutsätter att Stig varit uppriktig och ärlig med dig från början och uppgett sitt riktiga namn men om du har så dåligt omdöme att du umgås med folk som ljuger om vad dom heter bör du nog se över din umgängeskrets. Dessutom, oavsett vad han uppgett vad han heter, innan du ens kommit så långt som till Birthday.se så har du ju så klart säkerhetsställt att informationen du har stämmer. Basic snokarstuff.
Man borde inte behöva misstro andra män(niskor) på det här viset och faktum är att jag det. Eller ja. I alla fall inte fram tills det att jag fick veta att det fanns ett verktyg för att se hur landet verkligen ligger.
Och vad kan man om möjligt ha för nytta av detta kanske någon underbegåvad människa frågar sig. Well låt oss ta ett hypotetiskt exempel. Du träffar en kille som vi för enkelhetens skull kallar Stig. Stig och du flörtar lite men några veckor senare ringer en kvinna och påstår att Stig är hennes kille, att hon är i femte månaden med hans förstfödde son, och hon tycker du borde sätta dig in i hennes situation, och pratar vitt och brett om systerskap, och att hon varit i din sits också, som om hon hade minsta tillstymmelse till vad du och Stig har.
Om du då drar in Stigs namn i Birthday.se och sen klickar på "på samma adress" så kan du snabbt se att kvinnan som du precis pratat med mycket riktigt bor ihop med Stig. Till nästa gång du träffar en kille kan du då dra in hans namn innan något hunnit hända, och nästa gång han ringer fråga vem hans sambo, kvinna tre år yngre än honom själv, är, och hur länge de känt varann.
Nu kommer kanske vän av ordning dragande med argumentet att detta ju förutsätter att Stig varit uppriktig och ärlig med dig från början och uppgett sitt riktiga namn men om du har så dåligt omdöme att du umgås med folk som ljuger om vad dom heter bör du nog se över din umgängeskrets. Dessutom, oavsett vad han uppgett vad han heter, innan du ens kommit så långt som till Birthday.se så har du ju så klart säkerhetsställt att informationen du har stämmer. Basic snokarstuff.
Man borde inte behöva misstro andra män(niskor) på det här viset och faktum är att jag det. Eller ja. I alla fall inte fram tills det att jag fick veta att det fanns ett verktyg för att se hur landet verkligen ligger.
Fredagsenkät - träning
Min idrottsbakgrund: tränade fotboll under mellan och högstadiet, sen dansade jag jazz under gymnasiet och började med afrikansk dans för tre fyra år sedan. I perioder har jag motionssimmat, spinnat, kört olika gruppträningspass och liknande.
Favoritmuskel: just nu är jag besatt av gluteus maximus. Och med besatt menar jag att jag har kanske fem rumprelaterade tumblrs som jag lusläser dagligen för att få inspiration.
Mål med träningen: kortsiktigt: gå ner 20-25 kilo, sen börja leka med att öka uthållighet och styrka.
Favoritövning: i Killer buns finns det en övning Jillian kallar reversed squat. Försökt hitta en youtubevariant men ej hittat. Det är typ en ass to grass knäböj men du börjar väldigt djupt ner och går precis upp i sitthöjd. Det ska vara precis på gränsen mellan en pulsande och landande övning. Sen gillar jag de flesta övningar som isolerar gluteus, och har verkligen lärt mig älska hollow man. Hatade den länge men nu när jag lärt mig contraction så känner jag hur axlarna vill sträva uppåt och verkligen döda varje liten magmuskelcell.
Favoritmat: kött.
Mina inspirationskällor: det är snarare enstaka kroppsdelar. Som Amanda Latonas rumpa. Och Mel Ramos pinuptjejer. Det är så svårt att svara på denna fråga då de flesta bilder är väldigt redigerade och många fått hjälp på traven på vissa ställen.
Favoritkonditionsträning: västafrikansk dans.
Mitt bästa kosttips: håll stenkoll på macronutrienterna.
Favoritmellis: ett ägg eller ett glas juice. Perfekt boost.
Då tränar jag allra helst: mellan en till tre timmar efter frukost.
Favoritlivsmedel: ägg.
En fredagskväll unnar jag mig gärna: ett ton lösviktsgodis, Half baked eller en påse salt & vinegarchips.
Det här åt jag idag: två glas juice, 220 gram youghurt, 30 gram russin, 1,5 dl lättmjölk, en kanelbulle ( firade att jag överlevde mitt nya benpass, höll ärligt på att spy och svimma med tio min kvar), några bitar center. Kanske blir lite bacon senare och en drink.
Därför tränar jag: för att jag vill gå ner i vikt och få definierade muskler.
Min favoritfrukost: åt den på kryssningen i helgen. Juice, kaffe, rågkuse med smör och rökt lax. Älskar rökt lax.
Detta skulle jag vilja utöva: crossfitt och krav maga. Jag inte bara vill detta, en vacker dag ska jag.
Så sover jag: väldigt gott i minst sex helst åtta och en halv timme. Gnisslar tänder men vaknar ändå alltid utvilad.
Där tränar jag helst: hemma. Slipper fitnessbrudar som skrattar hånfullt ( true story) och slemmiga typer som älskar att se mina g-kupor hoppa upp och ner. För att inte tala om att jag alltid släpper mig när jag tränar mage eller tränar överhuvudtaget.
Glöm inte att: stretcha! Och att inte mesa med vikterna. I slutändan är det bara kcal in och ut som räknas, om du går upp från en dag, en vecka, en månad till en annan så är det för att du inte håller koll på vad du äter, och bara för att du lyfter vikter någon gång i veckan kommer du ej förvandlas till Chyna Doll, det krävs mer jobb än vad de flesta tycks kunna föreställa sig för att åstadkomma den där extremt vältränade kroppen.
Favoritmuskel: just nu är jag besatt av gluteus maximus. Och med besatt menar jag att jag har kanske fem rumprelaterade tumblrs som jag lusläser dagligen för att få inspiration.
Mål med träningen: kortsiktigt: gå ner 20-25 kilo, sen börja leka med att öka uthållighet och styrka.
Favoritövning: i Killer buns finns det en övning Jillian kallar reversed squat. Försökt hitta en youtubevariant men ej hittat. Det är typ en ass to grass knäböj men du börjar väldigt djupt ner och går precis upp i sitthöjd. Det ska vara precis på gränsen mellan en pulsande och landande övning. Sen gillar jag de flesta övningar som isolerar gluteus, och har verkligen lärt mig älska hollow man. Hatade den länge men nu när jag lärt mig contraction så känner jag hur axlarna vill sträva uppåt och verkligen döda varje liten magmuskelcell.
Favoritmat: kött.
Mina inspirationskällor: det är snarare enstaka kroppsdelar. Som Amanda Latonas rumpa. Och Mel Ramos pinuptjejer. Det är så svårt att svara på denna fråga då de flesta bilder är väldigt redigerade och många fått hjälp på traven på vissa ställen.
Favoritkonditionsträning: västafrikansk dans.
Mitt bästa kosttips: håll stenkoll på macronutrienterna.
Favoritmellis: ett ägg eller ett glas juice. Perfekt boost.
Då tränar jag allra helst: mellan en till tre timmar efter frukost.
Favoritlivsmedel: ägg.
En fredagskväll unnar jag mig gärna: ett ton lösviktsgodis, Half baked eller en påse salt & vinegarchips.
Det här åt jag idag: två glas juice, 220 gram youghurt, 30 gram russin, 1,5 dl lättmjölk, en kanelbulle ( firade att jag överlevde mitt nya benpass, höll ärligt på att spy och svimma med tio min kvar), några bitar center. Kanske blir lite bacon senare och en drink.
Därför tränar jag: för att jag vill gå ner i vikt och få definierade muskler.
Min favoritfrukost: åt den på kryssningen i helgen. Juice, kaffe, rågkuse med smör och rökt lax. Älskar rökt lax.
Detta skulle jag vilja utöva: crossfitt och krav maga. Jag inte bara vill detta, en vacker dag ska jag.
Så sover jag: väldigt gott i minst sex helst åtta och en halv timme. Gnisslar tänder men vaknar ändå alltid utvilad.
Där tränar jag helst: hemma. Slipper fitnessbrudar som skrattar hånfullt ( true story) och slemmiga typer som älskar att se mina g-kupor hoppa upp och ner. För att inte tala om att jag alltid släpper mig när jag tränar mage eller tränar överhuvudtaget.
Glöm inte att: stretcha! Och att inte mesa med vikterna. I slutändan är det bara kcal in och ut som räknas, om du går upp från en dag, en vecka, en månad till en annan så är det för att du inte håller koll på vad du äter, och bara för att du lyfter vikter någon gång i veckan kommer du ej förvandlas till Chyna Doll, det krävs mer jobb än vad de flesta tycks kunna föreställa sig för att åstadkomma den där extremt vältränade kroppen.
onsdag, november 02, 2011
Lägesrapport
Såg Peetah Morgan i fredags. Missade de första låtarna på grund av oförsiktighet och de jag körde var gamla och extremt förutsägbara. Dont have to be drad, Liberation och Get we out är i alla fall i mina ögon rätt sömniga låtval, i synnerhet eftersom han var där som soloartist. Jag hade velat höra Gun town, Jesse James, I´m in love, Secrets, Unfair, ja hans sologrejer. Men nu kan det ju hända att han körde dem men att jag bara råkade missa dem, vad vet jag? Sen att ingen annan förutom jag dokumenterar vilka låtar som spelas på spelningar av den här typen är jäkligt trist, frågar jag mina kompisar så säger de bara att de inte kommer ihåg eller inte la på minnet vilka låtar han körde. MEN HALLÅ! Om trettio och år ytterligare 40 andra Peetah Morgan spelningar vill jag kunna ha ett underlag för att kunna göra en kvalitativ jämförelse av alla olika versioner av Liberation jag hört. OKEJ?
Självklart har det dykt upp sk vimmelbilder från detta eventet och jag som annars skytt kameran som ett bränt barn skyr elden valde att möta mina rädslor och ändå ställa upp och bli fotad. Och ångest har jag väl inte men MIN PANNA! Folk har pratat om min panna och mitt höga hårfäste men att det emellanåt kunde se ut som jag hade två pannor på varandra var jag ej varse. Mina egobilder blir alltid bra, hur fan kommer det sig?
Anledningen till att jag inte ställer upp på bilder är flera men när jag ögnade igenom bilderna till en klubb som fanns för ca tio år sedan och såg hur illa vissa människor åldrats vill jag helst inte att någon 17årig satsumasröv om femton år ska kunna hitta bilder på mig från idag och tänka att jag blivit fett med sliten. Det ska helt enkelt inte vara möjligt!
Vidare är jag närmast besatt av The Wire. Svt har ju bestämt att visa hela serien från början till slut igen och lägger ut avsnitten på Svt Play, tre avsnitt i veckan! Nu har jag redan hunnit kolla ikapp de senaste två veckornas alla avsnitt och är depserat efter mer men istället för att tanka hem har jag gett mig på att läsa så mycket som möjligt om de olika karaktärerna. Just nu gillar jag D'angelo bäst. Scenen från avsnittet One arrest där Avon faktiskt besöker gropen var helt genial, fakk vad jag hatade att Santangelo missade fota Avon. Till saken hör att Avon är den enda dom inte har någon aktuell bild på, den dom har är från hans tid som ungdomsboxare.
Och så Soa då. Ingen annan serie har fått mig att grubbla så mycket över begreppet lojalitet. I synnerhet eftersom jag sett prov på samma typ av sjuka lojalitet, och den skrämmer mig. Den får mig att undra inte bara varför man är lojal men också vad den man är lojal mot har gjort för att förtjäna just denna lojalitet.
Sen håller jag som bäst på att läsa Geneen Roths Breaking free from emotional eating. Den vill jag rekommendera alla som har eller tror sig ha någon form av ätstörning, oavsett vilken form den än må ta sig uttryck i. Boken är skitjobbig för man tvingas ta itu med väldigt jobbiga, djupa, känslomässiga saker, och kanske tvingas man rannsaka sig själv mer än vad man vanligtvis skulle orka, men den är helt avgörande för alla som vill ta sig ur ett matmissbruk, tröstätning eller ett ätstört beteende.
Självklart har det dykt upp sk vimmelbilder från detta eventet och jag som annars skytt kameran som ett bränt barn skyr elden valde att möta mina rädslor och ändå ställa upp och bli fotad. Och ångest har jag väl inte men MIN PANNA! Folk har pratat om min panna och mitt höga hårfäste men att det emellanåt kunde se ut som jag hade två pannor på varandra var jag ej varse. Mina egobilder blir alltid bra, hur fan kommer det sig?
Anledningen till att jag inte ställer upp på bilder är flera men när jag ögnade igenom bilderna till en klubb som fanns för ca tio år sedan och såg hur illa vissa människor åldrats vill jag helst inte att någon 17årig satsumasröv om femton år ska kunna hitta bilder på mig från idag och tänka att jag blivit fett med sliten. Det ska helt enkelt inte vara möjligt!
Vidare är jag närmast besatt av The Wire. Svt har ju bestämt att visa hela serien från början till slut igen och lägger ut avsnitten på Svt Play, tre avsnitt i veckan! Nu har jag redan hunnit kolla ikapp de senaste två veckornas alla avsnitt och är depserat efter mer men istället för att tanka hem har jag gett mig på att läsa så mycket som möjligt om de olika karaktärerna. Just nu gillar jag D'angelo bäst. Scenen från avsnittet One arrest där Avon faktiskt besöker gropen var helt genial, fakk vad jag hatade att Santangelo missade fota Avon. Till saken hör att Avon är den enda dom inte har någon aktuell bild på, den dom har är från hans tid som ungdomsboxare.
Och så Soa då. Ingen annan serie har fått mig att grubbla så mycket över begreppet lojalitet. I synnerhet eftersom jag sett prov på samma typ av sjuka lojalitet, och den skrämmer mig. Den får mig att undra inte bara varför man är lojal men också vad den man är lojal mot har gjort för att förtjäna just denna lojalitet.
Sen håller jag som bäst på att läsa Geneen Roths Breaking free from emotional eating. Den vill jag rekommendera alla som har eller tror sig ha någon form av ätstörning, oavsett vilken form den än må ta sig uttryck i. Boken är skitjobbig för man tvingas ta itu med väldigt jobbiga, djupa, känslomässiga saker, och kanske tvingas man rannsaka sig själv mer än vad man vanligtvis skulle orka, men den är helt avgörande för alla som vill ta sig ur ett matmissbruk, tröstätning eller ett ätstört beteende.
tisdag, november 01, 2011
Love is the answer
”Förlåtelse är att öppna upp dörren för att släppa någon fri och att sen inse, att fången var du”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)