Öppet brev till Kestin Berg

Hur tänker du kvinna? Om ni nu diskuterat att byta namn på kvarteret, då borde du rimligen också förstå varför namnet på kvarteret kan uppfattas som kränkande. Och även om det finns en mycket liten möjlighet att kvarteret är döpt efter något annat än vad vi i dessa dagar förknippar med namnet det har, så vet jag inte om jag tycker det att har någon som helst betydelse.

Alltså. Hur kan man inte veta vad det betyder att ett betalkort är präglat? Det hör väl ändå till allmänbildningen? Tillsammans med den allmänkännedomen om att det är resursslöseri att koka på för stor platta, samt inte låta matlådorna svalna innan man ställer dem i kylskåpet. Det sistnämnda får man ju trots allt lära sig på hemkunskapen.

Bikini

Och så har jag, efter många om och men, hittat en bikini. Den är så snygg att jag inte vågar prova den ( av rädsla för att den inte ska passa låter jag hellre bli och suktar lite på avstånd). Den är inte dyr med någon annan än mina, min farmors och min mammas mått mätt. Men för oss är allt som inte är billigt, det vill säga på rea, dyrt. Och till och med om det är på rea ska man ta hänsyn till ursprungligt pris, samt om man skulle köpt varan till det priset. Bh:n kostar i det här fallet 260 kronor. Min smärtgräns går vid 200. Trosorna kostar 170, och där går min gräns vi 120. Kan någon bota mig från min finnesnålhet? Is there a cure?

Jag försöker nu som bäst rättfärdiga det här köpet för mig själv. Med att jag behöver den. Att gå omkring i en som är trasig, eller i en som är omaka, och därmed se ut som någon jäkla tattare ( no offense) borde ju inte finnas på kartan. Likväl låg jag så sent som idag och stekte i en multirandig halterneckbh illa kombinerad med en brunlila trosa som jag köpte på rea på Ellos, och som jag vägrade lämna tillbaka, trots att den var för liten, för att den ju var så billig. Jag trodde nämligen i min enfald att jag skulle hitta en bh i samma nyans av chokladbrunt, men har i det avseendet kammat helt noll. Jag borde alltså inrikta min bikinijakt på att hitta en bh i brunt att komplettera mina trosor med, istället seglar den här fullkomligt ljuvliga skapelsen upp och distraherar mig fullkomligt. A well, den som lever får se.

Velpottan Vera

Jag måste sluta hålla på och vela mig. Bara måste. Först det där med Samoa Mavala nr 61, som jag nu av Mavalatanten på Åhléns fått veta har tagits ur produktion. Varför finns den då fortfarande med på hemsidan? Varför var den med i nummer av Sofies mode jag vet inte när det nu var? Varför stod jag och höll i en flaska på den där syltan i Tensta Centrum? Hon försäkrade också att Hong Kong och Samoa var så gott som identiska, så det är bara i min hjärna. Finns ingen vits att jaga det. Men tell that to min samlande ekorrhjärna.

Och så hade jag tänkt köpa sololja,faktor 2, från Hawaiann Tropic. har besökt Parelle i Kista C kanske fem gånger och stått och stirrat på flaskan, men tänkt att jag ska vänta tills jag skaffat en bra grundbränna, och tills den faktorn jag har nu, nr 6, är slut. Snålfinnen ni vet. Och så idag, på Åhléns, är den så klart slut. Så nu måste jag masa mig till Kista för att inhandla denna. Vilket väl lär bli imorgon, då jag ju måste ha den till på fredag då jag ska använda den.



Och så är det inte så mycket det faktum som att den faktiskt fanns inne som gör mig förbannad, utan att den inte finns i butik, men finns på nätet, som gör att jag är lite allmänt pissed off på HM. En underbar skjortklänning i seglarblått kostar 100 spänn i butik på rea, men min ariska jättebyst sätter stopp för att jag ska komma i en 40:a med hedern i behåll. Jag har alltså kuskat Storstockholm runt i jakt på en 42:a utan någon som helst framgång. Tills jag ger efter för frestelsen och kollar på nätet och kan konstatera att det där finns gott om den, men att den kostar 124,50, och att jag ju på det måste betala frakt också. Ollon och ekblad! Nog för att jag vill ha den, men inte så mycket!

( Okej nu kostade den visst 69,50 så jag slår väl till då)

Halvtidsvilan

Har snickrat ihop en lista med årets hittills i mitt tycke bästa låtar. Några är från förra året, men släppta som singel i Sverige i år, om det nu är någon som har invändningar.

Måste samla alla !

Jag har blivit mer eller mindre besatt av att hitta Mavala nr 61, Samoa. Detta efter att jag stod och höll i en flaska i någon sjaskig butik i Tensta, men inte köpte den, och sedan när jag gjorde återbesök kunde konstatera att den den enda flaskan de haft var borta. Och den tycks vara på väg ut ur sortimentet, för den finns inte på Åhléns eller Kicks. Nk har jag inte prövat än, skall göra så någon gång veckan som kommer.

Mavalas minilack har blivit lite av en grej för mig, jag har blivit besatt av att samla på mig vartenda ett i nyansen rosa till djupt vinröd. Men det resulterar också i att jag har kanske fem stycken nagellack som ingen utom jag ser någon som helst skillnad på. Jag menar, blodröd, tomatröd, oxblod, vinröd, horröd? Vem bryr sig? Bara jag som har en sjuk vana att kombinera mitt lack med örhängen eller skor.


Jag menar, är det någon av er som ser skillnad på bilden ovan och den nedan? Näe, trodde inte det heller.

Maybach

Att rulla upp till klubben i en Maybach från Freys hyrverk med tonade rutor, är inte fullt så koolt som kanske tror, när klubben visar sig vara packad, och man inte, hur man än försöker att övertala vakten med att man kommer från någon ambassad tillhörande något land i Mellanöstern, kommer in.

Samtidigt står de få killar i kön som fortfarande hyser hopp om att få komma in, och gapar så stort att en kattuggla skulle kunna bygga bo i käften på dem. Hur kan ni vara så lättimponerade? Ser ni inte igenom det?

...

Det är när jag, och min pappa, läser sånt här som vi tappar tron på mänskligheten. Om det är något min pappa lärt mig så är det att hålla sig framme. Utan att egentligen tänka på det, är min pappa en väldigt pragmatisk feminist. Men för honom har det aldrig handlat om att jag ska hålla mig framme för att jag är tjej, utan om att jag ska hålla mig framme punkt slut.

Hur som. Han har också lärt sig att om man inte vet något, så frågar man. Annars får man helt enkelt stå ut och gå omkring ovetande, eller i fallet med den koffeinfria kaffet, gå livet igenom otillfredställd. För jag tror nämligen att det är det som är fallet. Jag vägrar tro att Gunnels väninna inte hittat ett enda café i Stockholm som inte serverar koffeinfritt kaffe. Faktum är att de flesta fik jag frekventerar gör det, men på samtliga finns den bakom disk, och förblir där så länge man inte uttryckligen ber om den. Och om man inte gör det får man enligt mig skylla sig så fint själv. Dumhet tror jag visst det kallas.