....

Ni vet när det känns som om någon annan sitter på alla svaren? Det är där jag är nu. Min farmor var sjuk i över tio år innan hon dog i februari i år, och vår relation blev väldigt lidande av hennes sjukdom. Ändå är det som om jag lever i en parallell verklighet där jag kan åka hem, dit man kommer när man kommer hem, sätta mig och prata med henne och ett vettigt svar. Trots att jag vet att om hon fortfarande levde skulle det inte ens finnas på kartan. Men kanske är det just för att hon är borta som jag vill inbilla mig att det är just henne jag saknar.