Crazy orimliga perfektionist, bli väck!

Så. Imorgon kommer Reanno Gordon hit. Mannen som fick mig att hosta upp femtio spänn för ett unlimitedkonto och som sedan i måndags morse gått på repeat.

Mitt största bekymmer är vad jag ska ha på mig. Kjolen jag allra helst vill ha hade jag på Tarrus och jag klarar inte av tanken att någon noterar min bristande fantasi. Jag vet hur fullkomligt absurt, och obeskrivligt självupptaget detta är, men det hindrar mig inte från att tänka tanken. Kjolen är mörder, men tänk om någon tror att det är för att jag inga andra kläder har som jag valt att ha den? Ve och fasa! Andravalet hade jag i lördags när jag träffade Modellen och tänk om han är där och noterar det? Nu var han ganska alkoholpåverkad så att han skulle göra det har jag svårt att tro men för en nojjare som mig är allt möjligt.

Till saken hör att det här är sånt jag vill att killen jag ska träffa ska lägga märke till, det är därför jag föregår honom. Okej, kanske inte se ner på mig för att jag har samma kjol på två konserter i rad, men likväl vara så besatt av mig att han känner igen mina kläder från en gång till en annan.

Jag tror verkligen att jorden kretsar kring mig, och jag inser hur sorgligt det är. Samtidigt. Man känner andra som man känner sig själv och jag har sjuk iakttagelseförmåga och inget liv och lägger på minnet om andra kommer i samma utstyrsel gång efter annan. Det är väl just det, att jag inte kan släppa tanken på att folk tänker precis som jag. Mänskligt men förlamande.

Var ute igår. Det är intressant när man träffar som hör till det förflutna. Där det kunde bli något eller det som kunde blivit något aldrig kom att bli. Finns ju alltid anledningar till att det blir som det blir men jag kan ibland tänka tänk om. Såg en annan mycket vacker man men han har gått vilse i sig själv och det är sorgligt att se. Ni vet när rastlösheten gör att människor inte klarar av att stå på ett och samma ställe mer än på sin höjd någon sekund och sen väljer att rusa in i vad som helst. Så.