......

I och med att jag själv snokar som en besatt, och kanske låter vad jag lyckas snoka reda på i lite för stor utsträckning påverka min bild av människor jag egentligen inte känner, har jag kommit till insikt om att människor endera inte fattar hur lätt det är att snoka reda på det ena eller det andra, eller att det finns en herrans massa människor där ute som helt enkelt inte bryr sig om vad omgivningen tycker om dem.

Men jag kan känna så här. Självklart bryr jag mig om vad folk tycker, och olika mycket beroende på olika människor. Men det betyder inte att jag känner att jag måste rättfärdiga alla mina handlingar, i synnerhet inte för människor jag inte känner eller ens vet vem det är. Det finns säkert en del människor som sett mig ute på diverse konserter och klubbar och utifrån det skapat en uppfattning om vem de tror att jag är, jag gör själv likadant, och att göra det är väldigt mänskligt. Men precis som jag skrev i det förra inlägget handlar det om deras tolkningar av vad dom ser, och är så långt ifrån sanningen som det går att möjligt komma.

För mig handlar det inte så mycket som om vad folk tycker om mig, som vad jag med min person lyckas förmedla om vem jag är. Jag vill framstå som en utåtriktad, smart, rolig och varm människa. Därför har jag slutat uttrycka mig föraktfullt om människor och deras vikt, klädsel, hur de dansar, går eller skrattar för det är inte vem jag är. Att jag gör det skvallrar om att jag inte är i harmoni med mig själv, och det är också slutsatsen jag drar när en vuxen man ger uttryck för ett kvinnoförakt i paritet med Jack the Ripper, där kvinnor inte är annat än guldgrävande horor.

Kanske är dessa människor medvetna om att detta gör att de framstår som äckliga människor, eller så har de lyckas sälja in andra delar av sin underbara personlighet till de delar av umgängeskretsen de bryr sig om och inbillar sig att de visst är underbara människor trots att de hatar feta/fattiga/fula människor, eller så leker de bara med olika uttryckssätt, vad vet jag.