Nationaldagen firade jag med att ligga och steka fläsk i solen på den lilla sträcka sandstrand jag sent om sider upptäckt ligger mindre än fem minuters promenad från min lägenhet.

Jag låg precis intill en kvinna runt 30, som var i sällskap med tre killar runt 12. Hon solade och dom gnällde för att de inget hade att göra.

Efter ca en timme anslöt ytterligare en familj, bestående av två pojkar, den yngste runt fem. Han ville självklart doppa sig omedelbart. Hans mamma ville av just samma anledning hellre ligga precis vid vattenbrynet, för att kunna vakta honom. Detta trots att kompisen, hon med tolvåringarna, låg mindre än tio meter från vattnet. Om detta tjafsade mamman, hennes man och kvinna med tolvåringarna om i vad som för mig, som tjyvlyssnade, kändes som en evighet.

Till slut fick femåringen, som var hysterisk av upprymdhet, knalla ner till vattnet och doppa sig. Självklart kom han tillbaka fortare än någon kunnat föreställa sig, då det första han gör är att skära sig på foten på en sten eller vad det nu var. Och på mindre än en minut var hans nationaldagsbadande över.

Vad är det för ödets nyck som gör att just de ungar som har de mest hysteriska, överbeskyddande morsor, också är de som självklart alltid lyckas med konststycket att slå sig, skära sig, ramla och bryta benet? All den omsorgen denna hysteriska mamma la på att han inte skulle drunkna, och så går han och skär sig det första han gör?