Bara för att ge er en fingervisning

Och så då denna. På skärtorsdagen var jag ute, träffade en kille som jag väl inte direkt var särskilt sugen på, men i och med att jag var ute själv då mitt sällskap bangade när jag redan betalat in mig, så kände jag att jag lika gärna kunde öva på mina social skillz.

Han börjar prata om att han är från Jamaica, att han är dj, och när jag börjar prata om dancehall drar han den gamla vanliga " nu ska jag sätta henne på plats med ett superquiz" och börjar ställa tusen frågor om Adidijah Palmer, bara för att jag synat hans bluff och pratat om Mr Brooks och han inte vetat vem jag menar. Sen när poletten trillar ner kommer han dragande med att han producerat en låt på den skivan, och i efterhand kan jag ge honom att den inte är direkt dålig. I alla fall.

På påskafton ska TOK spela och han lovar att skriva upp mig på listan. Kalla mig cynisk, men han har inte direkt ingjutit något förtroende i mig, och i och med att jag, inbillar jag mig, beistter viss självaktning, är jag inte den typen av brud som lämnar snigelspår efter mig så fort någon lämnar löften om lista. Det andas desperation i mina ögon. Behöver inte vara så, men i och med att jag redan bestämt att jag skulle gå, och tänkt betala för det, tänker jag inte böna och be om att han ska skriva upp mig heller. Och dessutom är jag alldeles för paranoid för att våga lita på att han faktiskt skriver upp mig, en random brud som han pratat med i mindre än femton minuter. Visst, han kanske skulle få ta en del av min vrede i efterhand om det sen visade sig att jag inte stod på listan och stället dessutom var utsålt.

Så. Han säger att han ska skriva upp mig på listan, ber om mitt förnamn och sen skiljs vi åt. Han tar alltså inte mitt nummer och i och med att jag vill se hur han tänker spela sina kort ger jag det heller inte till honom.

Jag går på konserten bryr mig inte ens om att kolla ifall han faktiskt skrev upp mig, men jag vet av tidigare erfarenheter att det oftast krävs också efternamn för att man ska få komma in, och det tog han aldrig, därför tog jag honom inte heller på allvar.

Så träffar jag honom igen på Magic Systems konsert och han påstår att han skrev upp mig men att jag inte dök upp. Jag säger då att jag inte ens gav honom mitt namn och undrar hur han då kan ha skrivit upp mig, varpå han invänder och bestämt hävdar att jag visst gav honom mitt namn och att han visst skrev upp mig. Jag frågar då om han kommer ihåg vad jag heter och här kommer han dragande med att annat namn än det jag faktiskt har. Jag säger också att jag visst var där men att jag just visst att han inte tänkte skriva upp mig och inte ville stå där som ett fån och inte komma in. Jag är inte hysterisk, men rätt bitchig och den här lilla pojken verkligen anstränger sig för att beveka mig, det är rätt rörande.

Jag vet att jag drar en massa förhastade slutsatser, och att jag säkert har fel i minst hälften av dem, men när det finns individer av manskön som underskattar mig, eller av någon underlig anledning tror att jag kommer stå och gläfsa som en kåt hynda bara för att de lockar med lista, då börjar jag undra vad jag gör för fel. Ja, han vill bara vara snäll. Eller? Och kanske funkar det, eller, ja uppenbarligen gör det ju det, men man kan inte lyckas jämt.