Utvik hit och utvik dit

Ingen har väl kunnat undgå att Veckorevyns redaktion beslutat kasta kläderna i en gemensam insats mot skeva skönhetsideal, något som dom kritiserats för. Nu tvingas redaktionen försvara beslutet att göra detta, och jag har bland annat följt Hanna Arnhögs twitter om "utviket".

Tidigare idag skrev hon bland annat att hon står för utviket, oavsett hur mycket kritik det får, för att hon vet att fyller sitt syfte. Men frågan är väl om syftet verkligen är så tydligt som VR vill låta påskina.

Oavsett hur mycket redaktionen går ut och förklarar varför dom gör det här, så är det som om man inte ser skogen för alla träden. Det enda man ser är ett gäng tjejer som ut som vilka andra utvikningstjejer som helst. Det är fortfarande sexigt, förföriskt och estetiskt tilltalande. Jag tvivlar på att det inte någon gång på idéstadiet inte slog någon på redaktionen vilken genomslagskraft en sån här grej skulle få. Vilken snackis det skulle bli? Dessvärre får man nu bära frukterna av den förhoppningen, i form av all kritik.

Man kan förklä ett utvik till att vara en idealistisk programförklaring mot skeva skönhetsideal, men att då göra det på precis de villkor man påstår sig vilja motverka, det klingar väldigt falskt i mina ögon. Hade man verkligen velat det hade man skippat den smickrande belysningen, de sexiga underkläderna och det klämkäcka leenden, som tagna från vilket Slitz-omslag som helst.

Nej, det här är inte ett försök att väcka debatt om skeva skönhetsideal. Det här är ett försök att locka till sig uppmärksamhet och ytterligare objektifiera kvinnokroppen.