En hemlighet

När det blir för spännande på tv stänger jag av ljudet och kollar bara på bilden. När det blir för pinsamt dåligt i Idol behåller jag ljudet på men slår på text-tv istället.

....

Känner mig tom,arg,ledsen,besviken,uppgiven och mer eller mindre likgiltig. jag tänker inte låta mig förfasas över valresultatet, det är trots allt ett demokratiskt val och det känner jag att jag vill respektera. Men det kommer inte hindra mig ifrån att kommentera, kritisera och diskutera hur dålig jag tycker att politiken som Sverigedemokraterna för, är. Eller hur kortsiktigt deras väljare tänker.

Jag tycker också att integrationspolitiken är misslyckad i en del avseenden. Men jag tycker inte att det är en realistisk lösning att välja in Sverigedemokraterna, det kommer bara göra det politiska klimatet ännu mer politiserat. Tyvärr.

Det tar mig emot, och jag kommer tvingas jobba väldigt hårt för att lägga band på min ilska och min vilja att förlöljliga, förudmjuka och förnedra de här människorna, men i och med att de tagit sig i vårt folkvalda parlament känner jag att jag måste höja min retorik en nivå. Det handlar inte om att visa dem mer respekt än de förtjänar, för folk som hatar förtjänar ingen respekt, utan om att jag inte ska sjunka till deras låga nivå.

Om deras paradoxala integrationspolitik

Så. Nu ska jag iväg och assimilera mig lite, hur omöjligt Sverigedemokraterna än tycker att det är. Jag vet inte hur jag ska kunna ge upp vanan att dricka mycket, dra kniv, basta, äta god korv och lyssna på vemodig introvert naturromantisk tango, men för min egen skull är det bäst att jag i alla fall ger det ett försök. Vem vet hur det slutar annars? Jag som när det kommer till finska mest är att betrakta som en hopplöst analfabet skulle inte klara mig en dag i fosterlandet.

Lägesrapport

Lars Ohly friade i tv. Jag är inte den som skäms för andra, men vad fan? Det är inte provocerande, det är bara pinsamt och enormt jävla genant. Är han desperat? Okej. En del av mig är lite arg. Här har jag gått och trott att han, liksom så klart alla vänsterpartister per automatik är feminister och därmed emot giftermål och äktenskap för att det kedjar kvinnor vid spisen. Och i det avseendet är jag lika besviken som arg på den där förbannade tågmästaren.

Annars då? Jag har läst ut Fördjupade studier, den blev lite halvmesig mot slutet. Börjat på En halv gul sol som är mycket lovande, samt är strax klar med Wallraff, Atwood och Kapuzinksi, hur fan nu stavar sitt namn. När jag inte jobbar sitter jag på tunnelbanan eller så läser jag. Kollar på Idol, Beverly Hills och That 70's show samt smider planer.

Nu sitter jag dock och värmer inför Gappys konsert. Om man bortser från att jag måste stå ut med den där tävlingen innan kan det nog bli kul. Ordet för dagen är runkregister, det ska uppdateras ikväll, det börjar bli sorgligt välanvänt. Jag är inte typen som satsar på omöjliga mål, om man bortser från Tupac, Blair Underwood och Idris Elba, jag föredrar människor jag faktiskt stått öga mot öga med. Eller ja, nästan i alla fall.

Så. Nu har jag svurit och snuskat mig tillräckligt för att pappa ska låta bli att ringa på ytterligare två veckor. Sorry pappa, du får skylla dig själv som går in och läser.

Fuck you!

Nationaldemorkaterna har tapetserat min och alla andra portar på min gata med sin äckliga jävla propaganda så jag fick inleda min promenad till Vällingby med att ringa värden för att någon, mer än jag, ska försöka få bort eländet. Jag tog den som satt på min dörr bara för att blotta tanken på den där förbannade klisterlappen gjorde mig så upprörd att jag inte kunde låta bli. Men nu när ilskan lagt sig funderar jag som bäst på någon typ av smart och rolig motaktion av något slag. För "vi" får ju inte ta till samma medel som dem. Inte hemfalla till smutskastning och förolämpningar, eller förlöljliganden. Som den där gruppen Inga invandrare på Facebook. Jag tycker den är gullig. Jag är inte med för jag vet inte om jag vill bli betraktad som "den andra". Nu pratas det om att alla invandrare borde sluta jobba fem minuter. Jag vet inte vad det skulle åstadkomma. Haters gonna hate. Tyvärr. Det måste till något mycket mer drastiskt. Och vi måste tillåta oss själva att vara arga och ta till de där elaka förolämpningarna, bara för en stund, tills ilskan lagt sig.

Han kommer hit 28/10. Göta Källare, var annars? Innan dess tänkte jag ta på mig tålamodsmössan för att orka stå ut med någon timme dancehalltävling bara för att få se Gappy Ranks igen. Visst, dans kan vara kul att kolla på men på Mr Vegas så drog det ner energin något enormt. Det är inte idealt. Men vi får väl se.

Sen sist..

Tycker Elfte timmen är alldeles för mesigt. Ja, det är småputtrigt och rätt smart men inte gapflabb roligt. De tre inslag jag gillat mest hittils har varit det om SD:s förslag på mer sällskapsspel, killen som var beroende av att välja och Soran Ismaels besök i verkligheten. I övrigt känns det på tok för tillknäppt för att vara et satirprogram. Om det nu ens kan sägas vara det.

KD:s valfilm går ut på att de vill ha ett mänskligare Sverige. Finns det verkligen någon som inte vill det? Och varför gå till val på något som de haft fyra år på sig att förverkliga? Vad har KD gjort så här långt, för att Sverige ska bli mänskligare?

Leif Gustav Willy lägger ner mer pengar på vapen och ammunition än på kläder.

Igår såg jag återigen Laila, Anders och Andreas skälla ut en talangfull men missförstådd ungdom som hellre valde att flamsa bort sin chans att bli en stor stjärna, än verkligen ta vara på den. Börjar inte det bli lite uttjatat? Deras indignation är ju löjlig. Bruden kanske inte tyckte att Idol var rätt forum för henne, hon får väl göra vad hon än vill? Att då bli uppläxad av några överåldrade branschmänniskor? Vem bryr sig?

För er som glömt

För några år sedan ställde Carolina Gynning upp i Roomservice för att få sitt vardagsrum omgjort. Det slutade med att hon sex månader senare, kanske ännu snarare, sålde grejerna på Tradera, och det helt utan att skämmas, och alldeles för billigt.

När hon nu sålt sin själ till Onoff och får hjälp av Simon och Thomas för att göra om sitt vardagsrum (igen), denna gång i hennes nya lägga på Drottninggatan så är det väl ingen vild gissning att det bara är en tidsfråga innan även en och annan av Simons kuddar och fluff står att finna på valfri auktionssajt. Simon och Thomas måste ha fått väldigt väl betalt för att bli förudmjukade på det här sättet. Eller så är det ett straff för att de plågat oss med sin fascistiska smak, med total avsaknad för personlighet och originalitet, de senaste fem åren.

Ketchup

Jag minns att när vi bodde på Ploggatan brukade pappa laga pyttipanna. Köpes i påse som jag hatade. Den stank stekt lök och smakade äckligt. Poatisen och löken ihop blev sött och mjöligt. Till detta stekte pappa ägg som enligt mig alltid var alldeles för lösa i gulan. Sen hade han HP-sås på sina, och eftersom jag hatade det fick jag ketchup på mina. Problemet var bara att jag inte gillade ketchup på äggen. På ägg har man salt, kaviar eller gräddrom. Utan undantag. Kan bero på att jag hatade pyttipannan överhuvudtaget men kvar i mitt minne har ketchupen på äggen lyckats etsa sig fast.

Ed la Rock...

Senaste månaden har jag läst bland annat

De dansande flickorna i Lahore
om prostituerade kvinnor i Pakistan

Kräv er rätt av Ayan Hirsi Ali
om kvinnans roll inom islam

Defekt av Yesim Bilgic
det billigaste försöket till att göra en svensk American Psycho jag någonsin läst.

De fattiga i Lodz av Steven Sem Sandberg
om levnadsförhållandena i det sista judegettot i Polen under andra världskriget.
Rätt vidrig men klart läsvärd.

Möss och människor av John Steinbeck
om två daglönare varav den ena är lätt utvecklingstörd. Så bra!

Just för tillfället läser jag

Avancerade studier i kvantfysik av Marisha Pessl
sjukt tjock men klart läsvärd. Påminner starkt om Donna Tarts debut.

Långt där nere av Gunther Wallraff
som tar på sig rollen av en turkisk arbetskraftsinvandrare för att avslöja missförhållanden.

Du kan glömma bort ditt eget barn av Christina Wahldén
om kvinnors situation i DRC Kongo. Fruktansvärd.

Pillret av Ingrid Carlberg
om lyckopillrens framväxt i västvärlden under modern tid. Helt ok.

Och igår började jag läsa Oryx och Crake av Marianne Atwood.

Strategin jag har är att läsa en fackbok och en skönlitterär bok paralellt. På det viset har man att växla mellan. Sen är det lättare läsa facklittertur på tunnelbanan, upplever jag i alla fall. Och då bor jag på gröna och måste stå ut med skräniga Blackebergsbarn.

Att jag läser så mycket beror på att jag överlånat och måste läsa ikapp, så både Pillret och Pessls bok är egentligen lagda på håll. Har inte heller kabeltv, eller dator, och det inverkar menligt på mina läsvanor. Läser ungefär trettio minuter när jag vaknar och lika länge innan jag somnar. Och en timme totalt när jag sitter på tuben till och från jobbet. Sen läser jag en massa skitbloggar, samt City, Metro och Aftonbladet.