Bunny Wailer på Grönan ( om allt utom själva konserten)

Efter att ha legat i solen och stekt hela dagen helt bakis och dan efter att inte ha sovit ordentligt på två dagar hann jag precis somna innan jag var tvungen att hoppa i duschen. Väl ute ur den tog det mig en kvart att dra på ett fodral, lite parfym och smycken och sen bege mig ut på stan. Till min stora förvåning tycktes SL ha förutsett anstormningen av människor som denna kväll ville besöka det kungliga djurgården och satt in extra bussar, vilket fick till följd att den jag tog inte var så packad som den normalt sett är när det är konsert på grönan.

Men så kanske publiken är lika snål som den äldre distinkte herre jag träffade ute i torsdagsnatt som lät mig veta att han minsann ämnade gå in innan klockan sex då ju inträdet var avsevärt mycket lägre. Jag argumenterade emot med att man då till att börja med tvingas utstå minst två timmars väntan, men också att man under dessa två timmar garanterat kommer konsumera om inte upp mellanskillnaden, så i alla fall en liten del av den. Men han köpte så klart inte det. Han varken drack eller åt och tänkte inte göra det en dag som denna heller.

Jag tyckte jag varit ute i god tid som anlände till grönan ungefär 20 minuter innan konserten skulle börja men vid åsynen av den kö som slingrade sig gatan fram insåg jag att det skulle bli en strid på kniven. Det var till råga på allt den värsta sortens kö, en sån som delar på hälften för att sen dela sig en gång till. Något som för någon mer ambivalent människa än mig måste innebära en rejäl mardröm. Eftersom jag, efter att ha läst en inspirerande intervju med den där bögporrstjärna Eklund i senaste numret av QX helt köpt detta med The Power of now lät jag mig bara svepas med i kön en aning, och vann minst fem minuter på det. Fem minuter på vilka jag hann gå på toa och anlända precis när Bunny Wailer i egen hög person äntrade scenen.

Få konserter i Stockholm börjar på utsatt tid. Det har snarare blivit mer regel än undantag att just reggae och hiphopkonserter inte gör det, och somliga artister har gjort mer eller mindre än grej av att se hur sena de vågar vara. Så var nu inte fallet med Bunny Wailer. Jag hann precis fram när han jazzade in åtta minuter över åtta. Detta är väl egentligen inget anmärkningsvärt. Om det inte vore för att kön när jag kom in fortfarande slingrade sig en bit upp för Allmänna Gränd, och alla dem som stod efter mig i kön alltså omöjligt kunde ha hunnit bli insläppta när han inledde konserten. Om detta kan man tycka vad man vill, och det är just det jag gör. Sånt här finner jag nämligen mycket provocerande. De människor som stod bakom mig och alltså fick köa sig igenom hans första låtar borde väl kanske ha varit ute i lite bättre tid. Samtidigt är de inte helt och hållet själva att skylla. Med ett effetivare kösystem skulle problemet aldrig ha uppstått överhuvudtaget. Lite har det ju kommit bli en ond cirkel, är en artist sen faller man lätt in i mönstret att tro att nästa också kommer vara det, och sen när undantaget som bekräftar regeln dyker upp blir det en mycket dyrköpt erfarenhet.

Nu var ju inte jag en av dem som missade inledningen av konserten, och hade det så varit tror jag nog att jag borstat av mig det lätt som en plätt, livet är nämligen för kort för att man ska orka bry sig om något så värdsligt. Då var det faktum att när jag nådde scenområdet möttes av en kompakt vägg av människor som var väldigt svårforcerad. Jag var långt ifrån nöjd med min placering men kunde inte ta mig någon annanstans är där jag kommit ifrån, vilket ledde till att jag tvingades ta en enorm omväg för att nå den högra sidan av scenen. Där det inte stod en människa. Borde det då inte vara på sin plats att placera ut någon slags publikvärdar som kunde informera om detta?

Så där stod jag, och vad som kändes som en fjärdedel av den övriga publiken och slapp trängas, såg gubben helt utmärkt, och njöt som nästan bara höga människor kan göra. Han var bra, vilket väl inte är så konstigt med hans scenvana, efter några hundra år hinner man öva upp en viss rutin. Även om arvet efter Bob, och det faktum att han återkom till reggeafamiljen, mot slutet blev en smula tjatigt, kan man inte låta bli att älska en gammal krutgubbe som får Stockholm att sjunga med i One Love, på ett som gör att man faktiskt tror det.

Efter att konserten tog slut började som vanligt, för egen del alltså, velandet kring var jag skulle ta vägen. Det var också då jag tycktes se idel bekanta ansikten i publiken som jag inte ville annat än hinna prata med, men som hade för bråttom för att hinna prata med mig. Men en gammal flört från mig vågade sig tack och lov fram, och jag får fjärilar i magen bara av att tänka på honom. Då dem de var tänkt att jag skulle möta upp vid ett telefonsamtal senare fortfarande tycktes sitta kvar i Täby och pimpla vin, och inte ville dra till Trinity, ändrades mina planer raskt. Jag gick in på efterfesten och köade villigt i över fem minuter för att få köpa ett glas vin för 67 kronor. Kan någon förklara varför i hela fridens namn Tyrol tar 67 kronor för ett glas vin? Det är inte som om det är Berns, och inte ens Berns borde ta så mycket om det inte är någon väldigt snygg sexig person som urinerat i glaset också. Det var precis när jag betalat som jag insåg vilket misstag jag gjort, och känslan av det förstärktes av att det första jag gör när jag letar mig ut från baren är att spilla ut halva glaset då jag snubblar i trappan. Man kan tycka att jag borde lämnat den dåliga energin bakom mig, men istället vandrar jag ytterligare ett varv runt och beskådar folkhopen som letat sig in. En blandning av de flesta färger, åldrar och storlekar tycks det.

När jag druckit klart går jag och möter vid dörren en kille som fortfarande tycks hata mig för något som hände för mer än ett år sedan. Något jag känner att han vid det här laget borde släppa, varför jag ger mig på att hälsa på honom, men vilket bara leder till att han ger mig en föraktfull blick och behandlar mig som luft. Jag måste stå kvar och samla mig i några minuter och under den minuten hinner det givetvis komma fram en kille och prata. Han ser snäll ut, vi byter nummer och kommer överrens om att höras senare då jag ju ska vidare. Då nämner jag att jag ska på Trinity, vilket han inte verkar fullkomligt främmande för.

När jag vi efter många om och men möts upp några timmar senare möts upp hävdar han bestämt att han under något av de otaliga telefonsamtal vi vid det här laget hunnit ha, bestämt sagt att han inte vill gå dit. Vi vandrar ändå Götgatan ner, jag velar om huruvida jag ska då dit själv, han vägrar ändra sig, men kan inte föreslå ETT enda annat ställe han hellre vill gå till. Jag börjar tro att han bara gör detta för att testa mig, men vi går ändå till Seven Eleven och handlar. Vid det laget har jag tappat lusten fullkomligt och vill åka hem, men är samtidigt för kall, hungrig och besviken för att acceptera att den fredagkväll som kunnat sluta i total eufori med svett drypandes ska sluta så här. Av dåligt samvete bjuder han mig därför på min största last här i livet, QPmål. Vårt samtal kretsar som alltid när jag är inblandad om sex, relationer och musik. Jag plågar hans ögon med mina storvulvna planer på att bli om inte Sveriges, så i alla fall Stockholms bästa kvinnliga reggaedj, och inte med ett ord låter han mig förstå att han på något sätt tvivlar på vad jag säger, så kanske låter jag en smula trovärdig när jag orerar om rytmer, cuts, one drops och bpm.

Väl hemma är det för varmt för att man ska kunna sova, och det kommer det fortsätta vara hela sommaren ut. Istället för att brottas med sina demoner, slutar natt efter natt med att man sömnlös brottas med sitt heta täcke, och inte får en blund.

...( som fucking jävla vanligt när jag inte kan komma på en rubrik)

Planetens 100 hetaste kvinnor? Vem fan bryr sig? Jag är böjd att hålla med Fotbollsfrun, jag börjar bli sjukt less på Megan Fox vid det här laget. Om jag var lesbisk är hon den sista jag skulle fantisera om. Men som skulle vara först håller jag för mig själv.

Bounce med Beenie Man

Det är ju egentligen emot mina principer att bädda in dutubklipp med stillbilder och collage men jag tycker inte det är så illa i det här fallet, och gör därför ett undantag.

Så till låten. Eftersom jag går och drömmer om att bli dj har jag den senaste dagen funderat över vilken låtordning jag skulle välja om jag skulle spela den här och kommer inte fram till något. Bara att Beenie Man blir sist ut, men sen är det jämt skägg mellan Vybz och och Lady Saw. Om det inte vore för att Mr Vegas har en liten unge som bräker i refrängen som gör att den också är med i matchen. Men så har Lady Saw två cuts på rytmen så hon skulle nog få gå först ut med Bills, sen Mr Vegas, sen Vybz och sen hon igen och så sist Beenie.

Beenie kommer ju för övrigt till Stockholm om ett par veckor, och bara därför har jag helt och hållet lagt om mina semesterplaner. Näe, inte bara därför. Jag har shoppat för mycket nagellack och har inte som planerat råd att åka till Summerjam. I synnerhet inte eftersom Festivalbussen ställde in sin resa, så jag inte kan komma dit med andra medel än sälja mig dyrt till något tyskt lågprisflygbolag. Därför åker jag efter helgen norrut, och planerar vara där tills jag tröttnar, och magrat tillräckligt för att orka se storstaden igen. Meterologen på Tv 4, inte Tone, lovade att högtrycket skulle hålla i sig nästa vecka, så det är väl bara att sätta sig på en buss och hoppas att tolv timmar på helveteskapet inte känns för outhärdligt. Väl framme i skogen tänker jag måla, hoppa hopprep, basta, läsa, skriva mitt standupmanus, drömma ännu mer om att bli dj, lyssna på Sommar, och förmodligen gräla alldeles för mycket min pappa.

Men sen kommer jag alltså tillbaka lagom till att Beenie Man spelar på Grönan. Om han inte spelar Frame I&I ( Jonkanoo riddim), eller för den delen hans cut här ovan, så vet jag inte vad jag gör. Eller förmodligen skriver jag väl en vädligt indignerad recension av konserten och sväljer förtreten genom att trösta med mig att jag i alla fall fått se honom överhuvudtaget.

Men är inte Summer Bounce sommarens rytm? I min värld, befolkad av ingen mindre än mig själv, så är den det. Och det blev den idag då jag efter många om och men hittade den för nedladdning. Jag är helt salig, den har gått på repeat i några timmar, och jag överväger att ta med mig en kopia av den till såväl Mama Africa som Trinity i helgen bara för hinta om att jag inte tycker de spelar tillräckligt aktuell musik. Med betoning på aktuell, för en rytm som kom för en månad sen, är den fortfarande ny? I ett kallt nordiskt land i norra Europa så är den ju fortfarande det, och kommer så förmodligen fortsätta vara fram till kanske nästa höst då den äntligen blivit uttjatad.

Öppet brev till Kestin Berg

Hur tänker du kvinna? Om ni nu diskuterat att byta namn på kvarteret, då borde du rimligen också förstå varför namnet på kvarteret kan uppfattas som kränkande. Och även om det finns en mycket liten möjlighet att kvarteret är döpt efter något annat än vad vi i dessa dagar förknippar med namnet det har, så vet jag inte om jag tycker det att har någon som helst betydelse.

Alltså. Hur kan man inte veta vad det betyder att ett betalkort är präglat? Det hör väl ändå till allmänbildningen? Tillsammans med den allmänkännedomen om att det är resursslöseri att koka på för stor platta, samt inte låta matlådorna svalna innan man ställer dem i kylskåpet. Det sistnämnda får man ju trots allt lära sig på hemkunskapen.

Bikini

Och så har jag, efter många om och men, hittat en bikini. Den är så snygg att jag inte vågar prova den ( av rädsla för att den inte ska passa låter jag hellre bli och suktar lite på avstånd). Den är inte dyr med någon annan än mina, min farmors och min mammas mått mätt. Men för oss är allt som inte är billigt, det vill säga på rea, dyrt. Och till och med om det är på rea ska man ta hänsyn till ursprungligt pris, samt om man skulle köpt varan till det priset. Bh:n kostar i det här fallet 260 kronor. Min smärtgräns går vid 200. Trosorna kostar 170, och där går min gräns vi 120. Kan någon bota mig från min finnesnålhet? Is there a cure?

Jag försöker nu som bäst rättfärdiga det här köpet för mig själv. Med att jag behöver den. Att gå omkring i en som är trasig, eller i en som är omaka, och därmed se ut som någon jäkla tattare ( no offense) borde ju inte finnas på kartan. Likväl låg jag så sent som idag och stekte i en multirandig halterneckbh illa kombinerad med en brunlila trosa som jag köpte på rea på Ellos, och som jag vägrade lämna tillbaka, trots att den var för liten, för att den ju var så billig. Jag trodde nämligen i min enfald att jag skulle hitta en bh i samma nyans av chokladbrunt, men har i det avseendet kammat helt noll. Jag borde alltså inrikta min bikinijakt på att hitta en bh i brunt att komplettera mina trosor med, istället seglar den här fullkomligt ljuvliga skapelsen upp och distraherar mig fullkomligt. A well, den som lever får se.

Velpottan Vera

Jag måste sluta hålla på och vela mig. Bara måste. Först det där med Samoa Mavala nr 61, som jag nu av Mavalatanten på Åhléns fått veta har tagits ur produktion. Varför finns den då fortfarande med på hemsidan? Varför var den med i nummer av Sofies mode jag vet inte när det nu var? Varför stod jag och höll i en flaska på den där syltan i Tensta Centrum? Hon försäkrade också att Hong Kong och Samoa var så gott som identiska, så det är bara i min hjärna. Finns ingen vits att jaga det. Men tell that to min samlande ekorrhjärna.

Och så hade jag tänkt köpa sololja,faktor 2, från Hawaiann Tropic. har besökt Parelle i Kista C kanske fem gånger och stått och stirrat på flaskan, men tänkt att jag ska vänta tills jag skaffat en bra grundbränna, och tills den faktorn jag har nu, nr 6, är slut. Snålfinnen ni vet. Och så idag, på Åhléns, är den så klart slut. Så nu måste jag masa mig till Kista för att inhandla denna. Vilket väl lär bli imorgon, då jag ju måste ha den till på fredag då jag ska använda den.



Och så är det inte så mycket det faktum som att den faktiskt fanns inne som gör mig förbannad, utan att den inte finns i butik, men finns på nätet, som gör att jag är lite allmänt pissed off på HM. En underbar skjortklänning i seglarblått kostar 100 spänn i butik på rea, men min ariska jättebyst sätter stopp för att jag ska komma i en 40:a med hedern i behåll. Jag har alltså kuskat Storstockholm runt i jakt på en 42:a utan någon som helst framgång. Tills jag ger efter för frestelsen och kollar på nätet och kan konstatera att det där finns gott om den, men att den kostar 124,50, och att jag ju på det måste betala frakt också. Ollon och ekblad! Nog för att jag vill ha den, men inte så mycket!

( Okej nu kostade den visst 69,50 så jag slår väl till då)

Halvtidsvilan

Har snickrat ihop en lista med årets hittills i mitt tycke bästa låtar. Några är från förra året, men släppta som singel i Sverige i år, om det nu är någon som har invändningar.