När Big reser till Paris och det sista han gör berättar att han kanske måste flytta dit, om så bara för ett halvår, handlar att han inte berättat om det för Carrie inte om att han inte vill att hon ska följa med. Han är rädd för att hon ska säga nej, även fast han innerst inne vet att hon skulle göra det.
Ryssen å andra sidan, han inte bara berättar det så snart han kan, han förväntar sig, nästan tvingar henne att följa med. Medan Big tror att ett distansförhållande faktiskt skulle funka, men aldrig ens vågar tänka tanken, förmodligen för att det är då är otänkbart för Carrie, är distansförhållanden otänkbara för Ryssen, som inte ser någon framtid om hon inte följer med.
Visar inlägg med etikett SATC. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SATC. Visa alla inlägg
tisdag, februari 16, 2010
måndag, januari 12, 2009
Nu är det återigen dags för Tv 3 att reprisera SATC. Om någon nu har missat serien någon av de andra eoner gånger trean repriserat den. Jag vet att jag själv nog missat ett och annat avsnitt, så jag borde väl inte klaga. Det är bara det att vissa avsnitt är töntiga, fjantiga, och framförallt känns så daterade, att jag inte kan annat än ha skämskudden inom armlängds avstånd.
torsdag, september 11, 2008
Gårdagens SATC
Jag har insett att jag skulle kunna ägna resten av mitt liv åt att diskutera SATC. Jag har sett nästan alla avsnitt både en och två gånger, ändå kommer jag att tänka på något nytt och intressant varje gång. Hur fan är det möjligt? Så bra väl serien ändå inte?
Nu senast upprörs jag för vad som känns som femhundrade elfte gången av Carries naivism rörande Parisflytten och den där charmiga skitstöveln Aleksander Petrovsky. Seriöst. Till att börja med är han ju ett svin, och bara charmig på ett sätt som Carrie tycks förstå, för alla andra är han bara ett gubbslem. Hur kan serieskaparna på allvar försöka inbilla oss tittare att någon som Carrie någonsin skulle falla för någon som Petrovsky? Och då har vi ändå sett hur han är så väl mot hennes vänner, som när de är på tu man hand. Det är noll och ingen skillnad, ändå är Carrie helt jävla swept away.Fy fan vad jag hatar honom. Verkligen verkligen hatar honom. Han är så genomusel och så ofattbart läskig in i varje liten detalj att jag helst av allt önskar att jag aldrig lärt känna honom. Skolboksexempel på relationssociopat skulle jag vilja kalla honom. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att manusförfattarna misslyckats totalt, eller är iaf lite trovärdiga då dom får det att verka som att Carrie går från en ytterlighet till en annan. Det var smart att låta henne iaf en gång tidigare våga säga ifrån till den här idioten, men personligen ser jag det som att han gav upp den striden bara för att vinna hennes förtroende igen så han kunde få en ny chans att krossa henne. Och så jobbar ju sociopater på sätt och vis. Men i en destruktiv relation, oavsett om den så innehåller våld eller psykologiska trakasserier, så börjar det alltid stegvis. Till att börja med är man ofta självdestruktiv innan man går in i relationen, vilket Carrie väl ändå inte var? Och för det andra sker nedbrytningen gradvis. Den här jeppen smyger sig liksom på vilket väl i själva verket gör honom till en closetcaserelationssociopat av något slag. Det är nu djupt kvinnoföraktande människor ska säga att Carrie lockade fram dessa drag hos honom just för att hon var så självdestruktiv men ni som säger det är ju helt jävla loco, och har därmed förlorat rätten att uttala er.
Så. Det var allt jag hade att säga om gårdagens avsnitt.
Nu senast upprörs jag för vad som känns som femhundrade elfte gången av Carries naivism rörande Parisflytten och den där charmiga skitstöveln Aleksander Petrovsky. Seriöst. Till att börja med är han ju ett svin, och bara charmig på ett sätt som Carrie tycks förstå, för alla andra är han bara ett gubbslem. Hur kan serieskaparna på allvar försöka inbilla oss tittare att någon som Carrie någonsin skulle falla för någon som Petrovsky? Och då har vi ändå sett hur han är så väl mot hennes vänner, som när de är på tu man hand. Det är noll och ingen skillnad, ändå är Carrie helt jävla swept away.Fy fan vad jag hatar honom. Verkligen verkligen hatar honom. Han är så genomusel och så ofattbart läskig in i varje liten detalj att jag helst av allt önskar att jag aldrig lärt känna honom. Skolboksexempel på relationssociopat skulle jag vilja kalla honom. Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att manusförfattarna misslyckats totalt, eller är iaf lite trovärdiga då dom får det att verka som att Carrie går från en ytterlighet till en annan. Det var smart att låta henne iaf en gång tidigare våga säga ifrån till den här idioten, men personligen ser jag det som att han gav upp den striden bara för att vinna hennes förtroende igen så han kunde få en ny chans att krossa henne. Och så jobbar ju sociopater på sätt och vis. Men i en destruktiv relation, oavsett om den så innehåller våld eller psykologiska trakasserier, så börjar det alltid stegvis. Till att börja med är man ofta självdestruktiv innan man går in i relationen, vilket Carrie väl ändå inte var? Och för det andra sker nedbrytningen gradvis. Den här jeppen smyger sig liksom på vilket väl i själva verket gör honom till en closetcaserelationssociopat av något slag. Det är nu djupt kvinnoföraktande människor ska säga att Carrie lockade fram dessa drag hos honom just för att hon var så självdestruktiv men ni som säger det är ju helt jävla loco, och har därmed förlorat rätten att uttala er.
Så. Det var allt jag hade att säga om gårdagens avsnitt.
tisdag, augusti 19, 2008
Gårdagens SATC
Christan Lubetans?Christian Lubetans?Christan Lubetans?Vem fan är Christian Lubetan?
Är det för mycket jävla begärt att översättarna åtminstone googlar en ynka liten gång?Eller ska man tycka synd om det här stolpskottet( Jim Wahlgren på SDI-MEDIA) för att arbetsbelastningen på vad det nu är för företag som översätter SATC är för stor för att en googling på Christian Louboutin ska hinnas med?Man frågar sig verkligen det.Nu över till den senaste händelseutvecklingen i Georgien, och det faktum att fler dör av smutsigt vatten än i väpnade konflikter.Dvs värdsliga problem.
Är det för mycket jävla begärt att översättarna åtminstone googlar en ynka liten gång?Eller ska man tycka synd om det här stolpskottet( Jim Wahlgren på SDI-MEDIA) för att arbetsbelastningen på vad det nu är för företag som översätter SATC är för stor för att en googling på Christian Louboutin ska hinnas med?Man frågar sig verkligen det.Nu över till den senaste händelseutvecklingen i Georgien, och det faktum att fler dör av smutsigt vatten än i väpnade konflikter.Dvs värdsliga problem.
tisdag, juli 29, 2008
Gårdagens SATC
Bridet Moynahan, en av alla dom där långa vackra kvinnorna som är utomjordiska till sin skönhet spelar ju Natasha i SATC. En kvinna som ska föreställa 25 och som gifter sig med Big precis efter att Big och Carrie gjort slut då han sagt att han inte kan tänka sig att gifta sig.
Det jag vänder mig emot med denna rollbesättning är ju att Bridget inte ser ut som 25.Hon ser snarare ut som 35.Jag vägrar tro att det finns någon 25-åring, överklass eller inte, som är så där brådmogen.Varken här eller på andra sidan atlanten. Det är fan irriterande.Till saken hör att hon var trettio när hon var med i SATC vilket ju gör det hela ännu mera osannolikt.Även om jag mycket väl vet att det finns tusentals exempel på skådisar som spelat mycket äldre och yngre än sina rollkaraktärer. Men aldrig förr har det irriterat mig så mycket som i det här fallet.
onsdag, juni 18, 2008
Mmm
Ja,jag konstaterar ännu en gång att de övriga kanalerna gör allt i sin makt för att tillfredställa de tittare som inte finner någon glädje i att se 22 vältränade män springa runt i kortbyxor.Svt börjar visa Flight of the conchords, i lördags tävlade sjuttielvatusen toppfilmer om tittarnas gunst, och ikväll, jo då smäller Tv 3 till med en SATCmaraton. För oss som står med en fot i varje litet pytteläger blir det ju katastrof,vi blir fullkomligt schizofrena.Jo, det är bara ikväll Sverige spelar mot Ryssland och SATC kan man med lite vilja se när som helst, men vem fan kan få nog av SATC? Inte jag i alla fall, kanske bara möjligtvis om det är fotboll på tv samtidigt.
torsdag, juni 12, 2008
Gårdagens SATC
Jag hatar fortfarande Petrovsky.Jag förstår inte poängen med att hon måste göra ett sånt misstag bara för att inse vad som är det rätta för henne.Jag håller med Miranda.Det är ett gigantiskt misstag att åka med honom och att hon åsidosätter sig själv och vad hon vill och det är precis så provocerande så som Miranda vill få det att verka.
fredag, maj 30, 2008
Veckans SATC
Avsnitten av SATC som visades i onsdags älskar jag dock inte fullt lika mycket, även om Blairs agerande är minst sagt högklassigt.Inget av avsnitten tillhör mina favoriter, kanske inte så konstigt med tanke på att Samantha får cancer i det ena av dem och Charlotte och Harry ligger och spyr större delen av det andra. Och så tror jag att den där ryssen kanske har ett finger med i spelet.Jag förstår inte vad Carrie ser hos honom.Han är ju gammal och äcklig.Förklara någon som förstår.För ingen av mina kompisar har någonsin haft så dålig smak.Även om dom på andra sätt lyckas hitta riktiga stolpskott, som slåss,super och gör andra dumma saker, så är dom iaf oftast trevliga att kolla på. Petrovsky är ju bara en pompous ass.
Bästa är ändå Mirandas självgodhet.Snacka om att jag känner igen mig!!!Det är ju så pinsamt att se henne stå där och försöka förklara för Steve att Blairs rollfigur är jättekär i henne.Så skämmigt.Och så Samanthas självdestruktivitet på det.Som bara får en att vilja gråta.
måndag, maj 12, 2008
Soon Sex and the city
Torsdagens DN var fylld med en massa bra, intressanta och läsvärda artiklar. Mest föll jag för intervjun med Sarah Jessica Parker. Intervjun gjorde mig mer peppad än någonsin på kommande filmen, så till den milda grad att jag skulle vilja brista ut i ett sånt där typiskt Carrieieskt galltjut, som hon gör när hon blir kittlad,ser möss eller bara blir väldigt bortskämd av Big/Aidan/Petrovsky/Berger och som dom alla tycker är charmigt men som jag tycker är outhärdligt. Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih.
onsdag, april 23, 2008
Kvällens SATC
Jag försöker förstå mig på vad Carrie ser hos Berger. Han är ju en tönt.Visserligen en väldigt snäll tönt. Jag är väl som så många andra skadad av hennes förflutna med Big, men jag kan ändå inte låta bli att tycka det är så fullkomligt uppenbart att det aldrig kommer hålla, just för att det till en början tagit sån tid för henne att bli kär, jag vill att hon ska falla pladask, eller att hon fortfarande förställer sig i hans sällskap. Men det är något generellt jag hatar med Carrie,något i högsta grad genomgående. Hon förställer sig på det där jobbiga sättet som alla tjejer ser och hatar, men som killar aldrig tänker på.Så här beter sig varenda älskvärd populär tjej i hela världen och jag hatar dem alla lika mycket.Typ kryper ihop i soffan och småler och låtsas vara små små kattungar eller något i den stilen.Jag har några av dem i min närhet och jag vill bara rycka tag i dem och säga åt dem att skärpa sig, dom förminskar både sig själva samt underskattar de män och killar som kommer i deras väg, och det är väldigt respektlöst. Folk har överseende med dessa människor för att dom så alltid är så fruktansvärt älskvärda och charmiga att man för sitt liv inte vågar göra dem förnär.
onsdag, april 16, 2008
Cute Carrie
Men Carrie vet då att bete sig när det kommer till det här med att beställa och åka taxi och det respekterar jag henne för. Istället för att, när bilen åker förbi henne,mitt i värsta morgonrusningen ringa till växeln och ställa sig fullkomligt oförstående till att växeln inte kan skicka henne en bil då det ju hela tiden kör förbi massor med lediga bilar som inte stannar och plockar upp henne, utan istället leta sig vidare till närmaste huvudgata för att där hoppa in i en ledig taxi, och sedan när trafiken stockar sig hoppa ur den, och då inte ringa och klaga till samma växel, för att hennes förare valt fel väg, eller gallskrika om att hon är hundra minuter sen till en jätteviktig middag med någon töntkund och sedan hota växeloperatören som inte sagt ett ont ord. Puss på henne för det.Och att valda delar av den taxiåkande delen av Stockholms befolkning har lite att lära av henne är väl ingen underdrift.
Etiketter:
Personligt,
SATC,
Tv,
Tv-serier
IIiih
Trean börjar ikväll, i brist på annat får man förmoda,och antagligen för att rida på vågen av den kommande SATCfilmen, reprisera den sjätte säsongen av SATC. Jag älskar det så klart men en sak som jag verkligen inte ser fram emot är dom där gallskriken som SJP häver ur sig i tid och otid. Och jo, just denna säsong innehåller både ett och annat sånt. Dessa skrik är fullkomligt olidliga.Mina trumhinnor spricker varenda eviga gång hon går i ett. Outhärdligt är ordet.Men för att få ta del av Samantha Jones livsvisdomar får man väl offra ett och annat antar jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)