Kvällens Insider

I kvällens Insider intervjuas den så kallade "Alexandramannen". Själv hävdar han att han inte är "Alexandramannen" men har dömts till tio år för grovt sexuellt utnyttjande av mindreåriga. Med anledning av intervjun i Insider kan man idag läsa en artikel om inslaget i Aftonbladet. Själv jobbar jag och kommer inte kunna se programmet och att döma av artikeln kanske det är lika bra, för någon vidrigare människa har jag nog inte stött på vare sig år eller dar. Människan, om man nu kan kalla ett avskum av det här slaget för mänsklig, hävdar att han är oskyldig och att sex med tolvåringar är helt okej, så länge man betalar för det. Han varken skäms eller ångrar vad han gjort, och hävdar att han kommer köpa sex igen så snart han kommit ut. Han tycker också att straffet är alldeles för hårt, också med hänvisning till att han ju betalat de 60 tjejer han utnyttjat. Det är sällan jag blir reaktionär men den här människan är ju inte frisk någon jävla stans. Okej att prostution är tillåtet men vilken normalt funtad människa kan tycka att det är okej att köpa sex av en 12-åring? Fuck. Jag mår fan illa. Ahteer Al- Suhairy, härmed utsedd till veckans svin!

Aftonbladets granskning av dömda sexbrottslingar ger mig obehag. Inte så mycket för sexbrottslingarna i sig, utan sättet som Aftonbladet på ett minst sagt sensationslystet sätt gör journalistik av något som mycket väl skulle kunna granskas väldigt sakligt. Resultatet blir istället inget annat än ren och skär skrämselpropaganda. Att sexbrottslingar bor nära skolor och daghem är djupt beklagligt, och självklart något som bör tas upp, men sättet som Aftonbladet att väljer att göra det på när en rädsla bland folk, en rädsla som lätt kan bli överdriven. Det känns som om man på Aftonbladet inte problematiserat frågan tillräckligt innan man valt att publicera artiklarna. Jag förstår exempelvis inte hur man förväntar sig att sexbrottslingar som tvångsvårdas ska kunna återanpassas i samhället? Vi pratar om människor förmodligen så störda att dom inte ens vågar eller vill erkänna det för sig själva. Hur man på ett givande sätt vårdar en sådan människa, när denna helt och hållet saknar motivation till vården, är för mig en gåta. Klart är att den strategi det svenska rättsväsendet i dag använder inte är effektiv, och måste förändras, men jag tvivlar på att tvångsvård är den bästa lösningen.