Lägesrapport

Såg Peetah Morgan i fredags. Missade de första låtarna på grund av oförsiktighet och de jag körde var gamla och extremt förutsägbara. Dont have to be drad, Liberation och Get we out är i alla fall i mina ögon rätt sömniga låtval, i synnerhet eftersom han var där som soloartist. Jag hade velat höra Gun town, Jesse James, I´m in love, Secrets, Unfair, ja hans sologrejer. Men nu kan det ju hända att han körde dem men att jag bara råkade missa dem, vad vet jag? Sen att ingen annan förutom jag dokumenterar vilka låtar som spelas på spelningar av den här typen är jäkligt trist, frågar jag mina kompisar så säger de bara att de inte kommer ihåg eller inte la på minnet vilka låtar han körde. MEN HALLÅ! Om trettio och år ytterligare 40 andra Peetah Morgan spelningar vill jag kunna ha ett underlag för att kunna göra en kvalitativ jämförelse av alla olika versioner av Liberation jag hört. OKEJ?

Självklart har det dykt upp sk vimmelbilder från detta eventet och jag som annars skytt kameran som ett bränt barn skyr elden valde att möta mina rädslor och ändå ställa upp och bli fotad. Och ångest har jag väl inte men MIN PANNA! Folk har pratat om min panna och mitt höga hårfäste men att det emellanåt kunde se ut som jag hade två pannor på varandra var jag ej varse. Mina egobilder blir alltid bra, hur fan kommer det sig?

Anledningen till att jag inte ställer upp på bilder är flera men när jag ögnade igenom bilderna till en klubb som fanns för ca tio år sedan och såg hur illa vissa människor åldrats vill jag helst inte att någon 17årig satsumasröv om femton år ska kunna hitta bilder på mig från idag och tänka att jag blivit fett med sliten. Det ska helt enkelt inte vara möjligt!

Vidare är jag närmast besatt av The Wire. Svt har ju bestämt att visa hela serien från början till slut igen och lägger ut avsnitten på Svt Play, tre avsnitt i veckan! Nu har jag redan hunnit kolla ikapp de senaste två veckornas alla avsnitt och är depserat efter mer men istället för att tanka hem har jag gett mig på att läsa så mycket som möjligt om de olika karaktärerna. Just nu gillar jag D'angelo bäst. Scenen från avsnittet One arrest där Avon faktiskt besöker gropen var helt genial, fakk vad jag hatade att Santangelo missade fota Avon. Till saken hör att Avon är den enda dom inte har någon aktuell bild på, den dom har är från hans tid som ungdomsboxare.

Och så Soa då. Ingen annan serie har fått mig att grubbla så mycket över begreppet lojalitet. I synnerhet eftersom jag sett prov på samma typ av sjuka lojalitet, och den skrämmer mig. Den får mig att undra inte bara varför man är lojal men också vad den man är lojal mot har gjort för att förtjäna just denna lojalitet.

Sen håller jag som bäst på att läsa Geneen Roths Breaking free from emotional eating. Den vill jag rekommendera alla som har eller tror sig ha någon form av ätstörning, oavsett vilken form den än må ta sig uttryck i. Boken är skitjobbig för man tvingas ta itu med väldigt jobbiga, djupa, känslomässiga saker, och kanske tvingas man rannsaka sig själv mer än vad man vanligtvis skulle orka, men den är helt avgörande för alla som vill ta sig ur ett matmissbruk, tröstätning eller ett ätstört beteende.