När jag först hörde den här rytmen blev jag rätt besviken. Chimney har precis som vanligt lagt väldigt mycket energi på att hajpa den, och jag kände att den inte levde upp till mina förväntningar. Men då var det Beenie Mans cut jag hörde. Nu när jag hört I-Octane är jag beredd att omvärdera min uppfattning. Visserligen är refrängen lite för lång men med I-Octanes insats växer andra delar av rytmen fram på ett mycket imponerande sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar