Ed la Rock...

Senaste månaden har jag läst bland annat

De dansande flickorna i Lahore
om prostituerade kvinnor i Pakistan

Kräv er rätt av Ayan Hirsi Ali
om kvinnans roll inom islam

Defekt av Yesim Bilgic
det billigaste försöket till att göra en svensk American Psycho jag någonsin läst.

De fattiga i Lodz av Steven Sem Sandberg
om levnadsförhållandena i det sista judegettot i Polen under andra världskriget.
Rätt vidrig men klart läsvärd.

Möss och människor av John Steinbeck
om två daglönare varav den ena är lätt utvecklingstörd. Så bra!

Just för tillfället läser jag

Avancerade studier i kvantfysik av Marisha Pessl
sjukt tjock men klart läsvärd. Påminner starkt om Donna Tarts debut.

Långt där nere av Gunther Wallraff
som tar på sig rollen av en turkisk arbetskraftsinvandrare för att avslöja missförhållanden.

Du kan glömma bort ditt eget barn av Christina Wahldén
om kvinnors situation i DRC Kongo. Fruktansvärd.

Pillret av Ingrid Carlberg
om lyckopillrens framväxt i västvärlden under modern tid. Helt ok.

Och igår började jag läsa Oryx och Crake av Marianne Atwood.

Strategin jag har är att läsa en fackbok och en skönlitterär bok paralellt. På det viset har man att växla mellan. Sen är det lättare läsa facklittertur på tunnelbanan, upplever jag i alla fall. Och då bor jag på gröna och måste stå ut med skräniga Blackebergsbarn.

Att jag läser så mycket beror på att jag överlånat och måste läsa ikapp, så både Pillret och Pessls bok är egentligen lagda på håll. Har inte heller kabeltv, eller dator, och det inverkar menligt på mina läsvanor. Läser ungefär trettio minuter när jag vaknar och lika länge innan jag somnar. Och en timme totalt när jag sitter på tuben till och från jobbet. Sen läser jag en massa skitbloggar, samt City, Metro och Aftonbladet.