....

Känner mig tom,arg,ledsen,besviken,uppgiven och mer eller mindre likgiltig. jag tänker inte låta mig förfasas över valresultatet, det är trots allt ett demokratiskt val och det känner jag att jag vill respektera. Men det kommer inte hindra mig ifrån att kommentera, kritisera och diskutera hur dålig jag tycker att politiken som Sverigedemokraterna för, är. Eller hur kortsiktigt deras väljare tänker.

Jag tycker också att integrationspolitiken är misslyckad i en del avseenden. Men jag tycker inte att det är en realistisk lösning att välja in Sverigedemokraterna, det kommer bara göra det politiska klimatet ännu mer politiserat. Tyvärr.

Det tar mig emot, och jag kommer tvingas jobba väldigt hårt för att lägga band på min ilska och min vilja att förlöljliga, förudmjuka och förnedra de här människorna, men i och med att de tagit sig i vårt folkvalda parlament känner jag att jag måste höja min retorik en nivå. Det handlar inte om att visa dem mer respekt än de förtjänar, för folk som hatar förtjänar ingen respekt, utan om att jag inte ska sjunka till deras låga nivå.

Om deras paradoxala integrationspolitik

Så. Nu ska jag iväg och assimilera mig lite, hur omöjligt Sverigedemokraterna än tycker att det är. Jag vet inte hur jag ska kunna ge upp vanan att dricka mycket, dra kniv, basta, äta god korv och lyssna på vemodig introvert naturromantisk tango, men för min egen skull är det bäst att jag i alla fall ger det ett försök. Vem vet hur det slutar annars? Jag som när det kommer till finska mest är att betrakta som en hopplöst analfabet skulle inte klara mig en dag i fosterlandet.