Bingo Royale är vad som ska få ungdomar att hitta tillbaka till Svt. Eller ? Jag får intrycket att man tänkt sig programmet som en del av förfesten. Vilket kanske kan funka. Kanske är det som lätt påverkad man har störst möjlighet att se programmet som det minsta underhållande. Vid sina fulla vätskors bruk får man ett lätt epilepsianfall av att inte veta vad som kommer hända näst.

Mona Seilitz är precis den typ av tjej min pappa skulle gilla; söt, rolig och till synes ofattbart pantad. Men det enda jag tänker på när jag ser Monas ystra uppenbarelse är hur synd det är om henne som blev lämnad till förmån för Lisa Ekdahl ( Emmas Värld 2005, Mona pratade ut mot att få en sholcharter till Kanarieholmarna). Stackars Mona!

En annan sak som jag upprörs över är de spetsfundigt dåliga priserna, det ironiska i att låta en grillmeny utgöra luckorna, och att varje avsnitt konsekvent försöker tvingaen arm liten hamster vara en del av utlottandet av en skrotbil.

Det håller inte. Spetsfundigheten känns krstad och utstuderad och jag blir galen av kaoset som spektaklet utspelas i, det känns som om man är hemma hos skrotnisse!

Så jävla svårt kan det väl ändå inte vara ? Uppenbarligen är det just det.