.....

Såhär ligger det till. Det finns en lowlife småkriminell haschtomte som har svårt att vara monogam. Eller. Monogam är för honom är en relativ term. I alla fall. Han har ett hittepånamn som inte är speciellt originellt. Men nu har han alltså lyckats förleda den här arma flickstackarn som tror att han är trogen mot henne till att också använda det här hitepånamnet så att det ska ge sken av att dom är "gifta". Biggest lol of the week säger jag.

Jag kan inte ens tycka synd om henne för det är det inte. Det vore synd om henne om han kunde get sin act together och sluta ljuga folk rakt upp i ansiktet, sluta försörja sig på brott och ta itu med sina mindrevärdeskomplex. Det vill säga om han var något att ha. Nu blir det mest pinsamt att hon är beredd att göra vad som helst för någon tio år äldre än henne själv som inte kommit längre än till sena tonåren känslomässigt. Jag förstår bara inte varför hon finner sig i det. Om hon bara är naiv eller om han fullkomligt lyckats manipulera henne upp i det blå och i så fall hur för så jävla smart är han trots allt inte.

....

Hur många gånger kan man gå in och läsa samma blogginlägg? Och varför i hela världen då? I synnerhet ett som är över två år gammalt? Och där det inte kommer publiceras fler kommentarer, för det vore väl den enda fullt rimliga anledningen? Och varför gör man det alltid på arbetstid? Varför när man en sådan besatthet för något jag författade? Är man besatt av min bländande stilistik? Beundrar man min språkkänsla? Om du känner dig träffad får du ju gärna upplysa mig för jag har ägnat lika mycket tid åt att förstå mig på dig som du ägnat åt att samma tid varje vardag gå in på min blogg och läsa samma inlägg. Om du nu ens bryr dig om att läsa några andra inlägg, för så vitt jag kan se är det endast detta inlägg som du är så extremt fäst vid. Cram.

Det enda som är värre än ett pågående stambyte är att ha mens under ett stambyte.

....

Några sökordsfavoriter v. 10

Jag väljer att se detta som en fingervisning om allmäntillståndet i det här landet. På gott och ont.

- Meloskitfestivalen ( fyndigt om än lite bittert)
- Loser tant ( ingen tant är en loser, i så fall är hon en kärring)
- Kändisar "från Husby" ( förstår ingenting med  "")
- Mina g-kupor ( you naughty naughty boy. Förstår öht inte poängen med selfshots men ni som håller på med sånt får gärna upplysa mig om var tjusningen ligger)
- Badvakt Duvbo ( nej han är badvakt på Tenstabadet han du tänker på)
- Godissnören ( när jag var liten och brorsans gudmor Eeva satt barnvakt åt oss åt vi oss sjuka på godissnören. Min grej var att knyta ihop ett stort stort nystan av snören och sen stoppa käften full)
- Schimpansröv ( don efter person I guess)
- Vackra kvinnor från Sydafrika ( ?)
- Finnar + "svåra att ta på allvar" ( det här är ju uppenbarligen ett skämt, finns det ett mer allvarligt folk än finnar? )

Från stambytesland intet nytt

Jag blev sjuk. Allt damm. Haft alla rethostors mamma sedan i fredags men nu börjar den tack och lov gå över. Bara en attack idag! Och med attack menar jag en sån där man efteråt vill slita ut halsmandlar, svalg, rubbet för att det gör så ont, kliar så förbannat.

Mirakelmedicinen heter färsk riven ingefära i teet. När jag stod i kön på Hemköp idag fick jag gå före för att fick just den där attacken och gubben framför mig hade förbarmande sig över. Det kom dock som en chock för mig att han inte visste hur färsk ingefära ser ut så jag tar på mig ansvaret att lära i alla fall alla mina fem läsare det då jag kan tycka att det hör till allmänbildningen.

  

 

Har ni sett den där reklamen i tunnelbanan, "Viljan att vara vacker är naturlig"? Well den håller på att ta livet av mig. Fy fan jag blir så jävla illamående. Seriöst, skönhet är högst subjektivt och inlärt, om det nu är naturligt hur kommer det sig i så fall att alla människor, främst kvinnor, eftersträvar samma ideal? Som dessutom kan skilja sig avsevärt från deras egna grundförutsättningar? Dettta är bara kvinnoföraktande jävla bullshit som går patriarkatets ärenden. Ja, jag har pms. Hejdå.

Långsinthet

Jag är ganska långsint av mig. Inte så att jag inte ger människor andra chanser, men det är att jag gjort det och folk kastat bort dem som gjort att jag kanske är ännu hårdare mot folk jag borde ge någon typ av dispens. Som den här killen. Jag har helt glömt bort vad det är vi är osams om, och varför det är så viktigt för mig. Faktum är att vi pratat som hastigast ett par gånger men varje gång har jag tagit upp hur obehagligt det är att han ens söker kontat med mig med tanke på hur illa han behandlat mig. Så igår när jag såg honom gjorde jag det som kändes mest rätt, det vill säga ignorerade honom fullständigt.

Det skulle inte vara så svårt om det inte vore för att en av mina bästa kompisar är en av hans bäst kompisar. Det skulle väl vara anledning nog att för mig också be the bigger person och bara lägga ner hela grejen men det har blivit en principfråga.

Min kompis berättade hursomhelst att denna man blivit helt personlighetsförändrad och har stora minnesluckor. Eller ja han är väl personlighetsförändrad för att han har minnesluckor, om man säger så. Och  där och då när min kompis berättade detta kände jag att det borde finnas gränser även för mig. Hur hård jag är mot människor, hur länge jag ska gå omkring och ens tänka på detta, i den mån jag nu gör det. I synnerhet eftersom han förmodligen inte kommer ihåg ett jota.

Men så frågade jag min kompis om en annan gemensam bekant och huruvida de har någon kontakt. Själv har jag brutit kontakten med denna människa för att hen alltid bangar i sista sekund och sen inte går att få tag på. Sånt är jobbigt när man ägnat två timmar åt att göra sig i ordning i tron att man ska göra en helkväll på stan. Men min kompis är om möjligt ännu värre än jag är. För han går omkring och är uppriktigt sur över något som hände för fem år sen. FEM ÅR SEN! Nog för att jag är långsint men inte så långsint.

.....

Sitter och försöker komma fram till om det är socialt självmord att ha på sig samma kläder som i lördags eller om det är okej eftersom jag har andra smycken, nagellack, sminkning etc? Ett start vägande argument för att det är okej är att publiken på kvällens konsert till mycket liten del är samma som var på Slaktis i lördags.

Å andra sidan tror jag inte en själ lägger märke till eller lägger på minnet vad jag har på mig, så intressant är jag väl ändå inte, även om jag ibland önskar jag var det. Jag har en en annan outfit men ni vet hur det story goes, kan inte gå till samma ställe i en outfit jag redan har haft där. Jag vet, borde söka hjälp för mitt kontrollbehov.

Att genomgå ett stambyte är som att vara på Hultsfred anno -99 i sex veckor men det är inte lika lång kö till duschen. Och då är jag bara inne på andra dagen. Jag har redan insett att jag borde handlat plastglas och tallrikar för att få så lite disk som möjligt, och att jag gör bäst i att städa på fredagar för då får jag i alla fall två dagar med ett rent hus. Duschen på gården är som en bastu, noll och ingen ventilation och man förväntas ta med sig sin egen toarulle VARJE GÅNG. Jag lämnade dock en nu så vi får väl se om den är kvar imorgon.

Creepet som kallade mig för själsfrände, som jag sedan kallade för creep, har fortsatt messa och ringa och undrade i det senaste vad det var som var creepy. Saknar alltså också totalt förmåga att reflektera över sitt eget agerande.