Jag älskar överraskningar. Som när Tv 4 visade Mean Girls en måndag för några veckor sen. Sånt lättar upp min annars så tråkiga trista vardag. Så att Svt ikväll, precis innan The Wire visar Mitt stora feta grekiska bröllop är som manna från himlen.

Nu säger jag inte att MSFGB är den bästa romantiska komedin som gjorts , vilket för övrigt är The wedding singer, men det är en väldigt hjärtlig, charmig film och precis lagom mysig och sliskig för att en cyniker som jag ska kunna uppskatta den. Att Aidan är med skadar ju givetvis inte. Han var min favvo av Carries killar även om vem som helst fattar att det var ett förhållade som aldrig skulle funkat i längden, hur gärna de två än skulle ha viljat.

Onsdagar är en veritabel katastrof för en tv-slav som mig själv. I synnerhet nu då jag i helgen fastnade framför reprisen av Greys Anatomy och insåg att jag inte har råd att gå miste om denna säsong, även om jag är less på att den goofar ur och ska vara någon slags obskyr blandning av Scrubs, Cityakuten och valfri random sjukhussåpa. Dvs gå samma öde till mötes som DH, som ju helt ballat ur och inte längre går att kolla på. Det är ytterst besynnerligt hur en serie så kan ändra karaktär från en scen till en annan. I ena stunden ska man gråta, vilket gör att serien ständigt kommer att stämplas som en typisk tjejserie, medan man i nästa ska gråta av skratt över Christinas vilja att gå över lik för att bli vad hon vill, eller över Georges dubbelnatur när det kommer till Callie. Jag finner det för övrigt väldigt underhållande att han gängat sig med Merediths totala motsats, en tjej som med seriens mått mätt är närmast fet.

Jag hade verkligen tänkt att jag kunde lämna GA åt sitt öde men när jag såg hur Meredith för en dag fick kontakt med sin dementa mamma så kunde jag inte låta bli att önska att jag, min pappa, min faster, mina kusiner och min bror fick chans att uppleva samma sak med farmor. Hon känner inte igen mig, eller ens mitt namn. Jag saknar henne, vilket känns så overkligt för att hon faktiskt finns där. Mest saknar jag och sörjer jag det faktum att alla minnen jag och hon har tillsammans, stunder vi delat, känns som bortblåsta bara för att jag ingen har att dela dem med. Hennes ständiga omtanke för mig och min bror, hennes skratt åt mitt lillgamla sätt. Hennes blåbärssoppa, blåbärskaka, grötfrukost. Hennes nästintill orimliga spariver, som smittat av sig mer än lovligt. Hade vi bara en dag att ta igen skulle jag ha så mycket att berätta och så mycket jag skulle passa på att fråga henne.Saker som jag vet att jag aldrig kommer få svar på.

Dagens Youtubeklipp - Bruno

T pain jobbar sig igenom krogpersonalen

Först var det strippan och nu bartendern. Var kommer det här sluta? Servitrisen, hovmästaren, garderobiären, nissen, kocken,diskaren också eller ?

Meh!

Idag skulle jag prova en kofta på H&M. Döm av min förvåning då det visade sig vara en total omöjlighet eftersom personalen satt fast säkerhetsmojängen PRECIS mitt över skärpet. Detta med ursäkten/förklaringen att det skulle bli stulet annars. Vilket blev en minst sagt absurd anledning när det visade sig att skärpet var en del av kofta, som för övrigt var stickad. Hade personalen tänkt att någon skulle klippa loss två bitar stickat skärp och använda som, ja exakt vad då?

Min shoppingrunda blev inte bättre av det fullkomliga miffo till biträde som sedan betjänade mig när jag köpte kofta, då hon för att göra mig uppmärksam på att jag själv skulle dra mitt bankkort helt sonika släppte ner kortet på disken. What the fuck?

Dagens Youtubeklipp - Måsarna skrattar sig hesa

På tv ikväll

Missa inte starten av Dexter ikväll. Det är sjukt spännande,smartare och fasligt mycket snyggare än CSI. Jag gillar den för Michael C Halls totala förvandling från lite lätt psykotisk fjolla i Six feet under till fullblods psycho, en förvandling som verkligen skett från topp till tå.

Efter att ha sett bara ett par avsnitt blev nyfikenheten över hur historien slutade för stor och jag lånade den första av böckerna som serien bygger på. Bara för att upptäcka att det var en bok som i översättarens händer förvandlats till en deckare som vilken 11- åring som helst skulle ( men på grund av innehållet kanske inte borde) läsa. Översättaren tycks här ha varit fullkomligt inkompetent och inte alls lyckats med sitt uppdrag att på ett så smidigt som möjligt sätt låta textens stämning överleva översättningen. Istället kändes boken tråkig, platt och om jag någonsin läser någon av de följande böckerna blir det i originalspråk.

Även Boston Tea Party börjar ikväll, något som väl egentligen kan ha gått en ljusskygg eremit förbi. Inte nog med att killarna fick uppmärksamhet när de bevistade den där autkionen som finns med i kvällens avsnitt, för några veckor sen fick programmet ytterligare lite skjuts av deras blotta närvaro på (herr)fotbollslandslagets presskonferens. Och i Aftonbladet idag finns bilder på killarna när de lät sit hypnotiseras. Om de nu inte nått fram med att programmet börjar ikväll så beror det på att deras målgrupp är illiterata ( något min pappa är fullkomligt övertygad om då han tar varje chans att föreläsa om hur bara äkta whitetrash kan lockas av FF:s rövarhistorier), eller så har klungan frälsta helt enkelt tröttna på dem. Overexposure, eller vad det kallas.

Jag undrar varför Svt inte bröt upp Upp tll kamp i mindre delar, för att på så sätt kanske locka fler tittare. Med hälften så långa avsnitt hade serie blivit dubbelt så lång. Det är vad som håller mig vaken om nätterna.

Tv 6 visade Goodfellas i torsdags. Jag älskar den filmen och kommer nog aldrig tröttna på att se den. Det är en av de bästa filmerna som någonsin gjorts och nog den bästa maffiafilmen jag någonsin sett. Jag älskar den för att allt är tiptop. Manuset, regin, agerandet, kostym, scenerier och miljöer. Allt är gjort men inget annat är perfektion i åtanke. Varenda liten biroll görs med sådan finess att man som åskådare nästan inte ens vågar blinka av rädsla för att kanske missa något för handlingen helt avgörande. Lorraine Bracco spelar galen, hysterisk maffiafru på ett sätt som sedan filmen gjordes aldrig överträffats. Och så den helt makalösa, underbara, magnifika Debi Mazar, vars ögn jag aldrig kan få nog av. När kommer hon få en riktigt bra huvudroll egentligen, hon är grym i de roller hon gör men de är ju alldeles för små!Samma gäller för Illeana Douglas, hon med dom galna ögongen som gästat Six feet under. Fram för större roller åt dessa två tack! Och så är kamelkroken,e 24-årig Michael Imperoli med, och blir skjuten i foten och allt! Hur jäkla klockrent är inte det?

När jag ändå är inne på maffiafilmer måste jag säga sälla mig till kören av människor som tycker att Sopranos är så underbart nu. Svårt att säga om det är den totala brist på gubbarna som gör att man nu tycker varje sekund är helt ljuvlig. I går visade Paulie återigen att det här med hämnd är hans grej, inte gå och älta något, vänd bara upp och ner på gräsmattan och låt det vara bygones sen. Om det ändå vore så lätt.