torsdag, oktober 04, 2007
Apropå dagens youtubeklipp vill jag påpeka att Linus på linjen är något som jag allra tydligast förknippar 80-talet med. Jag och min pappa älskade att kolla på Linus på linjen, i alla fall minns jag det som så. Men jag minns också hur synd jag tyckte om Linus för att han alltid råkade ut för olyckor och grejer och hans ilska var alltid så ursinnig. Han kände sig förorättad och där förstod jag och tog till mig av hans känslor. Varför hålla på och jävlas med honom? Det var ju som att man gjorde det med flit.
onsdag, oktober 03, 2007
Shayne Ward och hiphopsmurfen
Shanye Ward har gjort en låt som hade den släppts i maj kunnat bli sommarens verkliga plåga. Men av någon outgrundlig anlendning släpps If it´s ok with you istället nu. En plåga har den blivit likväl, kanske bara en lite mindre sådan.
I ett led att nå framgångar har Shayne gjort som så många andra innan honom, nämligen tagit hjälp av den kanske största doldisen, men väldigt ofta anlitade,allas vår hiphopsmurf. Genom åren har han hörts på låtar med Kanye West, MOP, men framförallt har han samarbetat väldigt nära med Akon.
Jag förvånas över Shaynes samarbete med hiphopsmurfen därför att Shaynes tidigare låtar placerat honom i flickidolsfacket, med gulliga ballader om hur jobbigt det är att vara kär( kort sagt låtar som man stretchar till på gymmet). Kanske är samarbetet med hiphopsmurfen en del i arbetat att bredda allmänhetens uppfattning om Shayne.Vem vet?
Låten osar dock av försök till streetcred då den inte bara gästas av hiphopsmurfen, utan videon dessutom innehåller dans och strandraggning av klasiskt manér. Och jag kan inte låta bli att tycka att låten är bra, även om jag skäms förfärligt över det. För när man tar ner den i små små bitar är det en väldigt dålig låt. Hur någon som uppenbarligen är född och uppvuxen i England inte kan uttala thank utan får det att låta som sänk är för mig en gåta. Visst, Shayne, sänk min mamma allt du vill.
Varje gång jag hör låten är det en strid mellan viljor, en som vill släppa loss och dansa, en annan som står och muttrar över hur jobbigt det är Shayne vill sänka mamma. Aldrig tidigare har en låt gett mig såna skamkänslor, ett sällan tidigare skådat guilty pleasure med andra ord.
I ett led att nå framgångar har Shayne gjort som så många andra innan honom, nämligen tagit hjälp av den kanske största doldisen, men väldigt ofta anlitade,allas vår hiphopsmurf. Genom åren har han hörts på låtar med Kanye West, MOP, men framförallt har han samarbetat väldigt nära med Akon.
Jag förvånas över Shaynes samarbete med hiphopsmurfen därför att Shaynes tidigare låtar placerat honom i flickidolsfacket, med gulliga ballader om hur jobbigt det är att vara kär( kort sagt låtar som man stretchar till på gymmet). Kanske är samarbetet med hiphopsmurfen en del i arbetat att bredda allmänhetens uppfattning om Shayne.Vem vet?
Låten osar dock av försök till streetcred då den inte bara gästas av hiphopsmurfen, utan videon dessutom innehåller dans och strandraggning av klasiskt manér. Och jag kan inte låta bli att tycka att låten är bra, även om jag skäms förfärligt över det. För när man tar ner den i små små bitar är det en väldigt dålig låt. Hur någon som uppenbarligen är född och uppvuxen i England inte kan uttala thank utan får det att låta som sänk är för mig en gåta. Visst, Shayne, sänk min mamma allt du vill.
Varje gång jag hör låten är det en strid mellan viljor, en som vill släppa loss och dansa, en annan som står och muttrar över hur jobbigt det är Shayne vill sänka mamma. Aldrig tidigare har en låt gett mig såna skamkänslor, ett sällan tidigare skådat guilty pleasure med andra ord.
tisdag, oktober 02, 2007
Feelgoodjournalistik så det förslår
Men det finns också skyltar som luras, säger Elsa. Som McDonald's-m:et. En gång såg hon en reklamskylt för hamburgerkedjan på en öde liten gräsplätt, men det var ju inget McDonald's där!
- Det tycker jag var konstigt.
Även om det om möjligt lämnar en irriterande eftersmak att DN konsekvent väljer en så uppfodrande och nedlåtande ton i intervjuer med ungdomar oc barn, inte minst på familjesidorna är gång på gång ett exempel på detta. Ingen annnastans uppelver jag att frågorna oman ställer är så korkade eller så grovt underskattar den intervjuade ifråga. Men kanske blir detta tydligt eftersom frågorna på familjesidorna allt som oftast publiceras tillsammans med den typ av osammanhängade, fragmentariska svar som barn ger.
Ikea en vanlig torsdagseftermiddag är fullt av lugna timida pensiönärer, föräldralediga, deltidsarbetande, studenter, och medelålderspar som bråkar om vilken soffa dom ska köpa, vem som är hungrigast eler vem som för tillfället, till en följd av alla typiska medelålderskrämpor, slipper skjuta vagnen. Så som de sista ljudligt påminner hela sin omgivning om att tvåsamhet också innebär att stå ut med varandra bruster kanske de för ett ögonblick också får en och annan singel att överväga att leva resten av livet i ensamhet.
Påfrestningen av just dessa människor är vad som gör att man väljer Ikea en torsdag, ihopp om att slippa de Norénska familjedramerna som hör till. Men likväl omringas man av dem. Och är det inte par som är bittra över att ha valt ett liv med varandra, och 30 år senare insett att de valt fel, så förfäras man över de föräldrar som på allvar klätt sig identiskt som sitt barn, i jeans och randig tröja.
Var det dessa människors skådespel som så till den milda grad distraherade mig, att jag inte förrän efter 20 minuters kö upptäckte att jag av misstag tagit någon annans gula shoppingkasse? Eller kanske allmän tankspriddhet? Genast stiger jag ur kön och stressar mig motströms för att byta ut alla de saker någon annan plockat, och konstaterar samtidigt att jag och denna andra inte kunde varit mer olika. I kassen ligger en förglad plasttablett, en rödrosa bordslöpare och en diskborste. I min , den jag tappat bort och som väl förmodligen någon varit smart nog att inte ta, låg lunchlådor, ugnsformar och kökshanddukar.
Jag fnittrade av genans där jag gick och bytte ut alla mina saker, just för att jag gått och tänkt den tanken! Tänkt att det vore jobbigt att ta fel vagn, att jag borde försäkra mig om at inte göra det och slutligen ändå vara den som gör just det, och kanske just därför.
Påfrestningen av just dessa människor är vad som gör att man väljer Ikea en torsdag, ihopp om att slippa de Norénska familjedramerna som hör till. Men likväl omringas man av dem. Och är det inte par som är bittra över att ha valt ett liv med varandra, och 30 år senare insett att de valt fel, så förfäras man över de föräldrar som på allvar klätt sig identiskt som sitt barn, i jeans och randig tröja.
Var det dessa människors skådespel som så till den milda grad distraherade mig, att jag inte förrän efter 20 minuters kö upptäckte att jag av misstag tagit någon annans gula shoppingkasse? Eller kanske allmän tankspriddhet? Genast stiger jag ur kön och stressar mig motströms för att byta ut alla de saker någon annan plockat, och konstaterar samtidigt att jag och denna andra inte kunde varit mer olika. I kassen ligger en förglad plasttablett, en rödrosa bordslöpare och en diskborste. I min , den jag tappat bort och som väl förmodligen någon varit smart nog att inte ta, låg lunchlådor, ugnsformar och kökshanddukar.
Jag fnittrade av genans där jag gick och bytte ut alla mina saker, just för att jag gått och tänkt den tanken! Tänkt att det vore jobbigt att ta fel vagn, att jag borde försäkra mig om at inte göra det och slutligen ändå vara den som gör just det, och kanske just därför.
måndag, oktober 01, 2007
Idoljesus
Så. Christoffer Hilding ser ut som Jesus. Något som jag först trodde var en slump, men som när han outat sig som helkristen, visar sig vara helt och hållet meningen.Vad jag dock undrar är varför Tv 4 så hårt bryr sig om att lägga ner tid och pengar på att medieträna dem som Breitholdz gång efter annan kallar "artisterna", när de ändå går ut i pressen och spyr ut om bilolyckor, rattfyllor och idolträffar med Carola? Eller är medieträningen ett led i att få dem att inse värdet av att ta upp just alla dessa saker för att flytta fokus från andra ämnen? Vad gäller Hilding så kanske han förlorar några röster, men vem vet, han kanske får jobba med Carola i framtiden.
Precis som alla andra redan hunnit påpeka så ser den där Daniel fullkomligt galen ut på scenen. Som om det inte vore nog att hans armar fladdrar som på en parkinsonspatient, intrycket av honom som mentalpatient förstärks ytterligare av att stylisten någon gång förra veckan satte på honom en kofta som om man inte mer än bara gav honom en hastig blick såg ut som sån där tvångströja ämnad just för att hålla armarna i styr. Att stylisten på Idol går lite wild and crazy är väl inget nytt, tidigare har detta blivit väldigt tydligt när man sett vad tjejerna haft på sig, men att detta nu även börjat drabba killarna är inget välkommet inslag.
Varför Sam är så omtyckt är verkligen beyond me. Han är 33 men ser ut som 18, och det inte alls i någon positiv bemärkelse. Han saknar fullkomligt personlighet och utstrålning, vilket verkar vara en grundförutsättning för att få vara med, kolla bara på vilka ytterligheter man har tagit till för att göra Andreas mer idolig, men jag hoppas innerligt att han åker ut snabbt som bara ögat.
Precis som alla andra redan hunnit påpeka så ser den där Daniel fullkomligt galen ut på scenen. Som om det inte vore nog att hans armar fladdrar som på en parkinsonspatient, intrycket av honom som mentalpatient förstärks ytterligare av att stylisten någon gång förra veckan satte på honom en kofta som om man inte mer än bara gav honom en hastig blick såg ut som sån där tvångströja ämnad just för att hålla armarna i styr. Att stylisten på Idol går lite wild and crazy är väl inget nytt, tidigare har detta blivit väldigt tydligt när man sett vad tjejerna haft på sig, men att detta nu även börjat drabba killarna är inget välkommet inslag.
Varför Sam är så omtyckt är verkligen beyond me. Han är 33 men ser ut som 18, och det inte alls i någon positiv bemärkelse. Han saknar fullkomligt personlighet och utstrålning, vilket verkar vara en grundförutsättning för att få vara med, kolla bara på vilka ytterligheter man har tagit till för att göra Andreas mer idolig, men jag hoppas innerligt att han åker ut snabbt som bara ögat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
