Sopigt

Det har gnällts lite i Stockholm över alla sopor som hopar sig så fort solen tittar fram och folk får för sig att ha picnic.Det pratas om frånvaron av sopkorgar, och att de som är blir fulla alldeles för snabbt.För att lösa problemet i tunnelbanan har man satt upp gigantiska soptunnor som är något av det mest vulgära jag någonsin beskådat.Jag känner mig som en lilleputt på besök i jätteland varenda gång jag går förbi en. Förutom på Fridhemsplan.Där finns på perrongen för gröna linjen inte en enda sopkorg.

Nu tycker inte jag att problemet är att det finns för få, vilket jag väl kan hålla med om att det finns, utan att det snarare handlar om att politikerna är för snåla när det kommer till hur ofta de som ändå finns töms. Det är ju fasligt mycket billigare att sätta upp en något större papperskorg, än att låta den som finns tömmas dest oftare.Sånt gör mig förbannad, och jag ber innerligt att detta är något som stockholmarna inte glömmer bort när det kommer till valet om några år.

Två minuter kvar tills Idol börjar och jag har aldrig varit så laddad förr.Nu åker skämskudden fram.Synd att det krockar med Top Model bara.

Ingen under 11 år kan komma undan med att säga påkorn och komma undan med hedern i behåll. I alla fall inte i mina ögon.

Häromdagen fick jag ett utbrott av sällan skådat slag. Jag var i mitt snabbköp för att handla mjölk. Eftersom butiksbiträdet installerat ett nytt system måste han dubbelkolla allt han scannar in, han vill väl inte gå miste om en enda krona. Bara för att han gör det så blir kön supermegalång jättefort och när det här utspelade sig så var klockan typ fem och det hade precis gått förbi en tunnelbana så kön slingrade sig sakta genom hela butiken. Medan jag står och väntar på att någon gång det här århundradet få betala mina varor så noterar jag hur en kille som står framför mig, med en kund emellan, springer iväg och hämtar något han glömt. Jag blir redan nu lite irriterad men orkar inget göra. När jag sen närmar mig kassan ännu ett snäpp och det snart är nämnda killes tur så springer han iväg igen och hämtar Bregott. När han kommer tillbaka utspelar sig följande samtal

(Jag) - Nu är det andra gången du går och hämtar något, du kan väl gå och ställa dig sist.
(Han) - Näe, det tänker jag inte göra.
(Jag) - Förstår du hur respektlöst det är att göra som du just gjorde, gå och ställ dig sist.
(Han) - Jag tror nog att världen klarar sig.
(Jag) - Skulle du acceptera att någon gjorde likadant mot dig?Det tror jag inte.
(Han) - Ja, det skulle jag faktiskt.
(Jag)- Ja, men det visar ju bara på vilken typ av människa du är.

Vid det här laget håller killen på och betalar. Kunden framför mig hade en vara och jämna pengar och ilar ut ur affären snabbt som attan. Själv står jag där och ska betala mina varor och gör så under djup tystnad. Bredvid mig står alltså muppen och vågar nu inte säga någonting eftersom ju jag redan omyndigförklarat honom. Han ser minst sagt generad ut. Själv tar jag min matkasse och går hem.

I efterhand har jag gått omkring med dåligt samvete och varit minst sagt skuldtyngd. Varför då? Jag vet innerst inne att jag gjorde rätt. Inte bara var det sjukt respektlöst, han ökade ju väntetiden för oss andra med några millisekunder genom att hämta ytterligare varor. Så varför har jag då så dåligt samvete?

Den rökande gravida whitetrashkvinnan dök upp igen i tisdags och kommer väl fortsätta dyka upp tills jag tar mod till mig och säger precis vad jag tycker om henne och hennes rökande. Senast nöjde jag mig med att blänga lite på henne, och hon var väl antagligen så korkad att hon inte förstod varför.

Det har flyttat in en kvinna 35+ med familj som är pedant som tydligen inte verkar ha något emot att diska vad andra människor lämnat efter sig och dessutom inte blir passivt aggresiv av att göra det, medan jag och å andra sidan vill slå människan som rotat i mitt skåp och lånat diskmedel och stekpanna. Kalla mig missunnsam men efter att ha blivit behandlad som skit under alla år i grundskolan och typ då låtsas som ingenting så överreagerar jag så gärna när någon "lånar" grejer utan att fråga för det är ju så sjuuukt respektlöst. Men kul att tanten flyttat in för nu slipper jag vara pissed på människan som fimpar i diskhon.

Hur tänker gravida kvinnor som röker? Antagligen inte alls men dom borde väl ändå fatta att dom kommer till helvetet för att dom röker medan dom väntar barn? Är man så pass korkad att man röker när man väntar barn så borde man inte skaffa barn överhuvudtaget. Jag skämtar inte. När jag ser dessa kvinnor så fylls jag med en innerlig lust att gå fram och skälla ut dem för dom gör mig så förbannade. Men jag är ju 25, inte 75, så jag låter bli.

Jag brukar ju byta soppåsarna och sen ställa dem i korridoren i hopp om att någon annan ska ta på sig att ta dem till soprummet. Om det dröjer mer än en dag brukar jag till slut gå med dem själv samtidigt som jag varje gång jag gör just det lovar mig själv att inte göra det igen eftersom jag alltid gör det. Men de senaste veckorna så har vår husvärd tagit soppåsarna jag ställt i korridoren och lagt dem i diskhon istället. Så när jag kommit för att laga frukost har jag mötts av sex soppåsar i diskhon. Utan någon som helst förklaring i sikte. Jag vet inte hur hon rättfärdigar sitt beteende, det här har hänt två gånger på vår våning och säkert antalet gånger på de övriga våningarna och jag tycker det är djupt kränkande. Okej att hon ställer dem i köket men att lägga dem i diskhon? Fullkomligt obegripligt. Men nu tycks hon ha förstått att hennes passiva aggresivitet inte funkar på oss och istället satt upp en lapp om att vi inte får ställa soporna i korridoren. Att det skulle dröja så länge?

Gnällspiken

Irritationsmoment de senaste dagarna:

- Personer som satt inställningen på sin Myspacepresentation till privat.

- Personer som satt sina inställningen till sina Myspacebilder till privat.

Dessa människor är töntiga och fega. Jag förstår inte varför dom inte vill visa sina presentationer eller sina bilder, och enda rimliga ursäkten är väl att de lever under skyddad identitet men då kanske man överhuvudtaget inte ska ha ett Myspacekonto? Jag tror att det här irriterar mig främst för att jag upplever det som att dessa människor tror att dom är lite för mer än alla oss andra.

- Mina korridorgrannars inkompetens när det kommer till soppåsar.
Okej. Det är det mest grundläggande i världen. Man fyller påsen och när den är full så byter man den. Just det sistnämnda verkar ha gått alla mina grannar förbi för i vårt kök står det 3 fulla soppåsar som folk fortsätter köra ner sopor i, trots att det väller över alla breddar. Mina grannar är följdaktligen både lata och korkade, men det har jag ju redan nämnt. Frågan är bara hur jag då ska lyckas nå fram till dem utan att behöva sjunka ner på samma låga nivå som dom själva.

-Tjejer som klär sig i juli som om det vore april.
Jag gick en promenad med en kompis i lördagsnatt och vart än jag såg såg jag tjejer ungefär 23 + ( obs inte turister, turister får klä sig hur väl de vill för de lever i villfarelsen att vi har isbjörnar på gatorna) som hade halsduk, långbyxor, jacka och lager på lager av tröjor som vore det april snarare än juli. Ni gör mig så ledsna. Kan ni snälla inte ta på er en förkylning bara för att jag ska få känna att det är sommar, dvs inte känna mig som en slampa som klär mig så lite som möjligt bara för att få visa så mycket som möjligt av min brunbrända uppenbarelse.

McDonaldsbiträdet igår var,vid närmare eftetanke, kanske bara lat men då borde man överhuvudtaget inte jobba inom servicebranschen.

Jag är trött på alla lama försök till fyndiga bildtexter som nästintill alla tidningar försöker sig på. Allra senast På stan som kommenterade bilden på Marleys son med " Är inte den här intervjun över snart". Så in i bomben krystat att jag spyr på helveteskapet snart.

Jag är mer än lovligt irriterad på tjugoåriga idiotiskan som satt bredvid mig på HP ikväll. Till att börja med var hon snorig och sen började hon upprepade gånger prata mitt i filmen, och drog så klart helt fel slutsatser av vad som hände. Jag bad henne att sluta prata och kommer säkert bli kvällens snackis när hon och pojkvännen kommer hem efter att ha suttit på t-banan i trettio minuter på väg till den förort som de kommer ifrån. Asså jag kommer aldrig förstå mig på människor som pratar under filmen och att dessutom prata då under dialog är värre än att prata under tystnad för då överröstar man ju vad de på duken säger. Kommer som sagt var aldrig förstå.

Jag har jobbat inom servicebranschen sen jag var typ 16 och jag vet att man kan göra det till en glädje att straffa jobbiga kunder. Hur man gör detta på bästa sätt vet inga gränser. Men jag vet också att det gäller att välja rätt kund att jävlas med,till att börja med en helt aningslös kund som är lite korkad och ouppmärksam och som förmodligen inte fattar vad det är som pågår och varför. Inte jävlas med såna som mig som märker det på en gång. Och att kanske inte göra det på ett alldeles för iögonfallande sätt, som att snåla på stripsen, för sånt är ganska lätt att spåra. Så då vet du det, du arma McDonaldsbiträde på Hötorget.

Harry Potter var väl som de flesta andra filmer i serien varit. Jag märkte att Ron och Hermione i minst tre scener bägge hade randiga tröjor och det är långt ifrån en slump utan kostymörens sätt att blinka lite till publiken antar jag. Inte alls så charmigt, bara larvigt. Schulman avslöjade för övrigt på sin blogg tidigare i veckan hur sista boken slutar, om nu den som läckt stämmer så har Schulman helt dödat nöjet med att läsa boken men jag försöker att inte låta det förstöra mitt liv. Det finns ju trots allt annat att reta sig på. Som att 1000 kongoleser dör varje dag.

För ett tag sedan fick jag återigen det underbara nöjet att flyga från Falmarks flygplats, denna ljuva avkrok utanför Skellefteå som säkert få skulle hitta till om det inte vore så fint skyltat.

Till Falmark verkade inte vara några som helst problem att jag valde skicka två väskor i bagaget och ha tre med mig som handbagage in på planet men när jag nu närmade mig incheckningen på Falmark så stirrade mannen bakom disken på min ryggsäck och undrade om den verkligen vägde under åtta kilo. Och bara för att jag redan haft så sjuuuukt dåliga erfarenheter av att flyga från denna håla tidigare så kanske jag var lite mer än lovligt spydig då jag bara snäste åt honom att det inte var mitt jobb att ta reda på om den vägde mer än åtta kilo utan att det kanske kvinnan som tog mina andra väska borde ha sett som sin uppgift, då det ju trots allt är hennes jobb. Han frågade alltså mig om den vägde åtta kilo och om kvinnan som tog min andra väska vägt den och det var då jag tappade behärskningen. Och det funkade för han kollade på den igen och orkade väl inte ställa till med någon scen utan släppte snällt förbi mig.

Efter att jag gladeligen roffat åt mig så väl Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter steg jag ombord planet och lyckades när jag gjorde precis detta, steg ombord alltså, irritera mig ytterligare på att en av flygvärdinnorna flörtade med en unge lite framför mig. Varför ska kvinnor 50 + alltid flörta med små barn, och då i synnerhet barn som så uppenbart inte vill flörtas med. Barn som är blyga eller bara helt likgiltiga inför vad en kvinna 50+ säger, gör, tycker eller tänker?

Efter att planet var i luften blev jag ganska snabbt lite törstig men tänkte att jag kunde vänta tills vad de nu för tiden så fint kallar för Cloudshop skulle uppenbara sig och be om en mugg vatten. Detta lilla moln dröjde dock och värre blev det av att tanten som ju så älskvärt flörtat med den där ungen tidigare erbjöd mig att köpa en flaska men inte kunde se till att ge mig en ynka mugg med vatten. Och det här är för mig en principsak som jag diskuterat i det oändliga med alla mina kollegor i servicebranschen kanske till döddagar. Ska man bjuda på ett glas vatten? Jag säger att man ska göra det i största möjliga mån, för det är goodwill och handlar om vad man vill att kunden ska förknippa med företaget, men att man kanske också ska se till varje enskild situation. Har du en station full av skrikande gäster, en kö ringlande ut på Medborgarplatsen , så är det kanske inte läge att springa efter vatten åt någon som lika gärna kan fylla på sin flaska på närmaste toalett, bara för att man ska få lite bättre karma. Men jag tycker så klart att kärringen på planet gott kunde ha gett mig en mugg med vatten, då hon av situationen att döma inte var särskilt stressad, och också för att kvinnan som satt på andra sidan gången om mig när jag åkte till Falmark fick vatten snabbare än vad det tar för en gris att blinka. Lägg därtill att det inte är tillåtet att ta med sig vätskor ombord på planet och det blir ännu värre, då är man riktigt utelämnad till personalens godtycke. Jag vet att om jag fejkat huvudvärk och sagt att jag skulle ta några tabletter hade säkert det där glaset med vatten stått där snabbt som ögat men jag är inte typen som ljuger, det tar mig verkligen emot så det fick vara för den här gången.

Planet landade dock utan några större problem, även om jag fortfarande vid landning var rejält törstig. Men bara därför var ju inte bedrövelserna över. I väntan på Flygbussen så blev jag vittne till hur ett dampbarn klämde sig när han skulle kliva av en av bussarna. Vad jag antar var hans farmor försökte övertala honom att det nog inte var så farligt, men hans smärta växte ikapp med hennes förmaningar. Och när hon märkte att detta inte hjälpte, och att hon hennes stackars whitetrashfamilj ändå inte skulle hinna med bussen så försökte hon istället hitta någon att lägga skulden på och ryckte tag i en biljettkontrollant bara för att försäkra sig om hur hårt en sådan där automatisk bussdörr egentligen slår igen. Som åskådare till detta spektakel tolkade jag det snarare som att ungen ville ha uppmärksamhet över det faktum att familjen inte alls verkade märka att han klivit på och dessutom varit på väg att glömma honom då han snabbt försökt kliva av och lite illa klämmt handleden i ett försök att smita förbi den stängande dörren. Kaos är väl ett bättre ord för det hela, men jag tyckte mest det var sorgligt att se hur stressad farmodern var, och hur inte alls på samma nivå av "vad vill vi, var ska vi" familjen var, då det trots allt verkade som om det var på semester ihop. Och vilken tråkig start de verkade få på sin semestervecka.

Är man det minsta bevandrad inom psykopater och psykologi så vet man att de flesta galningar börjar sin bana som djurplågare. Dahmer plågade traktens katter, fiskar och hundar till döds utan att så mycket som blinka. Detta bådar inte gott för framtiden då de stackars skogssniglar som på morgonkvisten letar sig ut på cykelochgångbanan till tunnelbanan här i Västra skogen. Vi talar inte om mördarsniglar här utan små försynta skogssniglar med helt underbart vackra skal, och det i alla möjliga storlekar. Att försöka rädda dem från en säker död gör att promenaden till tunnelbanan blir minst minuten längre. Jag fattar inte vad det är med försvarslösa insekter som lockar fram det värsta i barn men de få gånger då jag inte funnits där för att rädda de små slemmiga stackarna så ser gångvägen ut som ett inferno av mosade sniglar som blivit ihjältrampade, påkörda och plågade till döds. Vad ska jag ta mig till? Vad är det med sniglar som så verkar provocera folk att ta till detta övervåld, kommer jag nog aldrig förstå.

Och jo, som grädde på moset så fick jag precis reda på att Bone thugs and Harmonys konset på lördag har blivit inställd. Och jag har ingen aning om jag kommer se susen av dom där 350 kronorna jag pröjsat för biljetten igen. Jo men så att...

Igår var en riktig skitdag. Inte nog med att jag blev tvungen att gå med en veckas sopor, eftersom ju mina grannar som ni ju redan vet är helt oförmögna till sophanterning. Alla dessa soppåsar gjorde att jag i villervallan glömde paraplyet och inte orkade gå upp och hämta det, utan istället vandrade i ihållande regn till Solna Centrum, som ligger tio minuters promenad hemifrån. Jag trodde att läget skulle bli lite bättre efter att jag fått i mig en kaffe på mitt stammisfik och fått chans att torka, och jo, kaffe piggade väl upp mig. Men när jag sen begav mig ut på jakt bland innerstans alla H&M butiker i jakt på en klänning så dalade snart humöret igen.

Regn och rea garanterar kaos, vredesutbrott och vanlig simpel galenskap från de mest sunda indivder som jag själv. Jag kan bli lite besviken på att gratistidningarna, som i övrigt verkar intressera sig mer än lovligt för mode, inte har vett att informera folk hur de gör de bästa klippen på rean. Istället får man stå ut med människor som beter sig som ordentliga jäkla mähän. Till att börja med alla dessa pojkvänner, flickvänner, barn, medsystrar, morföräldrar och annat som följt med som smakråd men som, för oss övriga shoppingalna bara är i vägen, och det på de mest olämpliga platser. Som framför rulltrappan, framför entrén, framför kassan och framför provrummen. Snälla sök er annorstädes. Tänk själva, se er omkring, ser ni en irriterad galen folkhop som blänger surmulet på er så kanske det är på grund av er.

Vad jag framförallt saknat i tidnignarna är en guide till vilken slags avvägningar man som konsument faktiskt måste göra när det kommer till att handla kläder till nedsatt pris. Som det ursprungliga priset. Skulle du kunna tänka dig att ha betalt fullt pris för tröjan, kjolen eller klänningen, så ja då är det bara att slå till. Tycker du att plagget fortfarande är för dyrt? Ja men så låt det hänga kvar på reastället. Men viktigast av allt, med hur mycket är priset nedsatt? Jag såg en tröja som var nedsatt med 50 kronor, som till en början kostat 198. En sänkning med 25 procent. Det finns andra exempel, där varor endast nedsatts med 10 procent och i min värld är inte det en rea, i alla fall inte den typ av rea jag tycker att man går ut med i kommunikéer.

Sen blev jag påkörd av en elefant till mammaledig som med sin pansarvagn till babyrullator väl försökte eliminera alla som kunde tänkas sno hyfsade reaplagg från henne. Som ursäkt fick bara ett, från henne vad det verkade som gulligt leende ihop med ett ursäkta. Men för fan kvinna. Du har kört på mig med din barnvagn och åsamkat mig smärta, jag vill inte ha ett leende. Jag vill ha ett oj förlåt hur gick, mår du bra. Hoppas du inte blir av med det där babyhullet än på ett år i alla fall, för jag har fortfarande ont i foten.