En livsläxa från Tanya

Tanya Stephens Take Good Care (Of My Man by mprconsulting

Jag är lite kluven till såna här låtar, i synnerhet för att jag i denna skönjer bitterhet och missriktat skuldbeläggande. Nu hör man ju att Tanya är ganska rak och resonabel, hennes uppräkning av vad "den andra" ska göra för att detta överhuvudtaget ska funka är ganska krasst realistisk om än en smula sur. Och samtidigt har jag full förståelse för att Tanya är pissed, och varför skulle hon inte ha rätt att kanalisera sin ilska, vilken form den än må ta sig, utan behöva ta systerlig hänsyn? Å ena sidan ser jag en poäng med att tillåta sig själv vara alla de där sakerna man kanske tycker är fula, dvs bitter och missunnsam, och det finns definitivt en poäng med att synliggöra just dessa egenskaper, och att vi alla känner dem, så vi inte skapar en kultur där de få som vågar göra det blir just ännu surare bitterfittor.

Samtidigt finns det en poäng att göra en politisk analys av det, även om det kanske förstör låten fullkomligt. Tanya har varit med denna man i över tjugo år, och det är fullt förståeligt att hon inte går efter honom utan ämnet för hans otrohet. Varför kan man ju verkligen fråga sig, men kärlek och känslor generellt gör väl inte direkt underverk för ens omdöme. Det är lustigt att hon värdesätter honom så högt trots att han sårar henne så djupt, men det är väl det som är paradoxen när det kommer till självdestruktivitet, att man intalar sig själv att det är så bra när det är bra att det inte spelar någon roll hur dåligt det är när det är dåligt.

Sen vet nog Tanya också att göra skillnad på homewreckers och tjejer som bara vill ha lite uppmärksamhet, bekräftelse, eller är rakt igenom ondsinta, men det är sällan man får utrymme att få fram det i en låt på tre minuter.

Varför Tanya släpper något på Classicalrytmen först nu har jag ingen aning om, faktum är att det är både konstigt och lite trist med tanke på att den blev en sådan framgång och Tanyas cut nu kommer hamna helt i skymundan.