....

Vad jag gör?

Vaknar. Läser cirka 30 minuter i någon av de 30 böckerna som ligger på golvet intill de två madrasser som för tillfället utgör min säng. Bäddar. Diskar. Duschar. Sminkar mig. Målar naglarna. Lämnar hemmet och glömmer alltid att ta på mig endera parfym eller örhängen, vilket gör att jag känner mig naken resten av dagen. Kommer till jobbet. Dricker en kaffe trots att jag "slutat". Jobbar. Kommer hem. Äter. Om det är tisdag kollar jag på Londoners, om det är onsdag kollar jag på Livvakterna. Hundkoll och Djursjukhuset kan hända. Såg också K Special om Art Spiegelman och min respekt för den mannen växte ytterligare.

Läser ytterligare 30 minuter innan jag släcker och somnar.

Jag tror Universum hade sönder min dator för att jag skulle få något annat gjort, men dessvärre blev resultatet bara att jag fick ett nyvunnet intresse för tråktv. Jag ser ljuset i tunnelns slut, jag kommer att hitta vägen ut, som en till mig nära anhörig en gång diktade. Jag blir bara så frustrerad och känner mig så obesrkivligt maktlös. Det finns ord som behöver komma ut och det är som om jag glömt hur man skriver i ett block, som om det bara kan komma ut framför en dator.

Ikväll är det cruising i Stockholm. Det betyder att en miljard raggarbilar kommer susa fram längs Sveavägen. Om det inte vore för mitt jobb skulle jag aldrig ha fått reda på detta för jag rör mig nästan aldrig kring Sveavägen. Och ikväll tänkte jag faktiskt kolla på de där bilarna. Vissa av dom är så snygga att jag inget hellre vill än råna en bank och köpa en Mustang.

Hejdå.

Lägesrapport

Jag har inte uppdaterat på två veckor men ändå är det trettio pers om dagen som går in här? Har ni hört talas om RSS?

Hursomhaver.

Igår översatte Beverly Hills översättare "industry crownd" till "intressant publik".
Har han dålig hörsel?

Förra året var jag involverad med en kille. Det rann dock ut i sanden. Sen träffade jag honom ute på juldagen och allt var frid och fröjd. Tills jag skulle gå och en närmast bindgalen kvinna kom fram och frågade vem han var till mig, varpå jag svarade att han var en kompis och hon fick ur sig att det var hennes man. Så jag sjappade så fort jag kunde men killen fick en flipp och sprang ikapp mig på gatan och tryckte upp mig mot en vägg och hotade slå mig. Jag provocerade honom och sa att det kunde han väl göra så får vi se vad som händer, i synnerhet då det stod ett tiotal andra män(niskor) i närheten. Sen dess har jag inte sett röken av den här killen, och varit ganska tacksam för det. Tills i torsdags. Då lindande han in sig i en jättedålig ursäkt om att han 1) inte alls tänkt slå mig, han sa bara det, men han kom inte ens ihåg att han sagt det, men om han sagt det menade han det inte (?) 2) att det berodde på vad jag sagt till hans fru ( vilket inte var det jag sa att det var för tydligen var något mycket värre som han nu inte kommer ihåg vad det var) 3) och så undrar han om jag har kvar hans nummer för jag kan ju ringa i så fall.

Det finns en jävligt god anledning till att jag undvikit dig i sex månader och det berodde på att du hotade mig? Hur är du funtad du tror att jag kommer ta emot dig med öppna armar? Hur?

Det om det.

Sen har vi en annan jeppe. Han är försörjd av sin arma fru som inte velat låtsas om att han springer runt och får bekräftelse av den ena med det tredje. Det kom dock till en punkt där hon fick nog och kastade ut honom bara för att ta tillbaka honom senare. Hans lilla felsteg, vi kan kalla henne Emma, fick dock utstå en verbal lynchning mitt på Medborgarplatsen av hans frus kompisar. För att han bedrog sin fru, fick hon stå ut med att bli kallad hora, slampa och allt vad det nu heter. Hur osolidariskt dom här tjejerna betedde sig är ett helt annat kapitel men att jag tycker han är rätt äcklig råder det inga tvivel om.

Så kommer han då fram till mig och undrar om jag vill dansa. Jag säger nej och så inte mycket mer. Vid stänging kommer han dock fram igen och det är där jag inte orkar hålla masken längre och säger att han borde respektera sin fru, och om han inte kan det, i alla fall sköta sin affärer lite snyggare så att inte halva Stockholm får reda på det. Ja, sjukt hycklande av mig, men so sue me. Då flippar han och säger att han visst respekterar sin fru. Mmmmmm. Sen berättar jag vad tjejen han var otrogen med fick stå ut med, och det är en nyhet för honom. Varför är det ingen som berättar för honom att han är ett svin som orsakat en massa människor en massa onödigt lidande? Varför är det jag som får lov att göra det? Inte mig emot men han har i alla fall fem killkompisar som vetat om detta och inte sagt något. Har inte heller dom någon ryggrad? Något civilkurage?

Annars då?
Jo min granne fick ett utbrott på mig igår för att han tycker jag går tungt. Vi stod och tjafsade i tio minuter och sen lessnade han och sa att om jag inte lämnade honom ifred skulle han polisanmäla mig. Gulligt! Jag vet att jag går tungt. Har alltid gjort. Men det är inte som att jag gör det med flit. Och mellan 8 och 22 har jag rätt att gå omkring i min lägenhet! Han krävde att jag skulle visa hänsyn till att han jobbar natt. Osis! Flytta, ta sömnmedel eller använda öronproppar för mellan klockan 8 och 22 tänker jag leva, så är det bara.

Så. Nu ska jag till Hässelby Gård och köpa nudlar.