Därför är I may destroy you bäst på tv just nu

Michaela Coels nya dramaserie I May destroy you, som nu går att se på HBO är träffsäker, modig och bäst just nu. 

I mitten av handlingen står den unga författaren Arabella, som precis återvänt till London från Italien, där hon lätt distraherad av pojkvännen Biagio tappert försökt få till en minst lika framgångsrik uppföljare till hennes mycket hyllade debutroman. Hög på kola och trött på att försöka hinna färdigt boken till deadline gör hon första dagen tillbaka på brittisk mark ett par vänner sällskap på en barrunda 

När hon de följande dagarna i fragment försöker lägga ihop utekvällen till ett större pussel famlar hon efter minnen som hon samtidigt kämpar hårt med att förtränga, tills hon slutligen inser att hon blivit drogad och våldtagen på en krogtoalett.

Med denna serie har Michaela Coel på ett oöverträffat vis lyckats sätta fingret på offrets verklighet. Hur livet förväntas fortsätta precis som vanligt, när ingenting tycks vara detsamma. Hur det är att famla efter trygghet i ena stunden, för att i nästa översköljas av såväl skam som smärta. Inte förmå göra annat än att blunda och döva känslorna med alla till buds stående medel. Våga berätta, bara för att återigen mötas av ilska och skuldbelägganden, som om hon hade sig själv att skylla. 

Sakta men säkert lyckas Arabella genom att ta ett steg framåt och två tillbaka landa på stabil mark igen. Mark stabil nog för att, när hon återigen utsätts för ett övergrepp raskt inse det och tydligt hävda sin integritet. 

Seriens uttalade premiss att sätta fokus på samtycke, och hur balansgången mellan sexuell frigörelse och utnyttjande inte alltid är hårfin hanteras med stor fingertoppskänsla. Rättframt, subtilt och mycket finkänsligt tar Coel sig an gråzonernas komplicerade natur, och väjer aldrig för att göra publiken obekväm, vilket hon ska ha stor heder för. 

I may destroy you finns på HBO.

Höstens true crime från Svt

Gryningspyromanen. 

Efter dokumentärserien om Arbogafallet och Johanna Möller är Nils Bergman tillbaka med en ny serie, nu om gryningspyromanen som under trettio år satte skräck i Sverige.
Nils Bergman möter i serien poliser, åklagare och andra med inblick i pyromanens liv.

Som uppladdning kan man inleda med att lyssna på P3 Dokumentär om Gryningspyromanen.

Veckans brott 

Sista oktober drar en ny säsong av Veckans brott igång. Camilla Kvartoft får sällskap av kriminologen Christoffer Carlsson, polisen John Franco och advokaten Johanna Bäckman. Förhoppningsvis kommer programmet denna säsong ta upp det eskalernade högerextrema våldet, i synnerhet med tanke på den gågna sommarens dåd, samt fortsätta bevaka svensk gängkriminalitet.

Dox: Untouchables.

En dokumentär som skildrar filmproducenten Harvey Weinstens uppgång och fall. Hur maktmissbruket kunde fortgå över årtionden och hur han när skandalen blivit ett faktum desperat försökt klamra sig fast vid makten. Premiär 17/11.


Militärligan 
I en sex delar lång dokumentärserier får man följa den så kallade Militärligans framfart under 90-talets början. Från den första stöten på försvarets vapenkassun i Botkyrka till rånen som sedan följde.
Militärligan har premiär 17/11.

För den som redan nu är nyfiken på att veta mer finns P3 Dokumentärs Militärligan.

Clark Olofsson

I två delar får man följa Sveriges mest kände rånare genom hans första år i frihet efter ett långt fängelsestraff. Trött på det kriminella livet ska han nu ge sig på livet som en lycklig pensionär, men vet han hur? Premiär 1/12.

Något du ser fram emot speciellt mycket?

"Monica Z" faller ner i ett träsk av klichéer

“Monica Z “, den bejublade filmen om jazzsångerskan Monica Zetterlund finns nu och ytterligare en vecka framåt att se på SVT Play.

Och även om det inte är svårt att imponeras av Edda Magnussons porträtt av sångerskan från Hagfors faller filmen ändå lite platt. Främst på grund av ett manus som verkligheten till trots ändå valt väl enkla och rent ut sagt lata lösningar. Konflikten mellan Monica och hennes far blir därför bara en upprepning av den jante-lag som vid det här laget kommit att bli riktigt uttjatad på vita duken.

Filmen möttes rätt väntat vid premiären för sex år sedan av invändningar kring de många friheter filmskaparna tagit sig med Monicas historia. Då inte bara relationen till hennes pappa, som till skillnad från i filmen, de facto var god. Att på sättet som Peter Birro och Per Fly skapa en ny sanning i tron att publiken vet att väga in deras konstnärliga frihet i filmatiseringen är ett stort misstag.

Filmen är trots detta klart sevärd, så länge man som åskådare kommer ihåg att historien i det här fallet skrivits om.

Det är tråkigt att det inte tycks gå att göra biografiska filmer utan att fall ner i ett träsk av klicheer. Jag vill tro att det borde gå men dessvärre vittnar inte denna film om några sådana ambitioner.


"Monica Z" finns att se på SVT Play till och med 31 augusti.

Forward Radio avsnitt 9!

Har ju glömt länka till senaste avsnitten av Forward Radio, här är avsnitt 9, fler finns på vår Soundcloud.

Forward radio episod 8!

Forward radio avsnitt 7

Forward Radio Episod 7 by Forwardpod

SD-avhopp

Man kan givetvis ifrågasätta trådstartarens motiv och trovärdighet men har man minsta intresse för främlingsfientlighet och integrationsfrågor tycker jag ändå man borde ta sig tid att läsa igenom det här inlägget. Vet att det är långt men det är intressant, insiktsfullt och välskrivet.

Jag började sympatisera med SD på en rent mänsklig nivå, dvs. även om jag inte höll med om deras åsikter så kunde jag känna skadeglädje för att de vann framgångar trots att de möttes av ett kompakt motstånd av alla Sveriges medier och riksdagspartier. Jag har alltid sympatiserat med folk som slår ur underläge. 

Mitt bloggande och flashbackande gav mig som sagt många nya bekantskaper som delade mina åsikter. Med de kunde jag prata öppet om mina tankar, och det var befriande. Problemet var att de flesta inom den världen var ungefär lika paranoida och isolerade som jag. Det blev ofta rent komiska situationer där man gick från att prata på Flashback, till att prata på msn från varsitt mail-konto i falskt namn, och slutligen fick jag en friend request på Facebook – från en fejkad Facebook-profil. Risken fanns ju alltid att personen i andra änden var en EXPO-infiltratör, och även om så inte var fallet hände det att personer ”hoppade av” och de kunde då förråda tidigare meningsfränder genom att hänga ut dem eller sprida mejlkorrespondens. Man måste alltid ha en beredskap. Så även om dessa meningsfränder var ett stöd i tillvaron blev det inga djupare vänskapsrelationer. Man kunde aldrig föreslå att vi skulle gå ut och ta en öl. Försökte man prata om filmer, sport eller kärlek blev det mest krystade och misstänksamma svar. Vi var en gemenskap av ensamma människor. 

Och så avsnitt 4 !