I mitten av handlingen står den unga författaren Arabella, som precis återvänt till London från Italien, där hon lätt distraherad av pojkvännen Biagio tappert försökt få till en minst lika framgångsrik uppföljare till hennes mycket hyllade debutroman. Hög på kola och trött på att försöka hinna färdigt boken till deadline gör hon första dagen tillbaka på brittisk mark ett par vänner sällskap på en barrunda
När hon de följande dagarna i fragment försöker lägga ihop utekvällen till ett större pussel famlar hon efter minnen som hon samtidigt kämpar hårt med att förtränga, tills hon slutligen inser att hon blivit drogad och våldtagen på en krogtoalett.
Med denna serie har Michaela Coel på ett oöverträffat vis lyckats sätta fingret på offrets verklighet. Hur livet förväntas fortsätta precis som vanligt, när ingenting tycks vara detsamma. Hur det är att famla efter trygghet i ena stunden, för att i nästa översköljas av såväl skam som smärta. Inte förmå göra annat än att blunda och döva känslorna med alla till buds stående medel. Våga berätta, bara för att återigen mötas av ilska och skuldbelägganden, som om hon hade sig själv att skylla.
Sakta men säkert lyckas Arabella genom att ta ett steg framåt och två tillbaka landa på stabil mark igen. Mark stabil nog för att, när hon återigen utsätts för ett övergrepp raskt inse det och tydligt hävda sin integritet.
Seriens uttalade premiss att sätta fokus på samtycke, och hur balansgången mellan sexuell frigörelse och utnyttjande inte alltid är hårfin hanteras med stor fingertoppskänsla. Rättframt, subtilt och mycket finkänsligt tar Coel sig an gråzonernas komplicerade natur, och väjer aldrig för att göra publiken obekväm, vilket hon ska ha stor heder för.
I may destroy you finns på HBO.
