Till att börja med är jag lite besviken över att det är Karibon jag sitter på och inte Lynxen vi hade runt 89-90 för den skotern var min största kärlek. Jag älskade den skotern mer än livet självt. Jag var besatt av Lynx och att köra något kändes nästan jobbigt, kände mig som en svikare.
Sen kan jag tycka att jag ser lite för nöjd ut om man tar i beaktande att 1) skotern inte ens är igång 2) står still. Men ja. Kool redan då antar jag.
Notera också tvättbjörnssvansen på min vänstra ärm. Alltså. Ja. Kul.
