Helt Kokko

Hejdå 2011

2011-12-31T01:53:00.000+01:00

Jag kommer inte sakna dig. Du tog min farmor ifrån mig din jävel. Säkert inte en dag för tidigt, men jag var långt ifrån redo. Och inte bara tog du henne, du tog så många andra, människor jag älskat, människor som jag älskar älskade. Med det sagt.

Har kollat på:
Modern Family, Lights out, 30 rock, The good wife, Game of thrones, The walking dead, Sons of anarchy, How to make it in America, Jersey Shore, Work of art, Top Chef Just desserts, Danne & Bleckan, Klubben, Homeland, American Horror Story, Downton Abbey, Love & Hiphop, Pan am, The Shadow line, The Hour, Arrested development, The Wire, Deadwood. Mest tv med andra ord. Kan nog räkna filmerna jag sett på en hand.

Har jag lyssnat på:
Nicki Minaj, Garnett Silk, Gregory Isacs, Buju Banton, Kapten Röd och Busy mest. Sen massa olika rytmer.

Vad ångrar du ?

Att jag litat på fel människor, jag har varit lite för godhjärtad och naiv. Att jag missbedömt människor och hur mycket de värdesatt vår relation.

Vad är det vackraste du fått i år?
Erfarenhet.

....

2011-12-25T18:05:00.004+01:00

Hur kan du förvänta dig att någon annan ska respektera dig när du inte ens respekterar dig själv? Du skuldbelägger hellre kjoltygen din man jagar, trots att ni enligt dig har ett "förhållande", istället för att kasta ut honom. Och nu har du förlovat dig med honom. Det går inte att tycka synd om dig längre. Jag försöker, men det går inte.

Lite feministisk propaganda

2011-12-25T11:41:00.001+01:00

Vageln, the saga continues

2011-12-21T01:34:00.000+01:00

Som jag tror jag nämnt för några veckor sedan, fick jag en vagel någon gång i oktober när jag tränade som mest för att jag svettades så ( mitt ödmjuka sätt att säga att jag tränar extremt hårt). Denna vagel försvann och kom sen tillbaka i det andra ögat. Sen försvann den helt. Nu har den dock kommit tillbaka igen, och precis som förra gången så hade jag den först på höger och nu på vänster öga. Eftersom jag inte kunnat träna för att jag varit förkyld en evighet så beror det antagligen på något annat och när jag gjorde research ( googlade vagel i ögat) så läste jag mig till att gammalt smink, samt att man är dålig på att tvätta sig, kan vara orsaken.

Jag måste alltså låta ögonen vila från smink, till att börja med. Jag önskar att jag kommit på detta lite tidigare, exempelvis i typ fredags då jag ändå inte gick ut och sen var ledig hela helgen och pysslade hemma, och inte nu när det är jul och grejer för jag kommer kanske på min höjd kunna vila från smink i två dagar i rad. Ja och sen måste jag köpa ny mascara och typ alla verktyg, dvs penslar, fransböjare och rubb och stubb. KUL GREJ!

Ah well, inte så mycket att göra åt och nu när jag fått gnälla lite känns det genast mycket bättre.

Lite julklappstips

2011-12-18T16:43:00.000+01:00

Tipsat alla som frågat om att ge bort en tidningsprenumeration. Nej, det är inte tråkigt, det är helt jävla genialt! Sen vilken tidning man väljer är ju helt upp till var och en. Själv tänkte jag ge mig själv en prenumeration på Body i mig själv, bara för att ge mig ytterligare ångest lagom till trettondagen.

Annars är ju pussel ett tips. Jag är fortfarande inte klar med tusenbitarspusslet jag köpte för över sex veckor sen. Mamma kommer hit på torsdag och då borde jag vara färdig men jag har värsta delen kvar, dvs massa brungrönsvarta bitar som är omöjliga att skilja från varandra. Varit beredd att ge upp men har slagit vad med en kille om att jag kommer klara det. Vad som står på spel berättar jag inte och ni kan ju försöka lista ut varför.

Förutom Body har jag köpt en biljett till Kapten Röds spelning 27e januari. Sen ska jag få ett par hantlar ( mer ångest), och en parfym. Får bara pengar i julklapp så då får jag faktiskt skämma bort mig själv lite extra.

Annars då? Tycker ni kan läsa denna!

30 frågor om tv

2011-12-06T00:49:00.001+01:00

1. En serie som aldrig borde lagts ner?Jag vill svara Cityakuten men frågan är hur bra den varit om den fått fortsätta i all evighet?

2. En serie du önskar att fler tittade på?Modern Family. Människor som inte kollar på Modern Family tror jag lever ett väldigt mycket tråkigare liv.

3. Favoriten bland de nya serierna för säsongen?Jag gillar Homeland, och måste när jag ändå tar upp den passa på att för vad som känns som hundrade gången tipsa om den snarlika Sleeper Cell som kom runt 2002 om jag inte minns fel. Sen föll jag för New Girl men hann inte följa varje vecka och ska kolla ikapp så snart jag kan. Gillar American Horror story också. Lights out fick ingen fortsättning vilket var synd, den är mycket sevärd. Och The Shadow Line var fullkomligt genial om förmodligen bara tänkt att gå i en säsong.

4. Din favoritserie nånsin?Nej nej nej nej.

5. En serie som du hatar?Inte bara en. Entourage ( som att svära i kyrkan), How I met your mother ( oj nu svor jag visst igen), 2 and a half men ( någon får ta och tvätta min mun med tvål tror jag), Jims värld och Listen up ( tragsikt att Costanza inte fick ett värdigare öde). Sen är jag väl inte direkt överförtjust i NCIS, CSI Miami, Close to home och Cold Case men dom är ju så dåliga att det vore taskigt hata dem.

6. Ditt favoritavsnitt av din favoritserie?Sista avsnittet av förra säsongen av Sons of anarchy var väldigt bra.

7. Minst favoritavsnitt av din favoritserie?När dom var i Irland och härjade kändes det lite småkrystat emellanåt.

8. En serie alla borde titta på?The Wire. Det finns mycket man kan lära sig av The Wire.

9. Bästa scenen nånsin?Bara för att jag som bäst håller på och kollar om The Wire säger jag scenen då Avon hälsar på i gropen men teamet missar fota honom pga att Santangelo är sen upp på taket. I samma säsong finns en helt briljant katt och råtta lek där Daniels och gänget följer Avons bil som kör runt i cirklar och till slut möts de bägge männen öga mot öga och Avon hytter med fingret mot Daniels. Helt genialt.

10. En serie som du inte trodde du skulle gilla men slutade upp med att älska? [Konstig svenska i den frågan.]Det står helt still i mitt huvud.

11. En serie som gjorde dig besviken?Det mesta svenskt som gjorts på senare år har inte alls levt upp till mina förväntningar.

12. Ett avsnitt du sett mer än fem gånger?Ett par Cityakutenavsnitt.

13. Favoritserie från barndomen?Skönheten och odjuret, Klassliv, Mer klassliv, Ensamma hemma.

14. Manlig favoritkaraktär?Jag är för godhjärtad för att svara Omar så jag säger Wayne Unser.

15. Kvinnlig favoritkaraktär?Hon må vara helt jävla bindgaen men jag gillar ändå Gemma Teller Morrow. För att inte tala om vilken citatmaskin hon är. " I dont trust people who dont eat meat" "Thats why you should drown baby girls".

16. Guilty pleasure-serier?True Blood har ju blivit lite cheesy och Criminal minds är också väldigt dåligt.

17. Favoritminiserie?Kollar knappt på miniserier men Exile var väl okej. 18. Favoritserie som började tidigare än 2000?The Sopranos och Uppdrag mord även om den senare känns väldigt daterad så här i efterhand.

19. Bästa cast?Säger Modern Family där också, man har inte lämnat någon karaktär åt slumpen och det märks verkligen.

20. Favoritkyss?Sånt bryr jag mig väldigt lite om jag ska vara helt uppriktig.

21. Favoritpar?Jax och Tara. Dom har alla odds emot sig. I Hamlet tar Ofelia livet av sig men hur det kommer sluta för Tara återstår att se.

22. Favoritserieavslutning?Jag lägger inte sånt här på minnet så jag säger Sex and the City. Tycker slutet är lökigt men tror inte det går att få ett mindre dåligt slut heller.

23. Mest irriterande karaktär?Gubben med husbilen och den där korthåriga kärringen i The Walking dead vill jag helst att dom dumpar asap för dom är bara en belastning för hela gruppen.

24. Bästa citat?Som jag kommer ihåg så här rakt upp och ner - And people in hell all want slurpees ( Darryl i Walking dead)

25. En serie du planerar att titta på (ny eller gammal)?Den listan är lång men Generation Kill står högst upp på agendan.

26. Största OMG-ögonblick?Typ varje avsnitt av senaste säsongen av Sons of anarchy har innehållit ett sådant så det är omöjligt att välja ett. Samt hur Wallace tas av daga i The Wire.

27. Bästa pilotavsnitt?Jag vill minnas att första avsnittet av Cityakuten var en rätt bra avspegling av vad som komma skulle och också var väldigt rättvis mot huvudkaraktärerna.

28. Första tv-besatthet?Ensamma hemma ( Party of five). Missade jag ett avsnitt hade jag djup djup djup ångest pga skulle ju aldrig få chansen att se igen.

29. Pågående tv-besatthet?Sons of anarchy. Tar det personligt när någon oinsatt uttalar sig om saker de inte vet eller har insyn i eller inte legat sömnlösa och funderat över.

30. Sorgligaste karaktärsdöd?När Mark Greene faller ner på Hawaii.

Kuhmitza stylin

2011-12-04T18:22:00.001+01:00

Från och med idag kommer jag lägga ut allt reggae och dancehallrelaterat här istället. Sprid den med hälsan!

Monkey barrel

2011-12-02T19:26:00.001+01:00

Monkey Barrel Mix by Dj Pepsi by Kunley21

Refrängen på Dem a hater vid 2.42 tar priset. Dancehallsmurfen in the house.

En livsläxa från Tanya

2011-12-02T16:09:00.002+01:00

Tanya Stephens Take Good Care (Of My Man by mprconsulting

Jag är lite kluven till såna här låtar, i synnerhet för att jag i denna skönjer bitterhet och missriktat skuldbeläggande. Nu hör man ju att Tanya är ganska rak och resonabel, hennes uppräkning av vad "den andra" ska göra för att detta överhuvudtaget ska funka är ganska krasst realistisk om än en smula sur. Och samtidigt har jag full förståelse för att Tanya är pissed, och varför skulle hon inte ha rätt att kanalisera sin ilska, vilken form den än må ta sig, utan behöva ta systerlig hänsyn? Å ena sidan ser jag en poäng med att tillåta sig själv vara alla de där sakerna man kanske tycker är fula, dvs bitter och missunnsam, och det finns definitivt en poäng med att synliggöra just dessa egenskaper, och att vi alla känner dem, så vi inte skapar en kultur där de få som vågar göra det blir just ännu surare bitterfittor.

Samtidigt finns det en poäng att göra en politisk analys av det, även om det kanske förstör låten fullkomligt. Tanya har varit med denna man i över tjugo år, och det är fullt förståeligt att hon inte går efter honom utan ämnet för hans otrohet. Varför kan man ju verkligen fråga sig, men kärlek och känslor generellt gör väl inte direkt underverk för ens omdöme. Det är lustigt att hon värdesätter honom så högt trots att han sårar henne så djupt, men det är väl det som är paradoxen när det kommer till självdestruktivitet, att man intalar sig själv att det är så bra när det är bra att det inte spelar någon roll hur dåligt det är när det är dåligt.

Sen vet nog Tanya också att göra skillnad på homewreckers och tjejer som bara vill ha lite uppmärksamhet, bekräftelse, eller är rakt igenom ondsinta, men det är sällan man får utrymme att få fram det i en låt på tre minuter.

Varför Tanya släpper något på Classicalrytmen först nu har jag ingen aning om, faktum är att det är både konstigt och lite trist med tanke på att den blev en sådan framgång och Tanyas cut nu kommer hamna helt i skymundan.

Faithful riddim

2011-11-29T00:19:00.002+01:00

Mitt Chris Martin-hat når nya oanade höjder.

Varsego

2011-11-29T00:07:00.000+01:00

...

2011-11-28T11:41:00.001+01:00

And people in hell all want slurpees

2011-11-21T13:13:00.003+01:00

I helgen blev jag inte igenkänd av inte mindre än tre herrar. Den första har jag stenkoll på, han förolämpade mig, har haft en grej med en kompis och är ett klockrent praktarsle. Detta berättade jag för honom, i den ordningen och först sa han bara att näe näe jag har inte kallat dig fet. Ba jo own up to it istället, det är lugnt, jag är van, jag blev retad pga min övervikt hela grundskolan. Och jag vet att du sa det bara för att du inte klarar av den där gnagande känslan av att inte ha kontroll över situationen. Den och det faktum att du inte kan ta ett avvisande. För det kan du inte.

Jag borde väl veta bättre än att ge killar hobbypsykologiska analyser när de fått ett par glas eller två, eller ge dem det över huvud taget men just honom vill jag ändå tro att det finns hopp för. Jag behöver bli överbevisad för på sista tiden har det gått upp för mig hur djupt rotat kvinnoföraktet verkligen är i det här landet vi kallar världens mest jämställda. Behöver bli överbevisad om att det finns vettiga män som sedan länge övergett hora/madonnakomplexet och som har tillräckligt med självinsikt för att våga rannsaka sig själva och ta ansvar för sitt handlande.

Just det här att i ena stunden fullkomligt bli ignorerad, för att i nästa, låt gå att det passerat ett halvår, kanske till och med tre, bli uppvaktad som om man vore någon slags gudinna, det skaver. Jag har varit här hela tiden, du har bara inte sett mig, och jag kan inte låta bli att fråga mig hur det kommer sig. Därmed inte sagt att det är jag som förändrats, det skulle vara konstigt annars, men just att det krävdes att jag skulle göra det är vad som är så sorgligt.

....

2011-11-21T10:45:00.001+01:00

Love salute riddim

2011-11-20T15:10:00.001+01:00

...

2011-11-18T14:31:00.001+01:00

Så. Nu tänkte jag tömma menskoppen. Ni antecknar väl?

Favorit...

2011-11-18T12:15:00.002+01:00

plagg: Har en sån där magtröjeliknande trasa från Gina Tricot som är svartvitmönstrad med kluttar på. Älskar allt med den.

låt: Idag, I love my life med Demarco eftersom jag desperat försöker få upp ångan efter att ha insett hur ful jag är.

man: Idris Elba.

kvinna: Mamma.

inredning: Svensk hemslöjd möter teak möter loppis möter minmalism.

Jag hatar: väldigt lite och väldigt få. Däremot finner jag likgiltighet skrämmande.

Jag älskar: känslan av trygghet, självförverkligande, förväntan. Och min familj.

Jag brinner för: rätt mycket.

Svart/vit
Bio/Hemmakväll i soffan
Fisk/kött
Bohemiskt/ljust o fräscht
alkohol/alkoholfritt
kladdkaka/morotskaka

lägenheten: Våningen min kompis föräldrar äger som ligger precis i Vanadisrondellen. Jag dör för den läggan, bortsett från att köket är alldeles för litet. Men annars, helt underbar.

När jag var 20 hade jag precis: Flyttat till Stockholm och börjat JMM, bodde som "gott inflytande" på psykiskt instabila socialfall i ett hus i Stureby och hade noll street smartness, noll klädsmak och ingen studieteknik.

När jag var 10 fick jag: min mens. Freakade totalt trots att jag läst miljoner ex av KP, ringde mamma, fick skäll av min styvmorsa för att jag inte anförtrott mig till henne och var allmänt förvirrad.

Jag kommer aldrig: Never say never, det enda jag tagit med mig från en Disneyfilm.

Så, nu ska jag sluta leka Alfons och träna.

Cool & deadly riddim

2011-11-17T14:45:00.004+01:00

Cecile går väl vinnande ur den interna rytmstriden om ni frågar mig. Tror inte Busy kommer våga sova på denna, lär trilla in fler cuts vad det lider.

Storleken har betydelse

2011-11-17T12:41:00.000+01:00

Killar gör sånt, man måste vänja sig

2011-11-17T10:06:00.001+01:00

När man läser något sånt här det lätt att bli arg, frustrerad och provocerad. Den där ilskan kan lätt ta sig uttryck på fel sätt, i förakt, i en vilja att hämnas, och det är okej, så länge det inte bara stannar vid ren och skär ilska eller övergår i direkta handgripligheter. För många människor tar ursinnet över och de kan inte kontrollera sig. Istället för att försöka förstå och hitta en förklaring, nöjer de sig med att de förmodligen aldrig kommer att förstå eller vara ens i närheten av att begripa.
Själv drivs jag av en nyfikenhet av att i alla fall försöka sätta mig in i, försöka förstå något, oavsett hur svårt och krävande det än må vara. I vissa fall är det svårare än man kan föreställa sig, men det betyder inte att man ska ge upp. Det är först när man försökt förstå som man kan försöka komma underfund med hur man förhindra samma sak från att hända igen.

Intensity riddim

2011-11-16T10:28:00.003+01:00

När jag först hörde den här rytmen blev jag rätt besviken. Chimney har precis som vanligt lagt väldigt mycket energi på att hajpa den, och jag kände att den inte levde upp till mina förväntningar. Men då var det Beenie Mans cut jag hörde. Nu när jag hört I-Octane är jag beredd att omvärdera min uppfattning. Visserligen är refrängen lite för lång men med I-Octanes insats växer andra delar av rytmen fram på ett mycket imponerande sätt.

Ashley...

2011-11-14T12:48:00.002+01:00

Jag ger er Ashley Horner. Hon och alldeles för mycket hjärnspöken var vad om fick mig genom 66 minuter cirkelträning.

Heart & soul riddim

2011-11-13T13:58:00.003+01:00

HEART & SOUL RIDDIM _ NOTICE PROD _ PROMOMIX By T-Zion by iRiE CrEw

Som gjort att typ städa, laga mat, eller hångla till. Själv tänkte jag jobba lite på 1000-bitarspusslet jag köpte för 20 spänn på Läkarmissionens loppis i torsdags innan jag ger låren en omgång.

Tv-tipset

2011-11-06T17:56:00.001+01:00

För er egen skull, gå in på Svt Play och kolla "Danne & Bleckan". Bara gört.

Till den det berör

2011-11-04T18:56:00.003+01:00

Säsong två av Love & hiphop har premiär 14/11. Måste ses! Om inte annat så för att jag älskar att hata Jim Jones alkade cp-morsa.

Dagens snokartips

2011-11-04T16:28:00.003+01:00

Detta må vara old news för somliga vars snokarskills vida överträffar mina men nu kan man alltså inte bara söka på förnamn eller efternamn på Birthday.se, man kan också se vilka som är skrivna på samma adress och i och med att Skatteverket nu kräver att man anger lägenhetsnummer går det att se vilka som är samboende.

Och vad kan man om möjligt ha för nytta av detta kanske någon underbegåvad människa frågar sig. Well låt oss ta ett hypotetiskt exempel. Du träffar en kille som vi för enkelhetens skull kallar Stig. Stig och du flörtar lite men några veckor senare ringer en kvinna och påstår att Stig är hennes kille, att hon är i femte månaden med hans förstfödde son, och hon tycker du borde sätta dig in i hennes situation, och pratar vitt och brett om systerskap, och att hon varit i din sits också, som om hon hade minsta tillstymmelse till vad du och Stig har.

Om du då drar in Stigs namn i Birthday.se och sen klickar på "på samma adress" så kan du snabbt se att kvinnan som du precis pratat med mycket riktigt bor ihop med Stig. Till nästa gång du träffar en kille kan du då dra in hans namn innan något hunnit hända, och nästa gång han ringer fråga vem hans sambo, kvinna tre år yngre än honom själv, är, och hur länge de känt varann.

Nu kommer kanske vän av ordning dragande med argumentet att detta ju förutsätter att Stig varit uppriktig och ärlig med dig från början och uppgett sitt riktiga namn men om du har så dåligt omdöme att du umgås med folk som ljuger om vad dom heter bör du nog se över din umgängeskrets. Dessutom, oavsett vad han uppgett vad han heter, innan du ens kommit så långt som till Birthday.se så har du ju så klart säkerhetsställt att informationen du har stämmer. Basic snokarstuff.

Man borde inte behöva misstro andra män(niskor) på det här viset och faktum är att jag det. Eller ja. I alla fall inte fram tills det att jag fick veta att det fanns ett verktyg för att se hur landet verkligen ligger.

Fredagsenkät - träning

2011-11-04T15:45:00.002+01:00

Min idrottsbakgrund: tränade fotboll under mellan och högstadiet, sen dansade jag jazz under gymnasiet och började med afrikansk dans för tre fyra år sedan. I perioder har jag motionssimmat, spinnat, kört olika gruppträningspass och liknande.

Favoritmuskel: just nu är jag besatt av gluteus maximus. Och med besatt menar jag att jag har kanske fem rumprelaterade tumblrs som jag lusläser dagligen för att få inspiration.

Mål med träningen: kortsiktigt: gå ner 20-25 kilo, sen börja leka med att öka uthållighet och styrka.

Favoritövning: i Killer buns finns det en övning Jillian kallar reversed squat. Försökt hitta en youtubevariant men ej hittat. Det är typ en ass to grass knäböj men du börjar väldigt djupt ner och går precis upp i sitthöjd. Det ska vara precis på gränsen mellan en pulsande och landande övning. Sen gillar jag de flesta övningar som isolerar gluteus, och har verkligen lärt mig älska hollow man. Hatade den länge men nu när jag lärt mig contraction så känner jag hur axlarna vill sträva uppåt och verkligen döda varje liten magmuskelcell.

Favoritmat: kött.

Mina inspirationskällor: det är snarare enstaka kroppsdelar. Som Amanda Latonas rumpa. Och Mel Ramos pinuptjejer. Det är så svårt att svara på denna fråga då de flesta bilder är väldigt redigerade och många fått hjälp på traven på vissa ställen.

Favoritkonditionsträning: västafrikansk dans.

Mitt bästa kosttips: håll stenkoll på macronutrienterna.

Favoritmellis: ett ägg eller ett glas juice. Perfekt boost.

Då tränar jag allra helst: mellan en till tre timmar efter frukost.

Favoritlivsmedel: ägg.

En fredagskväll unnar jag mig gärna: ett ton lösviktsgodis, Half baked eller en påse salt & vinegarchips.

Det här åt jag idag: två glas juice, 220 gram youghurt, 30 gram russin, 1,5 dl lättmjölk, en kanelbulle ( firade att jag överlevde mitt nya benpass, höll ärligt på att spy och svimma med tio min kvar), några bitar center. Kanske blir lite bacon senare och en drink.

Därför tränar jag: för att jag vill gå ner i vikt och få definierade muskler.

Min favoritfrukost: åt den på kryssningen i helgen. Juice, kaffe, rågkuse med smör och rökt lax. Älskar rökt lax.

Detta skulle jag vilja utöva: crossfitt och krav maga. Jag inte bara vill detta, en vacker dag ska jag.

Så sover jag: väldigt gott i minst sex helst åtta och en halv timme. Gnisslar tänder men vaknar ändå alltid utvilad.

Där tränar jag helst: hemma. Slipper fitnessbrudar som skrattar hånfullt ( true story) och slemmiga typer som älskar att se mina g-kupor hoppa upp och ner. För att inte tala om att jag alltid släpper mig när jag tränar mage eller tränar överhuvudtaget.

Glöm inte att: stretcha! Och att inte mesa med vikterna. I slutändan är det bara kcal in och ut som räknas, om du går upp från en dag, en vecka, en månad till en annan så är det för att du inte håller koll på vad du äter, och bara för att du lyfter vikter någon gång i veckan kommer du ej förvandlas till Chyna Doll, det krävs mer jobb än vad de flesta tycks kunna föreställa sig för att åstadkomma den där extremt vältränade kroppen.

Lägesrapport

2011-11-02T14:31:00.002+01:00

Såg Peetah Morgan i fredags. Missade de första låtarna på grund av oförsiktighet och de jag körde var gamla och extremt förutsägbara. Dont have to be drad, Liberation och Get we out är i alla fall i mina ögon rätt sömniga låtval, i synnerhet eftersom han var där som soloartist. Jag hade velat höra Gun town, Jesse James, I´m in love, Secrets, Unfair, ja hans sologrejer. Men nu kan det ju hända att han körde dem men att jag bara råkade missa dem, vad vet jag? Sen att ingen annan förutom jag dokumenterar vilka låtar som spelas på spelningar av den här typen är jäkligt trist, frågar jag mina kompisar så säger de bara att de inte kommer ihåg eller inte la på minnet vilka låtar han körde. MEN HALLÅ! Om trettio och år ytterligare 40 andra Peetah Morgan spelningar vill jag kunna ha ett underlag för att kunna göra en kvalitativ jämförelse av alla olika versioner av Liberation jag hört. OKEJ?

Självklart har det dykt upp sk vimmelbilder från detta eventet och jag som annars skytt kameran som ett bränt barn skyr elden valde att möta mina rädslor och ändå ställa upp och bli fotad. Och ångest har jag väl inte men MIN PANNA! Folk har pratat om min panna och mitt höga hårfäste men att det emellanåt kunde se ut som jag hade två pannor på varandra var jag ej varse. Mina egobilder blir alltid bra, hur fan kommer det sig?

Anledningen till att jag inte ställer upp på bilder är flera men när jag ögnade igenom bilderna till en klubb som fanns för ca tio år sedan och såg hur illa vissa människor åldrats vill jag helst inte att någon 17årig satsumasröv om femton år ska kunna hitta bilder på mig från idag och tänka att jag blivit fett med sliten. Det ska helt enkelt inte vara möjligt!

Vidare är jag närmast besatt av The Wire. Svt har ju bestämt att visa hela serien från början till slut igen och lägger ut avsnitten på Svt Play, tre avsnitt i veckan! Nu har jag redan hunnit kolla ikapp de senaste två veckornas alla avsnitt och är depserat efter mer men istället för att tanka hem har jag gett mig på att läsa så mycket som möjligt om de olika karaktärerna. Just nu gillar jag D'angelo bäst. Scenen från avsnittet One arrest där Avon faktiskt besöker gropen var helt genial, fakk vad jag hatade att Santangelo missade fota Avon. Till saken hör att Avon är den enda dom inte har någon aktuell bild på, den dom har är från hans tid som ungdomsboxare.

Och så Soa då. Ingen annan serie har fått mig att grubbla så mycket över begreppet lojalitet. I synnerhet eftersom jag sett prov på samma typ av sjuka lojalitet, och den skrämmer mig. Den får mig att undra inte bara varför man är lojal men också vad den man är lojal mot har gjort för att förtjäna just denna lojalitet.

Sen håller jag som bäst på att läsa Geneen Roths Breaking free from emotional eating. Den vill jag rekommendera alla som har eller tror sig ha någon form av ätstörning, oavsett vilken form den än må ta sig uttryck i. Boken är skitjobbig för man tvingas ta itu med väldigt jobbiga, djupa, känslomässiga saker, och kanske tvingas man rannsaka sig själv mer än vad man vanligtvis skulle orka, men den är helt avgörande för alla som vill ta sig ur ett matmissbruk, tröstätning eller ett ätstört beteende.

Dagens morgonlåt

2011-11-02T11:06:00.000+01:00

Love is the answer

2011-11-01T14:38:00.001+01:00

”Förlåtelse är att öppna upp dörren för att släppa någon fri och att sen inse, att fången var du”

Enkätdags

2011-10-29T14:53:00.003+02:00

Vad åt du till frukost?
Fyra ägg, 250 körsbärstomater, ett glas juice, kaffe med mjölk.

Vad har fått dig att skratta idag?
Så långt har jag inte kommit än.

Vad har du på dig just nu?
Aprikosfärgat linne från Bikbok, babyblå trosor från Change ( bästa underklädesbutiken!)

Hur ser resten av dagen ut?
Håller på med en hemuppgift till ABF-kursen jag går, ska komma på något kul med vad jag retar mig på. Sen jobb.

Och på söndag?
ABF-kurs, sen ska jag på kryssning till Helsingfors med min faster, hennes man och min kusindotter.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan
Att jag nu gått ner 6 kilo!

Och det absolut sämsta/tråkigaste?
Att en man jag en gång kände dog.

Helgens tre bästa låtar?
I Octane Wanna see I fall.

Hur lyder dina senast tre inkomna sms?
Du dom har jag redan hunnit radera. Kontrollfreak, klarar ej av tanken på en full inkorg.

Vad dricker du i helgen?
Kaffe,juice,vin,öl,vatten.

Bästa bakfylletips?
Sömn, kaffe, vatten, fett och massor med realities. Kan rekommendera Jerseylicious och Work of art.

Dagens dikt

2011-10-29T13:00:00.001+02:00

Du vill bara ha mig när jag inte vill ha dig och du vill inte ha mig, du vill bara ha bekräftelsen.

!

2011-10-28T21:24:00.001+02:00

Nu får ni en riktigt risig version men det vill sig inte bättre. Trevlig helg!

....

2011-10-19T13:30:00.003+02:00

We say our prayers but we dont stand up and speak. Systems will always have you locked down and week. Poverty´s always where you gonna be.

"Tänk om jag skulle göra så mot dig"

2011-10-17T11:39:00.002+02:00

och meningen följs alltid av ett Va, va, va, hur tror du det skulle kännas. Och inget gör mig tröttare på denna jord än föreställningen om att vi alla är lika och såras av samma typ av respektlöst beteende. För så är det inte. Jag skulle önska att dessa människor tänkte innan dom talade, och påminde sig själva om hur olika vi sannerligen är och att det inte handlar om att ge tillbaka med samma mynt, då det ju kräver att man ens bryr sig om samma mynt, utan förstår att anledningen till att man ju faktiskt agerat som gjort bottnar i att man faktiskt inte själv kan se hur någon kan ta illa vid sig. Men att man själv har andra ömma punkter, som det skulle smärta minst lika mycket, om än inte mer, ifall någon råkade komma åt.

När man skäms för vad man känner

2011-10-15T18:48:00.003+02:00

Apropå min självupptagenhet, eller min nyvunna förmåga att kunna reflektera över den, och att jag är det, har jag de senaste åren utvecklat en tendens att istället för att låta mig själv fullkomligt gå upp i en känsla, och nu pratar vi de mer destruktiva, känslorna som svartsjuka, avundsjuka, besvikelse, ilska, förakt, kommit på mig själv med att direkt efter att ha känt just någon av dessa skämts över att jag känt just så. Jag har tvingats tampas med både att vara svartsjuk, och mitt eget självförakt över att fortfarande inte ha kommit längre känslomässigt än att jag blir just svartsjuk.

En tweep och jag diskuterade just denna tendens, och försökte komma underfund med vad just skammen grundade sig i och för egen del handlar det om konflikten mellan vem jag är och vem jag tror mig vara. Även om jag också, så här på avstånd, just nu när jag är starkare psykiskt än vad jag varit på säkert ett år, kan se att detta ju är en backlash av det mer självdestruktiva slaget.

För det handlar inte om att jag inte får känna alla de där fula, smutsiga, skuldmedvetna känslorna, utan kanske om att jag istället måste eller bör lära mig själv att hantera dem. I och med att jag är en sån komplex och extremt känslostyrd människa går jag från en ytterlighet till en annan, från att ha varit årets drama queen blir jag jordens mest självutplånande människa som förminskar mig själv till absurdum. Dramadrottningen kan jag så här i efterhand se som ett väldigt dåligt, men något jag på allvar i stunden trodde var utmärkt, sätt att försöka få människor att förstå exakt hur sårad, ledsen, kränkt, jag kände mig. Men allt dom såg var bara en överkänslig hysterika. Och så nu istället denna martyr, vars vinnarstrategi är inget säga alls utan bara lida i det tysta.

Jag är fullständigt på det klara med att det är fullkomligt naturligt att bli svartsjuk och avundsjuk, och att jag kanske framstår som något hård mot mig själv som skäms så över att jag känner som jag gör, då jag kanske istället borde inse att jag inte är mer än bara mänsklig. Vilket inte är så bara.

Förmodligen det smartaste jag sett i veckan

2011-10-15T15:17:00.001+02:00

En jättesnodd enkät

2011-10-15T14:31:00.002+02:00

BRUKAR DU KOMMA I TID:
Alltid, och gör jag det inte är det uttryck för passiv aggressivitet i ett försök att hämnas någon som inte kommer i tid. Vilket ju bara funkar om den personen i sin tur för en gångs skull är i tid.

HAR DU BRA KONDITION:
Finns ju olika sätt att testa kondition på. I skolan tillämpades bara ett, och det för mig väldigt ofördelaktiga "spring bestämd sträcka på tid och springer du under den tiden är du lat/fet/otränad eller samtliga ovanstående". Sätt på en västafrikansk rytm, säg cocou och jag kan hoppa runt i 90 minuter utan problem.

HUR KÄNNER DU DIG NU:
Utpumpad, precis kört 40 minuter lår och rumpa.

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Förutom svart, som ju vissa inte anser är en färg, rött.

KAN DU LAGA MAT:
Om jag kan!

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Hemma i torsdags när jag såg Give up tomorrow. Scenen när Pacos föräldrar hälsar på honom i fängelset och han dansar med sin mamma. Det var det närmaste dessa människor varit lycka genom tio år av bedrövelser.

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Vilken fånig jävla fråga.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Juice! Kaffe!

ÄR DU NYTTIG:
På det stora hela, ja.

ÄR DU BLYG:
Jag önskar att jag vore det.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
10.49.

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Det är väldigt situationellt. Men mellan 3 glas vin - 6 öl - 2 6:or GT.

HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Inte på två år!

JAG SOVER:
Minst sju, helst åtta och en halv timme per natt. Under sex och jag blir jordens grinolle.

VAD SA DU SENAST?
Så kan man ju också göra.

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Ja, Uppsala Reggae Festival.

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Svar. Jag behöver SVAR!

HAR DU SNYGGA SKOR:
Ja.

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
Men då har jag ju ingen frukost imorgon.

HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja, tack och lov.

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Nej, det var alldeles för länge sen.

HAR DU KÖRKORT:
Ja, men det betyder inte att jag kan köra. Jag har åkt svarttaxi med körkortslösa egyptier som kör bättre än mig. Säger allt.

Månraket

2011-10-11T00:26:00.003+02:00

Vilken underbar start på veckan! Nytt avsnitt av The Good wife, How to make it in America, en ny kanonrytm av Seanizzle, en duett med två av mina favorit dancehallbrudar (som jag lägger upp på den andra bloggen) och så läste jag denna på väg hem från jobbet och började skratta så högt för mig själv att övriga resande trodde jag var psyksjuk från Beckomberga.

Kenneths skrivbord

2011-10-09T14:18:00.003+02:00

Jag har en tendens att alltid dra förhastade slutsatser. Något jag senare alltid också får ångra. Efter att ha gjort detta misstag en gång för mycket, och mist en vän mer än jag hade råd att förlora, så lärde jag mig att istället måla upp andra möjliga scenarion. Men varför någon skulle ha något som helst nöje av att spara min bloggprofil på sitt skrivbord, nämnd "Kenneth" det kan jag tyvärr inte komma på. Min spontana tanke är att jag har med ett psyko att göra ( förlåt Kenneth) fast det kanske finns en fullt logisk, men kanske något långsökt förklaring till det hela. Min livliga fantasi är ju inte direkt till någon fördel i det här läget, om en säger så.

Lår rumpa mage

2011-10-09T11:54:00.002+02:00

Här har ni något jag förmodligen aldrig kommer ge mig på, nämligen piloxing. Inte bara för att hon ser fullkomligt skogstokig ut, utan också för att det verkar sjukt monotont och hetsigt. I och för sig rätt underhållande för oss som tittar på.

Please take notes

2011-10-09T01:10:00.002+02:00

Självdestruktiviteten själv

2011-10-08T17:50:00.003+02:00

Jag har insett att det är en sak att ha kontakt med sin egen självdestruktivitet, och en helt annan att lära sig kontrollera den. Jag trodde liksom jag var förbi detta i en relation jag har, och att det var själva grejen, att jag inte är självdestruktiv längre, utan växt ifrån det och gått vidare. Sen upptäckte jag att den bara ändrat uttryck och tar sig andra former, men att den lik förbannat fortfarande finns där och präglar hela min relation till den här människan.

Men nu så. Sen jag hade någon typ av bryt för två veckor sedan lovade jag mig själv på allt dyrt och heligt att ( och skratta inte nu, eller för all del det får ni väl göra om det är ert högsta nöje) inte gå in på hans facking fb igen för, pmstokig eller inte, så fick den mig alltid att vilja gråta. Vilket jag också lovat mig själv att aldrig mer göra igen över denna man.

Men det är som en satans jävla sårskorpa. Hur ont jag än vet att det gör är det som att det är det enda jag vill göra. Någon väldigt skev och felmonterad del av mig tror att det är en del av bearbetningsprocessen, även om vem som helst vid sina sunda vätskor kan se att den inte tar mig någonstans, framförallt inte vidare.

Men hej hej, två veckor har gått och det kanske inte är mycket för vissa men då vill jag påpeka att jag tidigare gått in på människans profil, eller det lilla jag kunde se av den tvångsmässigt flera gånger dagligen. Och då blir genast två veckor därifrån väldigt mycket. Kanske borde fira det med ett besök för gamla tiders skull?

Självupptagenheten själv

2011-10-08T17:26:00.002+02:00

Har ägnat mycket av de senaste dagarna åt att reflektera över det här med självupptagenhet, efter att ha läst porträttet om Dante Kinnunen i senaste numret av Filter. Dante Kinnunens pappa är Toni Holgersson och beskrivs porträttet igenom av både Dante och hans mamma som en extremt självupptagen människa. Vilket missbrukare ofta är. För till viss del hänger det ju ihop och är den andra sidan av myntet dåligt självförtroende. Att ständigt tvivla, ifrågasätta, kritisera sig själv och fråga sig om man verkligen duger slår över så att allt kretsar kring en själv. Linjen mellan att ständigt vara upptagen med sin egen person och ägna sig åt självkritik är svår att urskilja.

Min egen självupptagenhet handlar om att jag tror, på allvar tror att alla bryr sig om mig och vad jag gör hela tiden. Att människor på allvar läser denna blogg, går in på min FB, läser min twitter, ser mig ute och låter alla deras tusentals tankar de tänker dagligen upptas av MIG! Det handlar om både paranoja men också en rädsla för vad folk ska tycka. Att jag inte ens vågar tycka, göra något för att jag redan innan jag hunnit så långt funderar över och tror att detta är något andra kommer sysselsätta sin dyrbara tid med att analysera. Precis så självupptagen är jag!

Så illa däran är jag ju trots allt inte i och med att jag tack och lov också förknippats med självdistans! Illa vore det om jag bara var självupptagen utan minsta tillstymmelse till självironi! Och kanske är jag inte fullt så självupptagen som jag vill inbilla mig, i och med att jag har förmågan att känna igen och identifiera min egen självupptagenhet. Värre är det med andra.

Och det var väl dit jag ville komma. De där arma stackarna som inte är där jag är, som inte förstår hur obetydliga dom verkligen är. Som på allvar tror att exempelvis jag inte har något eget liv utan lever mitt genom deras. Dessa människor kan ju inte vara riktiga i huvudet. Jag föreställer mig att de inte klarar av tanken på sin egen obetydlighet, att den skrämmer dem så till den milda grad att det slår över i en grandios självbild där allt måste handla om dem. Men nej, det gör det faktiskt inte.

.....

2011-10-03T18:36:00.003+02:00

Det här smarta kom jag på när jag gick hem från loppisen. Att försöka skuldbelägga någon för något handlar om att man tror att det kommer fungera och man drar slutsatsen att det kommer fungera för att man gjort det förut eller för att man själv blivit utsatt för samma behandling. Det är där problemet egentligen ligger. Att man saknar förmåga att se bortom sina egna erfarenheter, vägrar lära sig av dem, utan istället kanske just därför är beredd att bruka samma våld på någon annan.

Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter

2011-10-03T18:29:00.002+02:00

Orka att hon ser helt avslappnad ut, inte svettas och LER, allt på samma gång medan jag när jag gör övningen stönar, håller på att avdunsta, samt vrider rotatorkuffen ur led. Men skam den som ger sig, har gått ner 4 kilo (förhoppningsvis fett) på sju veckor. Lika mycket till och det börjar likna något.

Förutom min dejt med Jillian imorse har jag handlat bacon, hittat en loppis jag ska länsa på billigt porslin, samt försökt reda ut alla turer kring häktandet av Adidjah Palmer. Ja, och sist men inte minst kollat senaste avsnittet av How to make it in America, som för övrigt var helt lysande!

....

2011-10-02T19:08:00.004+02:00

Det finns mycket vi kvinnor enligt mig inte borde lägga tid och energi på. Som att spela ut varann. Skuldbelägga och skambelägga varann. När då den äkta frun i första avsnittet av nya serien Pan am tillrättavisar sin makes älskarinna med orden "Nej behåll den! Sätt upp den på ditt kylskåp som en påminnelse om att du inte ska ligga med andras män" när Colette frågar om hon vill ha sonens teckning blir jag väldigt illa berörd.

Nu utspelar sig Pan am på 60-talet så den bedragna äkta makan är väl på sätt och vis ursäktad. Men jag har sett oräkneliga exempel på liknande situationer. Jag har full förståelse för att dessa kvinnor är sårade, kränkta, stötta och svikna. Och kanske tar de ut sin ilska på just den andra kvinnan just på samma idé, föreställning, om systerskap som gör det fullkomligt självklart för mig att man borde låta bli. Men för mig är det inget annat än bristande förmåga till analys, vilket i slutändan leder till att man ändå går i patriarkatets ledband genom att upprätthålla idén om att vi kvinnor ständigt ska tävla och konkurrera om mäns uppvaktning, uppmärksamhet, gunst.

Ni är säkert många som har undrat

2011-10-02T17:05:00.002+02:00

och jag kan härmed låta meddela att det verkligen retar mig till tussen när man tar en påse för liten för ändamålet till sophinken. Så att den inte ens går att sno runt utan liksom bara ligger där i botten och tar upp mindre än hälften av korgens hela rymd när det borde vara tvärtom.

...

2011-10-02T17:03:00.002+02:00

Lever tydligen inte som jag lär då jag på jobbet igår slås av tanken att jag ska läsa ett spans bästis blogg från början till slut. Hann dock inte så långt innan jag ju kom på att hon kanske sitter och hårdgranskar sin statistik lika länge som jag ( föga troligt) men då var ju skadan redan skedd.

Låt oss ta en närmare titt på mitt kontrollbehov

2011-10-01T18:17:00.003+02:00

Jag har ett sk statistikverktyg kopplat till den här bloggen vilket gör det möjligt för mig att se hur människor hittar hit ( googlar på TECKNAD TOASTOL), varifrån ( Mountain View ?), vad de har för dator ( Mac så klart ), samt webbläsare ( vad är det för muppar som fortfarande använder Explorer? Snälla säg att ni är över 45 ? )

Det här är de intressanta grejerna för ip-nummer är långt ifrån satta i sten. Ipnumret kan vara det samma men flytta på sig geografiskt så förutsatt att jag inte i förväg vet vem som har ipnummer 213.67.244.202 finns det väldigt lite jag kan göra för att med säkerhet kunna spåra det till rätt person. Därmed inte sagt att jag ändå inte sitter och försöker lista ut vem det är som besöker min blogg dag som natt trots att jag inte uppdaterat på säg tre veckor och som endera är för lat för att lära sig rss eller bara är allmänt trög i huvudet. Och varje gång jag tror jag kommit på vem det är som lurar bakom ett ipnummer dyker samma nummer på andra sidan stan eller så kommer jag på att jag har fler än en stalker i den förorten.

Hursom. Senaste tillskottet till hjärnspökena är den här Ownitanställda. JAG BLIR GALEN! VEM ÄR DU?

...

2011-10-01T17:38:00.002+02:00

Självständiga ( läs överdramatiska omständiga) tjejer (kvinnor) som jag själv har en tendens att intala oss själva att när en kille, i bästa fall man, undlåter att uppvakta oss så är det i nio fall av tio på grund av just den där självständigheten, och att den skrämmer skiten ur dem. Nu vet jag inte om så verkligen är fallet. Problemet är bara att jag varje gång jag blir avvisad undrar vad det är för fel på mig, när jag snarare borde fråga mig vad det är för fel på honom! Jag menar, jag är ju en fantastisk och underbar människa, varför skulle han inte vilja ha mig? Jo, för att han inte tycker att han är värd mig! Jag vet hur självgott det är och låter att jag tänker så här men sen jag började tänka så här har jag mått väldigt mycket bättre. Det är helt enkelt hans mindrevärdeskomplex som gör att han inte ens vågar hälsa på mig när vi ramlar på varann. Det och den ständigt närvarande känslan av att jag, till skillnad från Emma, Sara, Lisa, Isabell, Alexandra och Natalie, så lätt kan genomskåda honom och hans behov av att känna sig sedd bekräftad, uppskattad, behövd. Hur jag kan se att det inte är så mycket just mig, som någon överhuvudtaget, han behöver. Hur jag kan se att hans intresse kommer slockna i samma sekund jag ger efter, och att det är det faktum att jag ignorerar honom fullkomligt som gör att han jagar min uppmärksamhet.

Lika mycket som det handlar om mindrevärdeskomplex handlar det om en känsla av otillräcklighet, och aldrig kunna ge mig nog. Att jag redan ansett honom värdig den tycks aldrig slå honom, och det gör mig väldigt illa berörd.

,,,

2011-09-30T12:54:00.001+02:00

Lägesrapport

2011-09-29T23:20:00.002+02:00

Det finns fler än jag som gör det mesta av färgen rött. Hela tre kvinnor på Göta källare igår var klädda i helrött. Jag var det inte av den enkla anledningen att den enda kjolen jag har i rött är en sommarkjol, och den hade jag dessutom på just GK när jag var där sist, och klänningen jag köpte från Ellos har jag inga vettiga skor till än så igår blev det en mönstrad liten trasa från Slyna trikå istället.

Göta Källare tar 67 kronor för ett glas vin. Vad dom gör med påslaget vet jag inte, men inte fan lägger dom det på att renovera toaletterna. Ingen av dem på damsidan hade sits, och endast två gick att låsa. Så här ska det väl ändå inte vara?

På nattbussen hem ägnade jag mig som vanligt åt att försöka lista ut var Brommabarnen skulle av. Förvånansvärt många blev kvar efter att jag klivit av vilket ju tekniskt sätt gör dem till Villstadsungar istället men ja.

Det enda som är värre än att matcha skorna med skjortan eller t-tröjan är att matcha kepsen med tröjan. "Its a dealbreaker ladies".

Vad gäller en av manskön för mig intressant person upptäckte jag igår att han inte har någon nacke. Han är fortfarande kvar på min targetlist men detta är ett stort aber. Det och att han, förmodligen efter den där karatefyllan då vi sågs första gången och han utan att överdriva anstastade mig gått över till Redbull. Jag ger upp det här med män, kanske kommer Universum då på ren pin tjiv överraska mig.

...

2011-09-25T19:39:00.002+02:00

Trodde jag kommit på det perfekta killnamnet. Det var originellt, en blinkning till min pappa och lite finskt, om man vet något om finska namn, samt internationellt gångbart ( låter kanske som en motsägelse men jo, det är fullt möjligt). Och så går en kusin och snor det rakt framför mina ögon. Där får jag för att jag sitter håller på mina ägg. Så jävla typiskt! Hade ju lätt kunnat undvikas om jag skickat ut en lista till alla mina trettiotalet kusiner med de namn jag har i åtanke men ingen skulle ta mig på allvar, jag skulle bli tvångsomhändertagen för grandios självbild fortare än en finne hinner tömma en stor flaska Koskenkorva.

Månadens

2011-09-25T17:37:00.002+02:00

Månadens bästa kväll? På onsdag ska jag se Konshens live och jag har inte druckit mig berusad sen Uppsala så jag skulle väl vilja påstå att det är upplagt för succé.
Månadens sämsta besked? En manlig släkting är fullkomligt jävla dum i huvudet.
Månadens sämsta köp? MJUKA TANDBORSTAR! Assssssså failnivån på detta är omätbar.
Månadens snyggaste kille? Jag kallar honom Knarklangarn av förklarliga skäl. Savar hårt på hans fbbilder.
Månadens nya besatthet? Myfitnesspal.com Bor där mer eller mindre.
Månadens största irritation? Att folk tar mig för en snuttefilt.
Vilken låt har du lyssnat mest på den här månaden? Simple song Konshens.
Vad har gjort dig lycklig? Sons of anarchy har haft säsongspremiär, Jillian Michaels har släppt en dvd och jag har åter ägg i mitt kylskåp.
Vilka tre plagg har du använt mest den här månaden? Ha, mina träningskläder utan tvekan. Tränar fem gånger i veckan.
Vilken dag var den mysigaste?
Månadens mest otippade händelse? Missunsamheten hos den där manliga släktingen. Jag är mållös.
Vad har du ätit mest? Bacon men det är bara för att man dricker och inte äter kaffe.

....

2011-09-25T17:26:00.002+02:00

Det handlar inte om hur det faktiskt är, det handlar bara om hur det uppfattas. Människor är ofattbart enkelspåriga och man känner tyvärr andra som man känner sig själv. Det här är något jag önskat att jag visste när jag var femton, tjugo, ja kanske till och med tjugofem, men jag är väldigt tacksam att jag vet det nu.

Det handlar inte om hur det faktiskt är, det handlar bara om hur man tror det kommer uppfattas. Så fort man är medveten om det och handlar utifrån det kan man tillåta sig själv att göra precis vad som helst utan att vara rädd för konsekvenserna för man har redan arbetat upp ett försvar.

Jag vet, det är sjukt att redan innan man ens ha gjort något vara beredd på kritik, och ett sådant beteende är inte fött ur något annat än att man lärt sig av tidigare erfarenheter, som beroende på vem man är kan se väldigt olika ut.

Dessvärre funkar ju detta åt båda håll. Om du inte själv kan föreställa dig att det kan vara på något annat sätt än hur du tror, nej ibland till och med vet och är övertygad om att det är, hur kan du då förvänta dig att någon någonsin kommer tro annorlunda om ditt agerande?

Ja visst, du borde få vara precis hur uppmärksamhetstörstande, bekräftelsesökande och självdestruktiv som helst och få ursäkta det med att folk missuppfattat dina intentioner, eller till och med stå för att du är alla dessa saker, men så är det dessvärre inte. Istället tvingas du ständigt försvara dig, gång på gång på gång och hur du orkar trots just detta är nästan häpnadsväckande som om du gör det för att överbesvisa någon.

...

2011-09-25T16:56:00.002+02:00

Fortums reklam i t-banan håller på att driva mig till vansinne. Blir inte klok på om det är kvinnan eller mannen som tänder. Ni undrar vad det har för betydelse? Det har väldigt väldigt stor betydelse för min verklighetsuppfattning och världsbild.

Annars då? Körde Jillian Michaels Killer buns and thighs för första gången idag och om inte jag får en rumpa man kan använda som hylla, tex ställa en kaffekopp på, varför man nu skulle vilja göra det, well då tror jag inte jag någonsin kommer få någon rumpa. Pauline Nordins Butt bible är mitt sista hopp men det blir först om tidigast en månad då Jillian fått smiska skiten ur mig.

2011-09-16T12:22:00.000+02:00

Om svartsjuka

2011-09-14T00:19:00.001+02:00

Svartsjukan lever i symbios med ovissheten, ovissheten ger den utrymme att använda sin alltför livliga fantasi.

Kan du räkna till tio?

2011-09-09T13:26:00.002+02:00

Måhända är detta årets bästa låttext.

Min vän har ett dilemma
För vägarna är två
Ska han svälja sin stolthet vara trevlig och gå
Eller sätta hårt mot hårt
Som innebär att avfyra stål
Han har levt många hundår varav fem inlåst
Han säger nu ska de statueras exempel
Han är så sjukt trött på att bli spottad på
Nio månader tar livet att bli till
Men blott en tiondel sekund slocknar de på

Om ni bara ska läsa en artikel idag, låt det bli denna

2011-09-07T16:18:00.001+02:00

"Teaching girls their appearance is the first thing you notice tells them that looks are more important than anything"

....

2011-09-03T21:17:00.003+02:00

Vet ni vilka jag har svårt att ta på allvar eller lita på? Människor som aldrig kan vara singlar. Jag vet, det är lite småelakt av mig att misstro deras känslor för sina partners men så mycket människokännare är jag vid det här laget att jag tror mig kunna se på ett par om vad de har verkligen är äkta eller om bara är varandras snuttefiltar.

Det här blir tredje inlägget jag skriver om samma kille, men anledningen till att han nästlat sig in i min hjärna och ut i mina fingrar som hamrar över tangenterna är att jag är just det för honom. Han måste ha något, kuken måste få sitt. Jag bara råkade vara där och då kom han på detta med att vi hade ouppklarade affärer. Vore jag några år yngre och inte fullt lika livserfaren skulle jag missta hans intresse för något genuint, men det har gått ett år. Det har gått ett år, och han har hela tiden figurerat där i bakgrunden och varit totalt ointresserad. Fram tills nu. Det vore närmast överjordiskt självdestruktivt av mig att inte ta en sådan sak i beaktande. Ifrågasätta vad det egentligen är han är ute efter. Cynism eller självförsvarsmekanism?

"Morgonkisset är bäst"

2011-09-03T20:23:00.004+02:00

På somrarna när jag var i tonåren och tillbringade mina obligatoriska tre veckor hos mamma, innan jag och brorsan var tvungna att åka till polcirkeln för en lika lång vända, tvingade mamma oss att kissa i en hink.

"Morgonkisset är bäst" tjatade mamma, och vi kissade flitigt i den röda hinken, som hon sedan hällde över sina praktfulla rosor.

Fb-noja

2011-09-03T20:02:00.002+02:00

För eoner år sedan hade jag en flört med en kille, som för övrigt sitter inne för grovt narkotikabrott just nu. Vi mejlade ett tag tills han hörde av sig och berättade att hans ex kapat hans mejl och att det var hon och inte han som svarat på mina mejl. Tydligen har jag inte lärt mig min läxa för likväl fortsätter jag just mejla killar. Så sent som för några dagar sedan petade jag på en idiot och han är precis den typen av killa som ingen tjej vid sina sunda vätskor någonsin skulle lita på. I samma sekund som jag gjort det insåg jag hur jävla korkat det var. Jag började genast föreställa mig vad som skulle hända nu, hur jag måste börja se mig om över axeln så fort jag går ut efter mörkrets inbrott och hur illa den här bruden kommer klösa mig i ansiktet. Det är min största skräck. Att falla på ansiktet mot säg betong eller cement. Gå ner i trappor är det värsta jag vet.

Tydligen är detta att kolla sin partners, ex mejl, fb och liknande väldigt vanligt, eller i all fall mycket vanligare än vad jag kunnat föreställa mig. Vad är ert problem? VARFÖR? Ni förstör ju mitt game! Sök hjälp för bövelen!

....

2011-09-03T19:34:00.003+02:00

Ni vet när det känns som om någon annan sitter på alla svaren? Det är där jag är nu. Min farmor var sjuk i över tio år innan hon dog i februari i år, och vår relation blev väldigt lidande av hennes sjukdom. Ändå är det som om jag lever i en parallell verklighet där jag kan åka hem, dit man kommer när man kommer hem, sätta mig och prata med henne och ett vettigt svar. Trots att jag vet att om hon fortfarande levde skulle det inte ens finnas på kartan. Men kanske är det just för att hon är borta som jag vill inbilla mig att det är just henne jag saknar.

.....

2011-08-29T14:36:00.002+02:00

I fredags när jag var ute frågade en gammal flamma var jag hade min man. Jag borde ha svarat "Jag har så många, jag vet inte vem du menar" men sa att han inte hade med det att göra.

Visst, det kanske är smidigt att gå rakt på sak och fråga var mannen är istället för att fråga om man har någon för tillfället, men vad har det för betydelse egentligen? Jag säger kör på istället, tuta och kör, vill jag inte så vill jag inte och då kommer du märka det tids nog ändå, och om jag ändå tutar och kör fast det kanske finns någon, spelar inte heller någon roll. Det är mitt problem om ens någons.

Men sen har vi dem som kommer fram efter att man stått och pratat med säg en kompis och frågar ÄR DET DÄR DIN KILLE! Det är som att mellan raderna säga "Jag vill veta så jag inte riskerar bli nedslagen för han såg stor och stark ut med sina 180 cm, 100 kg muskler" och det tycker jag är rent ut sagt patetiskt. Jag vet, det är bara min tolkning av situationen men just denna ängslan, detta behov av att göra klart för sig vem som är vad till vem, det kan jag inte just tolka som något annat än just osäkerhet.

Vi kan väl vara kompisar

2011-08-29T11:04:00.003+02:00

Nej det kan vi inte. Inte utan att jag kommer fortsätta hoppas på en andra chans. Inte utan att jag med jämna mellanrum kommer tvingas kämpa med gråten i halsen för att inte spilla ytterligare några tårar av besvikelse. Inte utan att det kommer vara direkt plågsamt att ständigt bli påmind om vad jag gick miste om.

Du är den där jag aldrig kommer komma över. Tårarna spillda över dig sinar aldrig, de bär för mycket sorg, saknad och frustration för att någonsin ta slut även om jag nu bestämt jag är skyldig mig själv att våga hoppas på något annat.

Jag skulle kunna göra det till ett test, till en prövning, till en känslomässig utmaning. För att se hur länge, hur bra, hur övertygande jag skulle kunna hålla masken. Fortfarande vara älskvärd, utan att vara flörtig. Men det vore ett brott mot min självrespekt, min självbevarelsedrift. Jag säger nej det kan vi inte, jag väljer mig själv istället.

.....

2011-08-25T13:11:00.002+02:00

Med tanke på det enorma intresset för min person känner jag mig nödgad att posta ett kort inlägg. Det är både spännande och oroväckande att se hur många som inte har något bättre för sig att googla mig. Nu gör jag ju förvisso samma sak själv men just för att jag vet att sånt går att spåra så följer jag aldrig länkar jag får upp på google som går till privata bloggar utan kopierar adressen för att få det att se ut som om jag besöker bloggen som precis vem som helst. Så lägg det på minnet så behöver inte jag sitta här och nojja så mycket!

Jag har några saker på agendan jag känner att jag vill ta upp.

Till att börja med gör det mig ledsen att se hur många tjejer tycks hata sig själva, eller lägger energi på att kokettera med att de borde göra det. Ni vet att ni spottar Universum i ansiktet va? Det är så obeskrivligt respektlöst! Visst, jag är inte perfekt, men jag finns, jag är. Varje lem är en välsignelse, ett mirakel, och jag tänker inte skymfa min skapare genom att hata mig själv. Aldrig någonsin!

Och så detta hat riktat mot alla andra! Lägg ner avundsjukan, bitterheten, missunnsamheten och ta itu med din egen känsla av otillräcklighet. Projicera inte dina egna rädslor på din omgivning, förstår du hur patetiskt det är och vilken svag individ du är? Vad vet du om vilka umbäranden jag går igenom, vad som fört mig dit jag är idag? Om du visste, varför skulle då vilja göra det ännu värre? Add to the burden? Jag försöker förstå men det är så svårt.

Apropå ingenting alls

2011-08-16T00:23:00.001+02:00

En helt sann historia

2011-08-14T23:48:00.001+02:00

Nynnar med i Man down medan jag står och skalar morötter till leda när en jobbarkompis frågar vad låten handlar om. Själv hör han bara rampapapamrampaparampapa. Jag berättar och han undrar om det bygger på en verklig händelse. Jag påpekar att kvinnor blir våldtagna mest hela tiden över hela världen men att få av dem skjuter sina förövare på öppen gata.

...

2011-08-14T13:36:00.001+02:00

Det här är som balsam för mitt kantstötta hjärta.

Crazy orimliga perfektionist, bli väck!

2011-07-13T23:27:00.002+02:00

Så. Imorgon kommer Reanno Gordon hit. Mannen som fick mig att hosta upp femtio spänn för ett unlimitedkonto och som sedan i måndags morse gått på repeat.

Mitt största bekymmer är vad jag ska ha på mig. Kjolen jag allra helst vill ha hade jag på Tarrus och jag klarar inte av tanken att någon noterar min bristande fantasi. Jag vet hur fullkomligt absurt, och obeskrivligt självupptaget detta är, men det hindrar mig inte från att tänka tanken. Kjolen är mörder, men tänk om någon tror att det är för att jag inga andra kläder har som jag valt att ha den? Ve och fasa! Andravalet hade jag i lördags när jag träffade Modellen och tänk om han är där och noterar det? Nu var han ganska alkoholpåverkad så att han skulle göra det har jag svårt att tro men för en nojjare som mig är allt möjligt.

Till saken hör att det här är sånt jag vill att killen jag ska träffa ska lägga märke till, det är därför jag föregår honom. Okej, kanske inte se ner på mig för att jag har samma kjol på två konserter i rad, men likväl vara så besatt av mig att han känner igen mina kläder från en gång till en annan.

Jag tror verkligen att jorden kretsar kring mig, och jag inser hur sorgligt det är. Samtidigt. Man känner andra som man känner sig själv och jag har sjuk iakttagelseförmåga och inget liv och lägger på minnet om andra kommer i samma utstyrsel gång efter annan. Det är väl just det, att jag inte kan släppa tanken på att folk tänker precis som jag. Mänskligt men förlamande.

Var ute igår. Det är intressant när man träffar som hör till det förflutna. Där det kunde bli något eller det som kunde blivit något aldrig kom att bli. Finns ju alltid anledningar till att det blir som det blir men jag kan ibland tänka tänk om. Såg en annan mycket vacker man men han har gått vilse i sig själv och det är sorgligt att se. Ni vet när rastlösheten gör att människor inte klarar av att stå på ett och samma ställe mer än på sin höjd någon sekund och sen väljer att rusa in i vad som helst. Så.

.....

2011-07-10T19:04:00.002+02:00

Och nu när jag skrivit tre inlägg om vikten att vara älskvärd,varm och harmonisk tänkte jag ta och gnälla lite på SL.

Blå linjen är avstängd mellan Kungsträdgården och Rådhuset. SL har löst detta med en buss mellan Kungsan och Rådhuset. Hur många tror ni vill åka buss mellan maj och augusti när bussen mest är en rullande bastu? Det här betyder att ALLA istället åker gröna linjen norrut mellan centralen och fridhemsplan. Med alla menar jag ALLA. Tågen är tamefan packade jämt. Sätt in fler tåg istället för en bastu som ingen vill åka i ändå.

Och igår var det Sonipshere på Globen. När jag klev på tåget i Skanstull gick det fortfarande att stå men när jag sen skulle kliva av i Gamla stan fick jag gå in i min sedvanliga rusningstrafiksmode som är en blandning mellan en brunstig gorilla och en upploppssugen elefant för människorna vägrade flytta på sig. Jag kanske bara är 1,63 cm över havet, men jag kan vara nog så våldsam bara jag vill.

.....

2011-07-10T18:32:00.003+02:00

Om ni undrar vad som föranledde mitt förra inlägg så träffade jag, och pratade igår med en av de absolut vackraste män jag någonsin varit i närheten av, utan överdrift. Jag har sett honom ett par gånger tidigare. Efter första gången vi sågs snokade jag reda på vad han hette, kollade givetvis hans FB och hela den helt vanliga rutinen vi människor som lider av tvångsmässig nyfikenhet gör men som de som drabbas av den mest uppfattar som obehaglig och med tiden i sin tur gör dem till tvångsmässigt paranoida, så till den milda grad att de tvingas söka hjälp på öppenvården.

Av det jag hittade drog jag slutsatsen att han är väldigt ytlig, omogen, har taskigt självförtroende men samtidigt lider av en grandios självbild. Det här gör honom inte desto mindre attraktiv. När vi igår bytte några ord gav han ett ledig intryck, men just för att jag tycker han är så attraktiv hade jag målat upp en ouppnåelig bild av en kille som var tio cm längre, hade behagligare röst och dessutom doftade så gott att jag kommit av en lätt sniffning.

Hans krassa personlighet gör honom inte mindre snygg, för så snygg som han är tror jag det är ganska svårt, men om han istället i de offentliga kanaler jag haft att tillgå och som hjälpt mig skapa min bild av honom, gett ett mer ödmjukt och älskvärt intryck, då hade han förmodligen blivit och uppfattats som ännu vackrare, och det är den insikten som gör mig så beklämd.

......

2011-07-10T18:17:00.003+02:00

I och med att jag själv snokar som en besatt, och kanske låter vad jag lyckas snoka reda på i lite för stor utsträckning påverka min bild av människor jag egentligen inte känner, har jag kommit till insikt om att människor endera inte fattar hur lätt det är att snoka reda på det ena eller det andra, eller att det finns en herrans massa människor där ute som helt enkelt inte bryr sig om vad omgivningen tycker om dem.

Men jag kan känna så här. Självklart bryr jag mig om vad folk tycker, och olika mycket beroende på olika människor. Men det betyder inte att jag känner att jag måste rättfärdiga alla mina handlingar, i synnerhet inte för människor jag inte känner eller ens vet vem det är. Det finns säkert en del människor som sett mig ute på diverse konserter och klubbar och utifrån det skapat en uppfattning om vem de tror att jag är, jag gör själv likadant, och att göra det är väldigt mänskligt. Men precis som jag skrev i det förra inlägget handlar det om deras tolkningar av vad dom ser, och är så långt ifrån sanningen som det går att möjligt komma.

För mig handlar det inte så mycket som om vad folk tycker om mig, som vad jag med min person lyckas förmedla om vem jag är. Jag vill framstå som en utåtriktad, smart, rolig och varm människa. Därför har jag slutat uttrycka mig föraktfullt om människor och deras vikt, klädsel, hur de dansar, går eller skrattar för det är inte vem jag är. Att jag gör det skvallrar om att jag inte är i harmoni med mig själv, och det är också slutsatsen jag drar när en vuxen man ger uttryck för ett kvinnoförakt i paritet med Jack the Ripper, där kvinnor inte är annat än guldgrävande horor.

Kanske är dessa människor medvetna om att detta gör att de framstår som äckliga människor, eller så har de lyckas sälja in andra delar av sin underbara personlighet till de delar av umgängeskretsen de bryr sig om och inbillar sig att de visst är underbara människor trots att de hatar feta/fattiga/fula människor, eller så leker de bara med olika uttryckssätt, vad vet jag.

....

2011-07-10T17:46:00.004+02:00

Jag genomlever en konflikt. Det handlar om konflikten mellan att våga vara sig själv fullt ut, och stå för det utan att trassla in sig i andra människors förväntningar och besvikelse. Givetvis kan de förväntningar man tror att andra har vara lika inbillade som verkliga och den verkliga konflikten ligger i insikten om att valet står mellan att vara sann mot sig själv och må bra över det, och finna modet och styrkan att hantera omgivningens blandade reaktioner på ens person, eller utplåna sig själv för att tillfredställa alla utom sig själv, och kanske göra omgivningen lycklig men sig själv fullkomligt deprimerad. Kan det ens kallas lycka eller är det bara en livslögn, en fasad, en illusion? Går det att hitta en balansgång? Det är det jag funderar på.

Hur hittar jag balansen mellan att vara jag utan att framstå som en arrogant och självupptagen människa som är van att ständigt få sin vilja igenom och alltid måste berätta precis vad hon tycker, tänker, vill och kan? Går det att vara en stark, varm, älskvärd och ödmjuk människa med stark personlig integritet?

Jag säger inte rakt av att det inte går eller att det skulle vara fullkomligt omöjligt men för mig personligen med min personliga bakgrund kommer det bli en väldigt stor utmaning, och det handlar lika mycket om just denna omgivning som mina egna förutfattade meningar om deras toleransnivå för mina personlighetsförändringar, som om det faktum att jag försökt förut men inte lyckats just för att jag inte pallat trycket för deras vilja och planer för mig.

En annan insikt jag drabbats av, eller fått mig till skänks, är detta att det inte handlar om att det är på ett eller annat vis, allt är tolkningar, allt handlar om hur jag väljer att uppleva en situation. Och det färgas av mina tidigare erfarenheter, när jag snarare borde låta mig influeras av nuet och göra klart för eller försöka få insikt i var motsatt part kommer ifrån och vilket perspektiv han eller hon handlar i och utifrån det dra mina slutsatser.

Tarrus Riley - Göta källare 7/7 -11

2011-07-09T12:36:00.003+02:00

Hur mycket kan hinna hända på ett år? Tja, en av reggaevärldens just nu starkast lysande stjärnor untnyttjat de månader som gått sedan han sist besökte Sverige, och Stockholm, till att med hits som Wildfire, Never leave I, Soul grabber och Chaka zulu pickney, ytterligare befästa sin roll som en av den samtida reggaens viktigaste röster.

Tarrus Riley är stadig, och kan kanske just därför av somliga uppfattas som lite tillknäppt och tråkig. Hans självsäkerhet som artist är imponerande. Där hans kvinnliga motsvarigheter som Etana och Queen Ifrica lätt uppfattas som arroganta och predikande, finns det en ödmjukhet i Tarrus auktoritet som gör att man inte i samma grad provoceras av hans emellanåt snusförnuftiga fördömanden.

Han är långt ifrån förutsägbar, men har som artist ett brett register av känslor, och förmedlar dem alla mycket övertygande och med stor trovärdighet. Just i val av låtar och rytmer visar han prov på en närmast oöverträffad fingertoppskänsla. Hans talang hjälper givetvis till på traven, och förvandlar, som i fallet med exempelvis Island vibes rytmen, varje stycke musik han kommer över till audiellt guld.

Konserten blir snabbt en kavalkad av hits där publiken inte tvekar på att följa Riley och kapellmästaren Dean Frasers emellanåt snara tempoväxlingar. I upplägget av låtval är konserten närmast exemplarisk även om frånvaron av Get power from pain och Love created I förvånar en smula. Att publiken däremot tänder till som mest under just Never leave I och påföljande Wildfire överraskar däremot inte. Fram till den punkten tycks konserten inte varit annat än en förbluffande uppvisning i artisteri och scennärvaro.

Låtar i urval: Never leave I, Wildfire, Herbs promotion, Lion paw, Superman, She´s royal, Good girl gone bad, System set.

...

2011-07-04T19:58:00.000+02:00

Bästa av allt är att dom är mina!

2011-06-15T15:23:00.003+02:00

Nationaldagen firade jag med att ligga och steka fläsk i solen på den lilla sträcka sandstrand jag sent om sider upptäckt ligger mindre än fem minuters promenad från min lägenhet.

Jag låg precis intill en kvinna runt 30, som var i sällskap med tre killar runt 12. Hon solade och dom gnällde för att de inget hade att göra.

Efter ca en timme anslöt ytterligare en familj, bestående av två pojkar, den yngste runt fem. Han ville självklart doppa sig omedelbart. Hans mamma ville av just samma anledning hellre ligga precis vid vattenbrynet, för att kunna vakta honom. Detta trots att kompisen, hon med tolvåringarna, låg mindre än tio meter från vattnet. Om detta tjafsade mamman, hennes man och kvinna med tolvåringarna om i vad som för mig, som tjyvlyssnade, kändes som en evighet.

Till slut fick femåringen, som var hysterisk av upprymdhet, knalla ner till vattnet och doppa sig. Självklart kom han tillbaka fortare än någon kunnat föreställa sig, då det första han gör är att skära sig på foten på en sten eller vad det nu var. Och på mindre än en minut var hans nationaldagsbadande över.

Vad är det för ödets nyck som gör att just de ungar som har de mest hysteriska, överbeskyddande morsor, också är de som självklart alltid lyckas med konststycket att slå sig, skära sig, ramla och bryta benet? All den omsorgen denna hysteriska mamma la på att han inte skulle drunkna, och så går han och skär sig det första han gör?

Ice loves Coco

2011-06-15T14:20:00.002+02:00

Jag har inget större intresse för, och är inte heller särskilt nyfiken på varken Ice T eller hans fru Coco. Henne har jag stött i förbifarten då jag scrollat mig fram på Bossip.com, och av det lilla jag tagit till mig har jag förstått att hennes gluteus, som nog fått rätt mycket hjälp på traven, har en stor beundrarskara.

Mitt ointresse hindrar mig dock inte ifrån att, med viss reservation, ändå ge realityserien om makarna en chans. Kanske just för att jag inte vet vad jag kan förvänta mig, och därför i min naivitet inbillar mig att det här är något som skulle kunna överraska realitykonnässören i mig.

Jag skulle inte vilja påstå att jag är besviken, men första avsnittet lämnar mycket övrigt att önska. Visserligen finns det säkerligen ett intresse för att lära känna den privata Ice T, han har onekligen vunnit en stor anhängarskara genom sin roll i Law and Order, men Coco själv saknar helt charm. Interaktionen dem emellan är väl blek och intetsägande, om det förekommer någon som helst jargong är den svårläst.

När jag gick igenom mina realityfavoriter på min andra blogg, www.kuhmitzastylin.tumblr.com, underströk jag vikten av en bra casting. Ice loves Cocos gör det i mina ögon väldigt tydligt att man är mer eller mindre dömd att misslyckas om man castar någon bara för att de är kända, och inte funderar ett varv kring varför de är kända. Som Cocos röv. Är hennes röv tillräckligt intressant för att man ska vilja sitta tjugo minuter varje vecka och se hur hon torkar upp smulor från Ice Ts skjorta? Visserligen får man i första avsnittet se henne för någon kort minut styrketräna i en helkroppsstrumpa, men utan de övertydliga, effektsökande inzoomningarna som hade varit legio, hade det varit The girls of the Playboy mansion. Man får också se henne kliva ur ett solarieskåp iförd en minimal bikini, men samma där, inte fan hinner någon få fart på Lena Handleden på den korta stunden.

Där The Girls of the Playboy mansion spelar på hur korkade tjejerna är, eller kanske snarare låtsas vara, och det hela inte är tänkt att vara något än en gubbsjuk fantasi med poolpartys, utvikningsfotograferingar, kryddat med Hefners kändisskap, gör samma totala brist på friktion att Ice loves Coco blir totalt intetsägande. Det finns en hund och två älskvärda assistenter att untyttja som fond mot alla tossigheter som skulle kunna vara Ice T och Cocos liv, men just för att varken Ice T eller Coco verkar vara ens lite galna ( tänk Bridgets urblåsthet eller Kendras knasighet) räcker det inte hela vägen fram.

Ice loves Coco är inget man aktivt väljer att kolla på, det är något som "råkar" stå på i bakgrunden, om ens alls, och då för att man är för trött för att orka byta kanal. Ice T kan man säkert lära känna bättre genom att lyssna igenom hans låtar, läsa ett par intervjuer, eller fortsätta kolla på Law and Order, och Coco, ja finns det någon som helst anledning att lära känna en uppblåsbar Barabara bättre?

Ice loves Coco

E! söndagar.

Bara för att ge er en fingervisning

2011-06-14T14:52:00.003+02:00

Och så då denna. På skärtorsdagen var jag ute, träffade en kille som jag väl inte direkt var särskilt sugen på, men i och med att jag var ute själv då mitt sällskap bangade när jag redan betalat in mig, så kände jag att jag lika gärna kunde öva på mina social skillz.

Han börjar prata om att han är från Jamaica, att han är dj, och när jag börjar prata om dancehall drar han den gamla vanliga " nu ska jag sätta henne på plats med ett superquiz" och börjar ställa tusen frågor om Adidijah Palmer, bara för att jag synat hans bluff och pratat om Mr Brooks och han inte vetat vem jag menar. Sen när poletten trillar ner kommer han dragande med att han producerat en låt på den skivan, och i efterhand kan jag ge honom att den inte är direkt dålig. I alla fall.

På påskafton ska TOK spela och han lovar att skriva upp mig på listan. Kalla mig cynisk, men han har inte direkt ingjutit något förtroende i mig, och i och med att jag, inbillar jag mig, beistter viss självaktning, är jag inte den typen av brud som lämnar snigelspår efter mig så fort någon lämnar löften om lista. Det andas desperation i mina ögon. Behöver inte vara så, men i och med att jag redan bestämt att jag skulle gå, och tänkt betala för det, tänker jag inte böna och be om att han ska skriva upp mig heller. Och dessutom är jag alldeles för paranoid för att våga lita på att han faktiskt skriver upp mig, en random brud som han pratat med i mindre än femton minuter. Visst, han kanske skulle få ta en del av min vrede i efterhand om det sen visade sig att jag inte stod på listan och stället dessutom var utsålt.

Så. Han säger att han ska skriva upp mig på listan, ber om mitt förnamn och sen skiljs vi åt. Han tar alltså inte mitt nummer och i och med att jag vill se hur han tänker spela sina kort ger jag det heller inte till honom.

Jag går på konserten bryr mig inte ens om att kolla ifall han faktiskt skrev upp mig, men jag vet av tidigare erfarenheter att det oftast krävs också efternamn för att man ska få komma in, och det tog han aldrig, därför tog jag honom inte heller på allvar.

Så träffar jag honom igen på Magic Systems konsert och han påstår att han skrev upp mig men att jag inte dök upp. Jag säger då att jag inte ens gav honom mitt namn och undrar hur han då kan ha skrivit upp mig, varpå han invänder och bestämt hävdar att jag visst gav honom mitt namn och att han visst skrev upp mig. Jag frågar då om han kommer ihåg vad jag heter och här kommer han dragande med att annat namn än det jag faktiskt har. Jag säger också att jag visst var där men att jag just visst att han inte tänkte skriva upp mig och inte ville stå där som ett fån och inte komma in. Jag är inte hysterisk, men rätt bitchig och den här lilla pojken verkligen anstränger sig för att beveka mig, det är rätt rörande.

Jag vet att jag drar en massa förhastade slutsatser, och att jag säkert har fel i minst hälften av dem, men när det finns individer av manskön som underskattar mig, eller av någon underlig anledning tror att jag kommer stå och gläfsa som en kåt hynda bara för att de lockar med lista, då börjar jag undra vad jag gör för fel. Ja, han vill bara vara snäll. Eller? Och kanske funkar det, eller, ja uppenbarligen gör det ju det, men man kan inte lyckas jämt.

Lägesrapport femhundrasjuttiotre

2011-06-12T22:04:00.003+02:00

Istället för att uppdatera min blogg har jag fyllt de senaste dagarna med att kolla på The good wife. Sagan tog slut igår och lämnade självklart ett gigantiskt hål efter sig, lika stort som det Soa och fotbollsem eller vm brukar lämna. Serien är helt fenomenal, den har fått mig att börja fundera mycket kring sanning, rättvisa, skyldighet, men också strategi, för den innehåller extremt mycket intriger.

Michael Ealy, vars läppar jag länge avgudat, är med i ett par avsnitt av andra säsongen, och jag har insett att vår tid är förbi. Nog för att hans karaktär är rätt trist men han är långt ifrån lika spännande längre.

Jag har också funderat mycket på människor. Jag försöker förstå dem. Det här att när det är helt tomt i vagnen ändå sätta sig mitt emot mig. När varje skåp i omklädningsrummet är ledigt ändå välja det intill mitt. Att klaga över att du tvingas gå förbi en skränig rockpub och därmed riskera ditt liv när du nattarbetar och ska köpa energidryck, när du lika gärna kan gå på motsatt sida gatan. Först var min tanke att jag inte kan förstå dem, att dessa individer på något plan är helt jävla blåsta i huvudet som skapar saker de kan klaga på, men sen insåg jag att det inte finns någon poäng för mig att ha det utgångsläget, utan att jag borde ge mig själv utmaningen att istället försöka förstå hur dom resonerar, vad det är hos dem som föder denna logik, om det nu överhuvudtaget finns någon.

Förra helgen var jag på Magic Systems konsert. Först klockan två gick dom på scen och då hade jag ont i nästan hela kroppen, men har man pröjsat 500 kr så håller man käften och dansar. Fram till att de gick på strövade jag runt i hopp om att få tiden att gå. Ett gammalt ragg ville få en andra chans, skyllde på att han var så full sist och att jag försökt psyka honom med vissa mindre lämpliga uttalanden. En annan man har fått barn för knappt ett år sen, jag är vän med hans bäbismamma, och de bor fortfarande ihop, ändå vill han ha mitt nummer. Jag tog upp detta med min vem, att människor tycks vara rädd för, och totalt oförmögna att möta sig själva, ensamheten, utan istället flyr in i en ny relation. Hon påminde mig om att jag har precis samma relation till mat, och hon har säkert rätt, även om jag kanske just nu tvivlar en smula.

Jag är inte rädd för ensamheten, snarare trivs jag kanske lite för bra med alla människor på lagom avstånd. För mig är det självklart att inte rusa in i något innan man hunnit landa och hitta sig själv efter en så omvälvande sak som att man fått barn, men det spelar ingen roll hur mycket jag tycker det, det kommer fortfarande finnas mängder med individer som tänker annorlunda.

I fredags träffade jag en kille som när jag viskade något barnförbjudet i hans öra avvisade mig för att han lovat sin mamma att inte vara otrogen mot sin nuvarande flickvän. Nog för att du kan lova henne det hur mycket du vill, men hur resonerar du när du erkänner en sån sak? Och vad är det för små subtila detaljer jag missar när jag har så dåligt omdöme att jag ens tänker tanken att lägga tid och energi på en sån här looser?

Fallet var inte så hårt, det gjorde inte så ont, mest för att jag redan ramlat så många gånger förr och man med tiden lär sig hur man kan väja för de värsta stötarna. Att bli avvisad är en del av livet, det gäller att hitta ett bra och konstruktivt sätt att hantera ett avvisande på, om än alls.

....

2011-06-02T13:19:00.001+02:00

Om misstro

2011-05-28T18:38:00.003+02:00

Ni vet det där att man attraherar det man tänker och att det just därför är viktigt att inte tänka negativt. Att om man tänker att man inte vill något så kommer det bli så för att man skickar ut energier som attraherar det och så blir det så ändå? Och att man istället ska fokusera på vad man vill ska hända, för då kommer det bli så?

Well, jag tror kanske på det lite lite lite lite. Och min irritation över folk som misstror allt och alla för att något någon gång för länge länge sen har gått snett, ja den är outtömlig. Människor som när de beställer på restaurang och vill ha specialkost inte kan hålla sig från att dra upp hundra historier om hur de trots att de sagt till om specialkost ändå inte fått det. Om människor som en gång råkat ut för att en väska försvunnit när de varit ut och rest vid bagageinlämningen förmanar personalen om att väskan denna gång absolut inte får komma bort. Att det likväl blir så har de ju bara sig själva att skylla för. Den här misstron är inte bara respektlös, den bygger på en bristande tillit till sina medmänniskor. Man tillåter inte sig själv att lita på andra, för det skulle innebära att man förlorar kontrollen.

Det är gäller inte bara matriella grejer, det gäller förhållanden också. Om du går omkring i villfarelsen att alla män är svin, att det inte går att lite på kvinnor, då kommer inte världen verka på något annat sätt än att försöka bevisa att du har rätt. Och i och med att du är så fast i den här föreställningen så ger du inte heller dig själv möjligheten att tro något annat, du är bara ute efter att hitta bevis som styrker din tes. Du är helt blind, totalt oförmögen att ta in att det visst finns män som är helt underbara, att kvinnor visst går att lita på, så fast är du i din övertygelse.

Jag tycker det är tragiskt, sorgligt, deprimerande. Det är som om dessa människor inte tror att de förtjänar att vara lyckliga, för så fort dom är det börjar de leta fel och brister.

Jag må vara naiv, men det är en skillnad mellan att misstro alla man möter, och vara sunt skeptisk. Hur ska du vinna någons tillit om du själv inte vågar lita på någon?

Lägesrapport

2011-05-28T18:25:00.002+02:00

Läser jag: DN, Filter, City och Metro. Har nu äntligen läst ut Shantaram och tänker inte börja läsa något nytt skönlitterärt förrän min semester börjar.

Lyssnar jag på: Delilah såklart och

Stereo Steppers Garnett Silk tribute
A tribute to Garnett Silk mixtape by Stereo Steppers by Stereo Steppers

Trinity Sounds senaste mix

TRINITY SOUND - TUN UP DI SWAG MIXCD 2011 NEW by dj-flash trinity sound

Tittar jag på: United states of Tara, The Event, Modern Family, Criminal Minds Suspect Behavior, The Borgias, Shameless, Big Bang Theory, Cougar Town.

Känner jag: Irritation och besvikelse.
Önskar jag: Att jag inte var så bra på att bygg upp förväntningar.
Längtar jag efter: Tid och samförstånd.

....

2011-05-28T15:34:00.000+02:00

Nu blir det lite sånt här!

Kan hända är jag jordens roligastte tjej

2011-05-28T03:09:00.001+02:00

Juli 2010

"Jag gav upp efter lite mer än två timmar och promenerade till Slussen där en gammal gubbe till svarttaxiförare erbjöd sig att köra hem mig gratis. När jag inte nappade höjde han till halva priset. När jag frågade varför sa han att han bara ville vara snäll.

Ja men så trevligt. Så jag hoppade in i taxin och när vi kom till min avfart körde han istället för in på min gatan in på en intillliggande gata och vägrade släppa ut mig om jag inte gav honom en avsugning först.

Nej jag skojar bara. Han skjutsade hem mig och frågade om han fick följa med upp och jag bad honom hänga med och sen hade jag sex med honom av egen fri vilja.

Nej jag skojar bara. Han skjutsade hem mig och sa inte så mycket mer utan körde bara iväg.

Nej jag skojar bara. Jag fnös åt honom och gick för att vänta på nattbussen som kom fem minuter senare."

En till grej

2011-05-26T14:29:00.002+02:00

Just för att vi vet hur jävla mycket mod det kräver att stå upp för sin rätt att våga vara sig själv kan jag tycka att vi borde ha lite överseende med människor som vågar sticka ut hakan, och det är hur dessa människor, som istället skuldbelägger dem som gör så, kanske reflekterat över denna konflikt och ändå väljer att istället kritisera utan att linda in sin kritik överhuvudtaget, som gör mig så jävla irriterande. Som jag sa, självrättfärdigande suggor.

Kampen fortsätter

2011-05-25T15:14:00.004+02:00

Så. Beyonce gör en låt som går ut på att berätta hur jävla grymma vi kvinns är och vips dyker det upp en extremt bajsnödig människa som vill knäppa B på näsan och påpeka hur fel hon har.

Lite har hon ju missförstått vad B är ute efter, och jag tror att kritiken handlar extremt mycket om en illa dold besvikelse över vad B väljer att fokusera sin energi på och hur hon väljer att förpacka det. Det här ogillar jag så jävla hårt.

Att så fort det kommer fram en självständig, oberoende kvinna som tar plats och är precis så modig som vi andra önskar att vi jämt kunde vara, ja vad gör vi då? Jo vi skapar "förebilden". Vi tar ifrån henne allt självbestämmande, allt hon gör bedöms utifrån huruvida det är ideologiskt försvarbart, och så fort hon gör något fel skuldbelägger vi henne för att ha svikit oss, och sina ideal, som om vi vore ena jävla tankeläsare och visste precis var hon står i exakt alla frågor.

Jag har varit inne på detta tidigare, hur somliga känner ett behov av att peka ut andra som dåliga feminister, eller för att inte alls vara det, och hur dessa människor lever i en statisk värld där man som feminist ska fylla i ett standardformulär som bestämmer vad man ska tycka i alla frågor. Visst, jag älskar kvinnokampen, men detta är den aspekt jag hatar allra mest med den. Den ger uttryck för en småsinthet som gör mig kräkfärdig.

Men det är ju långt ifrån okomplicerat. Min tröttma bottnar mest i att jag upplever att dessa personer är så snara att döma. Ger ej uttryck för någon som helst självrannsakan utan ger sig istället på att genast tvinga andra att rättfärdiga sina beteenden. Men vad är ert jävla problem? Jag kollar på porr, låt mig fakking göra det, det är inte som om jag inte problematiserat det hela, och att jag emellanåt föraktar mig själv för att jag gör det, men vad har du med det att göra? Varför utgår du genast från att jag inte gjort det? Kan du inte glädja dig åt att jag faktiskt har problematiserat både mitt porrkollande och det faktum att jag lyssnar på musik som uppmanar till slakt av homosexuella, glädja dig åt det lilla, istället för att skuldbelägga mig för att jag, trots att jag problematiserat ändå kommit till slutsatsen att det här är två, av säkert hundra grejer jag som feminist inte borde göra, ändå kommer fortsätta syssla med?

Samtidigt går det inte att bara döma ut detta beteende som avundsjuka, det är väl fattigt. Men jag kan känna att denna iver att ständigt stanna upp för att istället för att se sig om över axeln och sen klappa sig själv på den samma över vad vi åstadkommit och mala på om vad vi inte åstadkommit, well det tenderar att göra i alla fall mig missmodig. Ju mer jag gräver ner mig i mäns våld mot kvinnor, äckliga rövhål till killar som tycker att jag ska begränsa mitt liv för att inte riskera bli våldtagen och liknande, ju mindre energi och hoppfullhet känner jag. Den energi jag skulle kunna rikta på att fråga mig själv vad jag kan göra, försvinner någonstans på vägen. I det avseendet är det här ständiga problematiserandet något av en energitjuv.

B är gigantisk och det går bara att spekulera i om hon haft större framgångar som man. Faktum är att det är ganska poänglöst, men om man vill kan man ju i alla fall leka med tanken. Det man ändå måste komma ihåg är att hon säkert haft sina umbäranden. Det är lätt att förringa hennes kamp, och inbilla sig att hon förmodligen fått allt serverat på silverfat. Men just att hon ändå lyckats och blivit så framgångsrik, det ger henne rätten att faktiskt stanna upp och klappa sig själv på axeln och samtidigt motivera andra. Hon har lyckats trots att folk ständigt försökt plocka enkla poänger på hennes framgångar och låtar som denna behövs just för att det finns dem som inget annat vill än just knäppa henne på näsan.

Deeeeeelilaaaah!

2011-05-25T14:23:00.002+02:00

Det är ingen Neva believe you, eller Let me go heller för den delen, men jag gillar den ändå. Harmonierna, körerna och arrangemanget gör att jag efter att ha lyssnat i en halvtimme är beredd att beskriva den som fulländad.

Om den sen kommer leva upp till förväntningarna som crossoverhit är mindre tveksamt. Å ena sidan vill jag fortsätta leva i den där bubblan där jag är den enda som upptäckt, förstår och lyssnar på Mavado, å andra vill jag ju ha någon att dela mitt absurda intresse för honom med.

Jag funderade på vad som skulle krävas för att göra detta till en hit av Hold yuh mått och insåg att där är Mavado chanslös. Kanske om man hajpat låten mer och i alla möjliga kanaler, att man lyckats fånga upp alla svårflörtade musikläggares intresse, men nu jobbar man lite i uppförsbacke. Beatet vittnar återigen om att Di Genius ska producera rnb, och jag skulle bli mycket förvånad om Jason Derulo, Mario Winans, Lloyd eller säg Trey Songz inte norpar denna och gör den till sin egen. Kanske då att folk får upp ögonen för originalversionen, men inte innan.

Ingen vågar säga nej till droger och våld

2011-05-24T14:55:00.002+02:00

Jonas Thente skrev i en krönika i helgen om hur han förutsätter att hans dotter en dag kommer knarka ( vilket jag tolkade som testa droger) och att det är mänskligt.

Krönikan gjorde mig lite illa berörd, främst för att jag inte trodde jag var en sån reaktionär moralkärring, men också för att jag verkligen i djupet av mitt hjärta tycker att det han ger uttryck för är så sorgligt.

Jag har vänt ut och in på mig själv i ett försök att hitta olika sätt att förstå Thentes krönika på. Utgår han från att alla knarkar eller någon gång har knarkat? Varför då? Är det mänskligt att göra det? Varför? Nyfikenhet eller bristande självkontroll? Vi är inte mer än människor, det vill säga, hur högfärdiga och fulländade vi än föreställer oss vara, faller vi emellanåt åt till föga?

Och vi som inte gjort det då, vilket väl är det min känsla bottnar i allra mest, vad säger hans rättfärdigande om oss? Jag är helt införstådd med att jag läser in en massa saker, men det som slår an hos mig allra mest är att han någonstans mellan raderna säger att vi är lite mindre mänskliga, tror för mycket om oss själva, att vi är tråkiga, när det själva verket är tvärtom, att vi är härliga och höga på livet, och vet att ge oss själva kickar på andra sätt utan att behöva jaga dem.

Och hur mycket är hans fördomar ett uttryck för att han vill försöka få henne att låta bli, eller för att när så blir fallet inte bli fullt så besviken, som något av en självförsvarsmekanism.

I det långa loppet tror jag att Thentes föreställning om att alla knarkat eller kommer göra det kommer leda till att vi som inte gjort det får kämpa ännu mer med att försöka bevisa för vår omgivning att vi inte gjort det, och det är det som retar mig. Hur kan det vara så att man inte kan vara färgstark och excentrisk utan att det väcker misstankar om att man försök kickstarta sig själv kreativt?`

Thinking out loud

2011-05-24T14:26:00.003+02:00

Altstadt ser ju det hon vill se. Kling och Löwengrip som en symbol för allt hon föraktar med dagens samhälle. Istället för att se oberoende, initiativförmåga och självständighet faller hon i fällan att som så många andra förutsätta att dessa två bara är två nickedockor i kapitalismens grymma klor.

Jag har inget emot att hon gör det, men sättet hon så distanslöst och oreflekterade gör det på gör att jag har svårt att ta hennes kritik på allvar. Kanske bryr hon sig inte alls eller väldigt lite om vad det säger om henne, att hon är missunnsam, småaktig och ogin. Det är lätt hänt att anklaga Alstadt för att bara vara avundsjuk, och det är ett ganska fattigt retoriskt grepp som missar målet, men Altstadts illa formulerade kritik bjuder in till den typen av tolkningar.

Snarare än att söka bevis och argument som motsäger hennes tes, klamrar hon lite för hårt fast sig i de rätt svaga bevis hon har.

Den enskilt största anledningen till att de yngre generationerna kanske inte längre engagerar sig politiskt beror på att utvecklingen gått framåt. Levnadsstandarden är hög tack vare politiska insatser från tidigare generationer. Vill Altstadt att vi ska stå i mössan i hand och vara tacksamma? Att vi ska vakna upp varje morgon och skänka henne och hennes generationskamrater en tanke för att de gjorde barnomsorgen möjlig? Är det vad hon tolkar som otacksamhet som skaver? Vad vet hon om hur tacksamma vi är eller inte? Att vi kan förverkliga oss själva borde väl vara tillfredställelse nog? Varför kan hon inte se det som ett bevis på en lyckad politik?

Eller handlar det om besvikelse över hennes egna förhoppningar om vad hennes idoga kämpande på barrikaderna lätt till? Hur hon inte ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att all den energi hon och hennes vänner la ner, skulle resultera i en generation som enligt henne själv inte tänker på någon annan än sig själv och som bara är ute efter att vinstmaximera?

Att likt Altstadt förkasta en hel generation eller två som blåsta på grund av att två av de mest framgångsrika människorna i den generationen gjort karriär på att utveckla sitt personliga varumärke visar på en obeskrivlig inskränkhet och vittnar om hur bristande verklighetförankring hon har. Löwengrip och Kling kanske är de mest dominerande, men hur mycket beror det på att de verkar i en bransch där det är viktigt att just synas? Sverige är fullt av begåvade, smarta och framgångrsrika unga människor som kanske inte syns, men det verkar Altstadt helt sakna intresse i att gräva djupare i. Sorgligt tycker jag. Med mer finess och självdistans hade hennes kritik gå att ta på större allvar men nu landar det hela istället i platt effektsökeri där hon bara verkar vara ute efter att provocera, och det utan minsta tillstymmelse till att vilja imponera ideologiskt.

Om synliggörande

2011-05-20T13:40:00.003+02:00

Efter mitt inlägg igår om vikthetsdebatten fortsatte jag kommentera det hela helt kort på twitter ( @kuhmitzastylin om ni känner för att följa mig) och fick medhåll av Sofia. Vi kom bland annat in på synliggörandet vilket fick mig att börja fundera.

Ja, det finns vissa människor som föds med en ämnesomsättning som inte är av denna värld, det är jag helt införstådd med. Jag upplever dock att vissa människor, kanske av skuldmedvetenhet, känner ett behov av att visa att de äter, understryka vad och hur mycket, för att de känner sig träffade, jagade eller på annat sätt utsatta för någon typ av skuldbeläggande för att vara just en sån där person med en sån där överjordisk ämnesomsättning. Det är förstås rätt tragiskt, så fort något blir tvångsmässigt blir det självdestruktivt, och jag kan bli en smula förbryllad över den bristande självinsikten hos dessa individer, då jag inte ser något annat än någon som desperat försöker övertyga sig själv i någon mening.

Men det här är ju långt ifrån okomplicerat, faktum är att det är väldigt snårigt. Det är klart att det är jobbigt att bli misstrodd, men frågan är väl om man verkligen är det, eller om man kanske bara tror sig vara det? Där någonstans får man ju ta en paus och tänka över sin situation och sina motiv. Jag säger inte att man måste ha några, och man ska inte behöva stå till svars för sina aktioner, men det blir lättare om man är ärligare med sig själv och slutar rättfärdiga sitt agerande med lögner. Vad folk väljer att tro är i slutändan ändå helt upp till dem själva, och man kan försöka övertyga dem i all evighet till ingen som helst jävla nytta, och vad är det för poäng med det?

Det jag försöker säga är att man inte ska gå omkring och tro att man inte kommer bli ansatt eller tvingad att stå till svars, och det är just därför jag känner att det finns en poäng med att man redan i förväg försöker rättfärdiga sina handlingar, så man är mentalt förberedd. Kanske en smula cyniskt av mig att tänka så, men så är ju jag inte som alla andra.

Men tillbaka till synliggörandet.
Även här finns ju en konflikt. Jag är själv extremt kluven till synliggörandet för att det självklart finns en risk att det man synliggör uppfattas som att man uppmanar eller uppmuntrar till ett liknande beteende. Jag har slagits av tanken att de som emotsätter sig synliggörandet som metod är upp över öronen förälskade i den illusion som nöjesjournalistik, reklam, underhållningsbranschen och skönhetsindustrin försöker sälja in. Med synliggörandet sticker man hål på denna enorma bubbla.

Ta till exempel detta med retusch. Alla vet att det förekommer, men kanske inte i vilken utsträckning. Personligen förstår jag inte den förvåning som alltid följer på ett "avslöjande" av hur mycket som redigeras bort. Hur kan detta förvåna människor? Den naivitet, att människor på allvar lever och vill leva i en värld där de tror sig veta att vilken artist eller skådis det nu vara månde, går omkring helt prickfri dygnets alla tjugofyra timmar, den tycker jag är skrämmande.

Kanske har det att göra med avståndet till dessa andra. Förstå att inte ens Megan Fox duger som hon är, och hon är nästan obeskrivligt vacker. Förstå då hur skev, hur skadad, hur hårt vi kramar denna föreställning om att det finns somliga människor som är perfekta.

Behöver vi föreställningen om den perfekta kroppen som projektion för att motivera oss själva, eller för att påminna oss själva om vår egen anspråkslöshet?

Är det därför vi inte vill veta att Alba tränar minst fem gånger i veckan och att Zeta Jones aldrig äter mer än 1200 kalorier? Eller blir detta en påminnelse om vår egen otillräcklighet? Får vi upp ögonen för vår egen bristande målmedvetenhet när vi tvingas möta andras?

Nej, det är inte extremt att träna fem gånger i veckan och jag önskar att jag kunde göra det utan att behöva rättfärdiga det för någon annan. Men jag tar den fajten för att jag kan genomskåda dessa människors patetiska tillkortakommanden som döljer sig där under välmenande kommentarer om att "man inte ska gå till överdrift". Det är bara en illa dold rädsla över vad de tror, om de själva försökte, skulle sluta i ett misslyckande.

God morgon!

2011-05-20T11:12:00.000+02:00

Lägesrapport

2011-05-19T14:49:00.005+02:00

Å ena sidan kan jag känna att jag försummar er arma åtta själar som inte tycks förstå eller orka med rss, som tappert tittar in här dagligen men å andra sidan finns det en anledning till att jag inte längre spyr fullt lika mycket galla. Folk tycks inte förstå eller ens det minsta kunna plocka upp på med vilken hjärtlighet jag ändå delar mer mig av mina bittraste stunder, utan tror på allvar att jag är en sur sugga som inget annat gör än sitter hemma på min kammare och tjurar.

Därför är det stundtals väldigt tyst här. Sen kan jag tycka att det finns en poäng med att jobba lite på kvalitén och inte bara spy ur sig en massa oredigerad dynga. Visst att vissa saker behöver sägas, men är det verkligen jag som måste säga dem? Och när jag sen beslutar mig för att säga dem, hur ska jag bäst föra fram mina åsikter? Det är sånt jag istället grubblar över. Vissa kanske skulle kalla det självcensur, men när jag censurerar mig själv handlar det inte om mig, det handlar om att jag av erfarenhet vet att somliga som läser denna blogg läser in en herrans massa saker och tror allt handlar om dem hela tiden. Det gör det inte. Det handlar om mig. Jag kan vara frispråkig och rättfram, och är det för det mesta, men jag har med tiden lärt mig att min frispråkighet kan bli lite för mycket för somliga. Det säger mer om dem än om mig. Jag samlar styrka för att verkligen våga vara jag i alla avseenden utan att behöva tänka på konsekvenserna, eller tänka på konsekvenserna men ändå våga ta bladet från munnen.

På Newsmill debatteras på allvar huruvida Nyheter 24 glamouriserar anorexi, och Leone Milton skriver högtravande om hur journalistik kommer med någon typ av ansvar.
Ansvar? Jag förstår inte frågan. Anorexi förekommer hos somliga människor. Vem som är sjuk är helt omöjligt för gemene man att avgöra, så hur Milton lyckas göra det är för mig en gåta. Ännu mer pinsamt är det ju att hon använder den sedan ganska länge utskällda och utskrattade BMI-metoden för att avgöra om Nyheter 24s artikel har någon typ av bäring. BMI är ett jävla hokuspokus och Leone Milton borde veta det. Det säger inget och nada om hur någon är byggd, eller vilken kroppssammansättning en människa har. Det är med andra ord rätt missvisande som rättesnöre. Undernärd? Underviktig? Menar Milton att Nyheter 24 inte borde skriva om kändisar överhuvudtaget, inte skriva vad de väger, hur de lyckas hålla sig så smala, eller är det sättet Blanco väljer att skriva om det som provocerar henne? Detta går mig totalt förbi. Människor som Leone Milton har noll och ingen insikt i vad som krävs för att hålla vikten, och inte heller vilket jobb det är att komma i form. Så fort man tränar mer än fem gånger i veckan är man enligt Milton extrem och träningsnarkoman. Även om Blanco i sin artikel spetsat till det tycker jag det är bra att hon skriver hur mycket de väger, deras BMI och hur de håller sig smala. Förhoppningsvis gör detta att människor förstår att inget kommer gratis, vilket tycks vara vad somliga inbillar sig. Förhoppningsvis startar det också en tankeprocess i stil med frågor om hur mycket tid och energi, vilken typ av uppoffringar, de är beredd att göra för att själva komma i form eller vara smala. Nej det är inte hälsosamt att leva på kaffe och cigg, men att somliga människor inte tycks förstå det är och kommer aldrig bli Nyheter 24s problem.

Vidare till något viktigare.
Bamsegate. Jag förstår inte varför människor fortsätter leva i den naiva villfarelsen att det finns goda företag i denna värld, när man bara behöver slå upp vilken tidning som helst för att inse att det enda som spelar roll i dessa tider är att tjäna pengar. Jag är inte ett dugg förvånad över att Bamses förlag säljer ut hans, och hans skapare ideal för att i samma veva sprida ut propaganda om svensk asylpolitik. Det som dock upprör mig är att Migrationsverket utnyttjar Bamse, och det förvånar mig att inte fler kritiserar dem. Migrationsverket borde passa sig väldigt noga för att försöka skönskriva sin verksamhet på det sätt som man gjort i detta fall. Det äcklar mig så jag nästan vill spy upp min lunchfoccacia.

Vad gäller DSK är det tragiskt vilken jävla cirkus detta skapat. Även det äcklar mig. Men jag tycker istället ni ska läsa vad Maja Bredberg skrivit.

Nuri Kino har skrivit en bok om Milan Sevo. Denna bok kommer nu de kommande två veckorna valsas runt runt runt i alla tillgängliga mediakanaler. P1 har ljudupptagningar på hur någon som påstås vara kungens vän ska ha försökt övertala någon yrkeskriminell att hota en bordellägare på grund av bilder på kungen. Också i City kan man läsa om denna bok. Det utdrag av boken som fanns i City men som jag ej hittat online var enligt mig inte särskilt bra. Tänker ändå läsa boken vad det lider men har inte några större förhoppningar.

Jag tycker mig skönja en romantisering av brottslighet vad gäller hanterandet av denna bok. P1 påar sitt inslag med ord som "undre världen", i City använder man "gangsterkung". Varför? Att döma av Kinos bok har Sevo lämnat brottsligheten bakom sig, och det vore då mer lämpligt att beskriva honom som affärsman och före detta ledare för ett kriminellt nätverk. Om det nu är det han är. Bara man kommer ifrån dessa romantiserande omskrivningar som bidrar till mytbildningen.

Mina jag och mig själv

2011-05-18T19:51:00.001+02:00

Ord som börjar på själv som jag gillar

Självdistans, självinsikt, självreflekterande, självrannsakande.

Ord som börjar på själv som jag inte gillar

Självuppoffrande, självutplånande, självrättfärdigande, självupptagen.

Handlar brist på självdistans om problemen är så stora att man inte orkar möta dem? Handlar det ständiga sjävlrättfärdigandet om att desperat försöka rättfärdiga vad man gör för att man inser att man om man inte gör det kommer tvingas ta på sig skulden?

Jag har skrivit tidigare som sammanblandningen av sårbarhet och svaghet och hur jag inte tycker dessa två är synonyma med varandra. Att visa sig sårbar, är för mig att vara stark. I blottandet av sin egen sårbarhet, gör man folk varse om ens inre styrka. Människors ständiga vilja att förlöjliga sårbarheten, och utsattheten handlar däremot inte om något annat än svaghet i dess mest tragiska form, när den tar sig de mest sorgliga uttryck. Oförmögen att ta emot det förtroende det innebär att bevittna någons sårbarhet, för att man kanske på någon omedveten nivå inser sina egna brister och tillkortakommanden, skuldbelägger man den som visar på mest mod.

Det för mig är verklig svaghet. Feghet. Ett visst mått av självinsikt döljer sig där i djupet av det omedvetna, annars skulle man inte reflexmässigt känna ett behov av att förlöjliga dem som råkar komma något så känsligt lite för nära. Men det som skulle kunna bli ett uppvaknande, som skulle kunna bli ett självrannsakande, slutar istället i ett självrättfärdigande där man desperat försöker övertyga sig själv om hur rätt man har i att agera orätt, och övertyga sig själv om att det man innerst inne vet är orätt är rätt.

Och nej, man behöver inte vara självupptagen bara för att man har självdistans eller ett visst mått av självinsikt. Att tro det är återigen ett tecken på svaghet.

Vybz, Busy och lite om att slicka fitta

2011-05-14T19:10:00.001+02:00

Allt började med att det dök upp en låt där en låtrad lät påskina att Vybz, hör på maken, skulle gilla att slicka fitta! Det dröjde inte länge innan Addi skickade ut ett pressmeddelande där han inte bara dementerade detta befängda och illvilliga rykte utan också passade på att understryka att han från och med nu inte längre kommer spela in gun tunes. Man kan ju fråga sig om splicen inte var planterad av Vybz för att han återigen skulle få lite uppmärksamhet.

Dementin till trots så förtog ju inte Busy Signal detta tillfälle att förlöjliga Vybz ännu mer och släppte några dagar senare dissen Dem nyam anything där han inte bara går till angrepp mot eventuella sexvanor, utan också ondgör sig över hur di Teacha klär sig, och understryker att Vybz och hela hans entourage totalt saknar de egenskaper och karakteristika som känneteckar en "real badman". Egenskaper som jag antar att Busy däremot innehar.

Jag tycker detta väldigt väl illustrerar upprätthållandet av manlighet. Kanske är Vybz ilska överdriven, men just att han ändå känner sig tvungen att agera och markera, illustrerar ju att han uppfattar att något står på spel. Här hans manlighet, eller i alla fall hans iscensatta manlighet, hans offentliga manlighet, som han säkert själv föreställer sig är en stor del av hans framgång. Det är den som blivit sårad, och det är den han nu måste återupprätta och det kan han bara göra på ett sätt, just genom att understryka att detta inte handlar om honom, utan att det faktum att folk tar sig tid och energi att förstöra hans image vittnar om hans storhet, och att hans manlighet kanske är lite sårad, men hans självförtroende är grundmurat.

Frågan är ju om Busy verkligen vinner några poäng på detta. Låten är rolig och rätt spetsfundig, men samtidigt deltar Busy i och med sin låt i samma grad i detta skådespel, i och med att han använder Vybz sårade manlighet som hävstång för att hävda sin egen.

Lästips

2011-05-14T18:35:00.003+02:00

Jag filar på en text om dancehall och manligheter som förmodligen aldrig kommer bli färdig så under tiden kan ni ju läsa detta

Göran Greiders mycket fina text om Ådalen 31. Att det idag finns människor som inte vet vad det är talar om en skrämmande historielöshet.

Filters reportage om de två svenskar som tidigare i veckan blev dömda till livstids fängelse i Filippinerna för människohandel.

Lisa Magnussons inlägg i Olagate. Hon rör vid något mycket viktigt i detta med förakt mot svaghet och brist på kontroll som jag kanske kommer utveckla snart.

Jennifer Nicole Lee

2011-05-08T20:14:00.003+02:00

Av alla bilder jag hittat på denna underbara kvinna (googla Jennifer Nicole Lee before after så fattar ni) så är denna den absolut värsta. Den slår hennes pösmunkiga förebild med hästlängder.

Kommer nog bara lyssna på dessa två låtar resten av sommaren

2011-05-08T20:04:00.001+02:00